Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Kaltes Grottor

Du är Ensamma Vargen – den siste av Kai-herrarna. Skrämmande nyheter har just anlänt till ditt hemland. Förrädaren Vonotar lever fortfarande och härskar nu över Isbarbarerna i Kalte.
Kungen har lovat ditt folk att Vonotar skall ställas till svars för sina brott. Men detta är ett löfte endast du kan uppfylla.

I KALTES GROTTOR måste du möta isrikets frukstansvärda faror under jakten på din mest hatade fiende. Ta dig i akt! Det är en utmaning som kommer att pröva dina kunskaper och din uthållighet till det yttersta.

Omslaget till spelboken Kaltes grotter (tredje delen bokserien om Ensamma Vargen)

Omslaget till spelboken Kaltes grotter (tredje delen bokserien om Ensamma Vargen)

När vintern och kylan äntligen anlänt, så vad passar då bättre än att kura ihop sig i soffan med Kaltes Grottor, del tre serien om Ensamm Vargen. Inköpt under mellandagarna 1986 samtidigt med Eld över Vattnet, så blev den snabbt en favorit i serien. Tyvärr så var limningen av boken inte den bästa, och redan efter ett par omspelningar, så började flera sidor att lossna och fick tejpas fast. Det var således med viss vånda, som jag försiktigt började öppna boken och började läsa. Men trots att tejpen blivit brun, och det knakade betänkligt på sina platser, så höll boken samman och inga nya sidor lossnade. Då jag inte ville utmana ödet mer än nödvändigt, så valde jag att avstå från att spela om boken, och istället använda mig av den digitala version som finns på Project Aon. Hur som helst, låt oss nu lämna ett vintrigt Sverige och bege oss till Sommerlund för att se hur det går för Ensamma Vargen.

Isbarbarerna på Kalte är inte att leka med.

Isbarbarerna på Kalte är inte att leka med.

Det har gått ett år sedan händelserna i Flykt undan mörkret och Eld över Vattnet, då Mörkerherrarna från Helgeland angrep Sommerlund, och dödade alla Kai-herrar utom din karaktär Ensamma Vargen. Efter en strapatsrik resa genom ett av kriget förött Sommerlund, där Ensamma Vargen fick reda på att Mörkerherrarna fått hjälp av den förrädiske magikern Vonotar, lyckades du till slut nå fram till huvudstaden Holmgård och kunde berätta för kungen vad som hänt vid kaiklostret. Dina vedermödor tog dock inte slut med den sista paragrafen i Flykt undan mörkret, och i Eld över Vattnet skickades din karaktär på ett strapatsrikt uppdrag till grannlandet Durenor för att hämta hjälp. Trots alla Mörkerherrarnas försök att lägga krokben för dig, så lyckades du till slut nå fram till Durenors huvudstad och kunde återvända till Holmgård i spetsen med en stor flotta och det legendariska Sommersvärdet. Tillsammans med trupperna från Durenor och Sommersvärd, kunde belägringen av Sommerlands huvudstad hävas och Mörkerherrarnas här besegras.
Återuppbyggnaden av det förhärjade landet har påbörjats, och som tack för Ensamma Vargens insats, har du fått titeln ”Jarl av Sommerlund” och påbörjat arbetet med att bygga upp kaiordens kloster. Arbetet med att bygga upp klostret ska precis påbörjas, när du kallas till Holmgård för att ta del av oroväckande nyheter. Kungen har nåtts av oroväckande nyheter om att isbarbarernas ledare Brumalmarc har dödats, och att han efterträtts av sin puckelryggige magiker som antas vara förrädaren Vonotar. Det visar sig nämligen att magikern, efter att Mörkerherrarnas nederlag, lyckats fly till Kaltes frusna vidder och lurat den grymme Brumalmarc att anta honom som sin magiker. Nyheten om att förrädaren är vid liv, väcker stor vrede i Sommerlund och ”tusentals sommerlänningar omger staden och kräver att Vonotar ska få betala för sitt förräderi. I ett försök att lugna ner känslorna, så ger kungen dig i uppdrag att bege dig till Kalte och isbarbarernas fäste Ikaya och återbörda Vonotar till Sommerlund så att rättvisa kan skipas.
Du bordar krigsskeppet Cardonal, som ska ta dig, tre vägvisare, ett spann kanu-hundar och annan utrustning som expeditionen behöver, till Halleudden på Kalte. Därifrån är det sedan tänkt att ni ska bege er mot Ikaya, och gripa Vonotar. Givetvis går inte allt som planerat, då en våldsam storm för fartyget ur kurs och eftersom det är ont om tid innan packisen tvingar fartyget att lämna Kalte, tvingas ni landstiga på Ljukplatån istället. Väl i land, informerar vägvisarna att det finns två alternativ, ”den kortare men svårare vägen över Viadglaciären” eller ”den längre men lättare vägen över Hrodbäcknet och Stormjättarnas Pass”. Det smyger sig dock in en liten bug i texten, då det visar sig att det tar lika lång tid oavsett vilken väg du väljer…

Förädaren Vonotar möter sitt öde.

Förädaren Vonotar möter sitt öde.

Oavsett vilken väg du nu än väljer, så är färden mot Ikaya fylld av faror i form av isbarbarer, Kaltes djurliv och klimat, samt inte minst den den förrädiska isen på glaciären. Någonstans på väg råkar Ensamma Vargen med författarens goda minne, och kanske mot läsarens vilja, hamna i de uråldriga kulvertar som finns under Kaltes ismassor och som leder fram till Ikaya. Vilket på intet sätt minskar farorna, då gångarna är fyllda av fällor och diverse mer eller mindre fientligt inställda varelser. Men vem har sagt att det ska vara lätt att vara Ensamma Vargen?
Nåväl, trots några mindre buggar och passager där man får lösningen till skänks, utan att behöva anstränga sig speciellt, så är Kaltes grottor ett lysande äventyr. För även om tempot är lägre än i Flykt undan mörkret och Eld över vattnet, så kompenseras det av den välskrivna och medryckande texten. Även om det givetvis inte krävs allt för mycket fantasi en dag som denna, då termometern närmar sig -10 grader, så förflyttas man snabbt från värmen i lägenheten till Kaltes vindpinade glaciär eller de dunkelt upplysta underjordiska gångarna som leder fram till Ikaya. Det blir förstås inte sämre av att sektionen där man befinner sig i underjorden, verkar lätt inspirerade av HP Lovecraft, med sina antydningar om en förlorad civilisation och tentakelförsedda varelser som hämtats från främmande dimensioner.
Det är dock inte enbart Joe Devers text som imponerar, det gäller förstås Gary Chalks illustrationer, som återigen fångar författarens text på ett mycket förtjänstfullt sätt. Översättningen är kanske inte helt klockren, men klart godkänd. Det samma kan tyvärr som sagt inte sägas om limningen, där sidorna snabbt lossnade och som gjorde att jag ibland valde att hoppa över Kaltes grottor när det var dags att läsa igenom serien. Något som tyvärr lett till att jag inte har alls samma starka minnen av den, som av de två föregående böckerna, som jag i stora drag fortfarande kan utantill. Nu gjorde det inte speciellt mycket, eftersom det inte tog många paragrafer innan jag börjat friska upp de minnesbilder jag ändå haft av boken och samtidigt fick ett par överraskningar.

Med tunga steg så vandrar Vonotar mot sitt fängelse.

Med tunga steg så vandrar Vonotar mot sitt fängelse.

Nästa gång vi återvänder till Ensamma Vargen, så ska jag ta en närmare titt på den fjärde boken i serien, Domedagsklyftan. Vilken för övrigt precis kommit i en nyutgåva…

Föregående

The light that burns twice as bright burns half as long – and you have burned so very, very brightly, Roy

Nästa

David Bowie död

  1. Niklas

    Spelade traditionsenligt Kalte på julafton. Börjat om serien och ska spela skräckens länder. Kalte brast rejält i limningen. Gillar verkligen kulvertarna och att det faktiskt är riktigt grymt bitvis då man tar barn som gisslan. Den blå stentrianheln man hittat är användbar läääänge. Jag gillar verkligen det här
    Äventyret. Ev besökte aldrig mer isvärlfar tyvärr. Jag har tom döpt en del av galaxen i mitt publicerade rollspel Starchallenge till Chalte en kall del av en galax hehe.

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: