Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Logotyp Sinkadus

Sinkadus, Äventyrsspel ger sig in i tidningsvärlden

Vid sidan av att ge ut rollspelen Drakar och Demoner och Mutant (i alla dess skepnader), så gav även Äventyrsspel ut tidningen Sinkadus. Namnet är hämtat, föga förvånande kanske, från spelets värld, och är ett tärningsslag som består av en femma och en två. Enligt Wikipedia, som man givetvis inte hade tillgång när det begav sig på 1980-talet, och vem orkade bläddra igenom ett uppslagsverk, går det tillbaka till fornfranskans ord för just denna sifferkombination, och använts i olika relaterade betydelser som slump, örfil(?) och tävling.  Just örfil känns kanske mer passande, om de sista planchversionerna av tidningen som kom i slut av dess existens.

Sinkadus Nr 22

Sinkadus Nr 22

Första numret av Sinkadus landade på butikshyllorna 1983, tolv år och 47 nummer senare, så gled de sorgliga resterna av denna tidigare ikoniska och numera bortglömda tidning, ner mellan hyllorna i leksaksbutiken i Gävle. Under sin tolvåriga existens, så kan man – med lite god vilja – se svensk rollspels uppgång och fall. Tidningens storhetstid kom under 1980-talets andra hälft, när man satt och räknade dagarna när den skulle landa på butikshyllan. Men trots alla anspråk på att vara en seriös tidskrift, så var Sinkadus aldrig något annat än en glorifierad reklampelare för företagets produkter. Även om det återfanns en och annan allmänt författad artikel i tidningen, så var den stora massan av de artiklar som publicerades i Sinkadus intimt kopplade till Äventyrsspels produkter. Förfallet började någon i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, när intresset för hobbyn börjat plana ut och många av de som varit med från starten, antingen lagt av eller flyttat över till spel på engelska. De sista tragiska numren, när Äventyrsspel till slut gett upp varenda anspråken på att vara något annat än ett reklamhäfte, utgjordes av en fyrfärgsplansch på ena sidan, och några illa översatta texter och nya kort till någon av de kortspel som var så populära då.

Sinkadus Nr 47

Sinkadus Nr 47

Men i en tid innan Internet, och möjligheten att kommunicera med andra utanför sin egen lilla rollspelsspelande bekantskapskrets, så var Sinkadus oumbärlig. Visst, kvalitén på artiklarna var sällan speciellt höga, utgivningstakten – milt sagt – ojämn och det märktes ofta rätt tydligt att man emellanåt hade stora svårigheter att fylla sidorna med något.
Trots allt detta så var man så utsvulten på något att läsa, eller som kunde ge en någon form av inspiration, att man stod och hängde på låset till Leksakshuset (eller Romeis leksaker så länge de sålde rollspel). Ofta fick man lämna butiken tomhänt, då tidningen sällan kom när den skulle. Något som bara ökade stressen, även om man innerst inne visste att det inte var någon direkt strykande åtgång på dem. Istället fick man helt enkelt passa på att smyga ner på butiken under någon lunch eller efter skolan, i hopp om att tidningen äntligen skulle komma. När Äventyrsspel under 1980-talets fick lite bättre ordning på utgivningen, så lyckades jag med viss möda, övertala mina stackars föräldrar att lösa en prenumeration på tidningen. Det innebar att jag slapp stå och hänga på låset till Leksakshuset, utan kunde göra det hemmavid istället. Tyvärr löste det inte problemet med att man fick vänta förgäves på sitt exemplar, och det hände ett par gånger att Leksakshuset fått tidningen innan jag fått min. Men när så det där anonyma bruna kuvertet landade i brevlådan, så allt detta glömt, och man satt och bläddrade igenom tidningen andaktsfullt upp på rummet, för att se om det fanns något av intresse att använda i någon av mina pågående kampanjer.
I takt med att jag under slutet av 1980- och början av 1990-talet, började gå över mer och mer till engelska spel, så minskade intresset för Sinkadus. Visst, jag köpte under en period plikttroget ett par exemplar, mest av nostalgiska skäl. I takt med att jag och min spelgrupp började fasa ut Drakar och Demoner Expert (jag gick aldrig över till Drakar och Demoner ’91), eller spelade (nya) Mutant eller Kult, så blev den allt mindre och mindre intressant att lägga pengar på tidningen. Eller tidning och tidning, i takt med att köparna svek, så drogs svångremmen åt ännu mer, och tidskriften förvandlades till ett rent reklamblad, med något ovisst innehåll.

Så nu antar jag att ni undrar vart jag tänkt tagit vägen med detta inlägg, jo, jag tänkte – som de flesta rollspelsbloggar verkar gjort – ta en liten närmare titt på Sinkadus, och ägna ett inlägg varje vecka åt ett nummer. Med tanke på att jag brukar påbörja en massa projekt, och aldrig slutföra dem, har ju faktiskt fortfarande inte kommit gång med att recensera klart Drakar och Demoner Gigant, eller läsa klart Skräckens Länder (vilket delvis berott på att jag verkar förlagt min gamla karaktär, och således tvingas spela om böckerna igen). Men, någon gång så ska jag slutföra de projekten också…men, i ett par veckor (förhoppningsvis runt 40 stycken), så ska jag försöka ge mig i kast med att recensera ett nummer av Sinkadus i veckan. Men hur som helst, måndagar blir Sinkadusmåndagar, och först ut blir givetvis Sinkadus Nummer 1.

Sen får vi se hur länge jag lyckas hålla lågan vid liv, men det är en annan historia…

 

Föregående

Star Wars X-Wing Miniatures Game: Millennium Falcon Advanced Expansion Pack

Nästa

Sinkadusmåndag, Sinkadus Nummer 1

  1. Jesper

    Låter intressant. Det har dock redan gjorts på annan plats en gång, men du kan säkert hitta nya infallsvinklar:

    http://www.piruett.se/sinkadusmandag/

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: