Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Uppdrag i Mos Mosel, Mutant – Rollspelet som vägrade dö (del 2)

Omslaget till introduktionsäventyret Uppdrag i Mos Mosel.

Omslaget till introduktionsäventyret Uppdrag i Mos Mosel.

Eftersom jag igår gick igenom regelboken till Mutant, har nu turen kommit till det äventyr som följde med regelboxen. Vanligtvis brukar de så kallade introduktionsäventyren föra en förhållandevis anonym tillvaro, och känns ofta som något som rafsats ihop under en fikapaus. De flesta har snabbt försvunnit in i glömskans dimmor, eller brännmärkts som lika usla som Sarkath Hans Gravvalv, vilket följde med Drakar och Demoner. Så är icke fallet med Uppdrag i Mos Mosel, utan här talar vi faktiskt om en institution i svensk rollspelshistoria, och är ett äventyr som ofta nämns som ett av de bästa äventyr som skrivits på svenska. Det är alltså dags för mig att ta en titt på denna gigant bland giganter, och se om den verkligen håller allt den lovar.Äventyret inleds med en kortare, men väldigt effektfull, beskrivning av Pyrisamfundet, i vilket Uppdrag i Mos Mosel utspelas, och som sedan ska bli hemvist för en mängd äventyr i Mutantskandinavien. Det som först slår en, är att beskrivningen av världen nu ändrat fokus, den postapokalyptiska känsla, som förde tankarna till Mad Max och Apornas Planet, är borta. Istället för små och internet stridande samhällen eller embryot till statsbildningar, har nu förflyttats till en värld med en – någorlunda – stabil statsbildning. Pyrisamfundet är ett rike som bildades för lite mer än 100 år sedan av Palpadine, och som nu styrs av kejsaren Thorulf Skarprättare, vilken beskrivs som ”en hård men rättvis härskare”. Landets huvudstad heter Hindenburg, och såväl ångmaskiner, ångbåtar som heliografer är vanliga i hela landet. Precis som antyds i regelboken, är landets befolkning inte speciellt förtjusta i Psi-mutanter, och består spelargruppen av sådan bör denne nog hålla en låg profil om sin bakgrund, då man ”gör processen kort med dem om de upptäcks”.
Petersen sätter i stora drag redan har nivån på äventyret, och lyckas på en dryg sida ge en tillräckligt detaljrik beskrivning av Pyrisamfundet, att den i stora drag aldrig ändras. För även om man i senare äventyr och kampanjmoduler fyllde på beskrivningen av landet, så utgör detta ändå den stabila grund på vilken hela världen baseras.

Karta över Pyrisamfundet.

Karta över Pyrisamfundet.

Hur som helst, äventyret inleds med en relativt vanlig rollspelsfloskel, det vill säga att äventyrarna blir inhyrda att lösa ett problem. I detta fallet heter arbetsgivaren Nicholas fon Rijn, en förmögen och inflytelserik köpman, vilken får stå modell för äventyrets enda illustration signerad Nils Guliksson. Det känns kanske lite futtigt, men å andra sidan så får man med ett karta över Pyrisamfundet, och en över Mos Mosel. Denne fon Rijn blev sedan en återkommande person i såväl mina egna äventyr, som i Äventyrsspels äventyr och kampanjmaterial. Nåväl, fon Rijn har ett problem han vill att spelarnas karaktärer ska lösa, nämligen att ta reda på vad som hänt hans underleverantör Wolf, som försvunnit spårlöst. Wolf som varit bosatt i det sydpyriska samhället Mos Mosel, har levererat högteknologiska fynd till fon Rijn från en intilliggande förbjuden zon, och det var efter att dessa upphört som han började bli orolig. Inte heller hans inspektör Jerry Gaxy, som skickades till samhället för att försöka ta reda på vad som hänt, har hörts av, och nu vänder sig alltså fon Rijn till spelarnas karaktärer för att få hjälp.
Tackar man ja till hans erbjudande, utrustas de med lite vapen och annan utrustning, och avreser till det avlägsna samhället. Väl framme i Mos Mosel, efter en ångbåtsresa och en uppfriskande promenad med den sedvanliga mötestabellen, så inser de snabbt att något inte stämmer. Flera av byborna har nämligen blivit ersatta av Lil, fröet (eller busfröet) till ett Dråparträd, som nu riktat sin sina tentakler på att först ta över Mos Mosel, och sedan hela Pyrisamfundet. Vilket på något underligt sätt fick mig att tänka på Leonard Cohens låt ”First we take Manhattan”, kanske för att han i refrängen sjunger First we take Manhattan, then we take Berlin.
I alla fall, så vidtar nu ett intensivt detektivarbete, där spelarna måste försöka lista ut vad som skett, och även busfrö…Lilen från de mänskliga byborna, eller sålla agnarna från vetet. Denna del av äventyret är onekligen inte helt enkel, inte nog med Lil är förvillande lika vanliga människor, eftersom de i grund och botten är en växt är de inte speciellt tillmötesgående och väldigt kantiga i sitt beteende. De enda tips som ges är att spela dem ”på ett visst sätt; stelt, kallt och känslolöst”. Det ställs alltså inte bara krav på att spelarna ska klura ut vad som händer, utan även Spelledaren måste klara av att visa att vissa av byborna inte är vad man kanske kunde tro de är. Riktigt hur detta rent praktiskt ska lösas, har allt sedan äventyret släpptes 1984, debatterats ivrigt. Själv har jag alltid försökt att använda mig av en lätt släpig och entonig röst när jag ska framställa Lil, och som ofta fungerat tillfredsställande bra för att skapa den smått paranoida stämning som genomsyrar den här delen av äventyret.

Rollpersonernas huvudmotståndare, ett dråparträd med en medföljande Lil.

Rollpersonernas huvudmotståndare, ett dråparträd med en medföljande Lil.

När så väl spelarna lyckats klura ut vad som försiggår, är det dags för nästa del i äventyret, nämligen att ta sig till den Förbjudna zonen och Biobunker VII. Före katastrofen hade bunkern använts för att producera biologiska vapen åt den Nordiska Försvarsalliansen, som vid den här tiden var allierad med det Sovjetiska Kejsardömet i kriget mot Tyskland. Här hade forskarna bland annat utvecklat Dråparträdet, vilket kommit lös och snabbt försökt utrota allt mänskligt liv i bunkern, men en av forskarna kunde precis innan han dog förgifta trädet. Tydligen överlevde dock ett av trädets frö, och det har nu slagit rot och börjat växa, och planerar nu som sagt att ta över världen. Som ni kanske förstår så ligger fokus på den här delen inte i något detektivarbete, utan nu handlar det om att plocka fram vapnen. För nu handlar det om att utforska bunkern, och bunkerröj. Det sista skulle visa sig, av någon oklar orsak, vara ett genomgående tema för nästa alla äventyr som Äventyrsspel gav ut till Mutant. Så här i efterhand, så framstår kanske slutstriden med Dråparträdet och dess försvarande fröformer något surrealistiskt, och för kanske mer tankarna till något hämtat ur H.P. Lovecrafts böcker, än ett postapokalyptiska rollspel.

Vad blir då slutomdömet, och är äventyrets kultstatus välförtjänt?
Svaret på den första frågan är att Uppdrag i Mos Mosel får ett väl godkänt, och kan kanske vara ett av de bättre introduktionsäventyr jag spelat och varit Spelledare för. Även om det som sagt finns vissa sekvenser som så här i efterhand kanske känns lite tveksamma, så är upplägget öppet och ger Spelledaren och – inte minst – spelarna, stor möjligheter att själva spela äventyret. Till skillnad mot många av de äventyr till Drakar och Demoner jag gått igenom, så finns det ingen förutbestämd plan för precis hur spelarna och Spelledaren ska gå till väga. Spelarna får själva försöka klura ut vad som hänt, vanligtvis genom att försöka tala med byns invånare, och på så sätt lösa uppgiften. Jag vill inte påstå att det är lätt, och första gången jag spelade äventyret, så mötte min karaktär slutet i borgmästarens hus en sen sommarkväll i mitten av 1980-talet. Sedan dess har jag varit Spelledare för det vid ett flertal tillfällen, och försöker nu slutföra det med ungarna, vilka precis som tidigare spelgrupper utvecklat en viss paranoia över byns invånare.
Av det bakgrundsmaterial som medföljde, utvecklades sedan min version av Mutantskandinavien och jag måste nog säga att mina bästa minnen som rollspelare under mitten av 1980-talet är förknippat med Mos Mosel och Mutant. Så från min synvinkel, så är kultstatusen på Uppdrag i Mos Mosel välförtjänt.

Föregående

Mutant – rollspelet som vägrar dö

Nästa

I Reptilmännens Klor

  1. Jerry Gaxy, ja: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Gamma_World#First_Edition_.281978.29 (som första Mutant visst är kopia på) kollar man där så finner man kände Gary Gygax. Kom på det nu…. 😉

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: