Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Sinkadusmåndag, nummer 4 (februari 1986)

Så var det måndag, och det innebär som ni läsare borde känna till, att det har blivit dags för Sinkadusmåndag. Offret för dagens inlägg är Sinkadus nummer 4, vilket också passande nog är det fjärde i en serie av recensioner av Sinkadus. Detta var faktiskt det första numret av tidningen jag köpte back-in-the-days, och inhandlades på självaste Tradition i samband med att jag behagade besöka huvudstaden under sportlovet eller påsklovet. Oavsett vilket av dessa lov det nu var, så har jag glömt bort hur det kom sig att jag fick för mig att investera delar av min månadspeng på denna tidning (som jag faktiskt inte har något minne av att ha sett i Gävle förrän detta nummer). Varför jag köpte tidningen i Gävle, är också oklart. Kanske översköljdes jag av någon form av köptvång, vilket inte var helt ovanligt, när jag vandrade in genom dörren på Tradition. Något som jag fortfarande drabbas av, speciellt när jag kliver in genom dörren till en viss bokhandel i Gamla stan.

Omslaget till Sinkadus Nummer 4.

Omslaget till Sinkadus Nr 4.

Nåväl, åter tillbaka till dagens ämne, nämligen Sinkadus Nummer 4. Tidningen landade på butikshyllorna i februari 1986, och kostade då 25 kronor. Vilket innebär att tidningen är fem kronor dyrare än Nummer 3, och hela tio kronor dyrare än Nummer 1. Det är dock långt ifrån de fantasisummor som tidskriften numera kräver av den hugade köparen. Men det är inte bara priset som ändrats, det har faktiskt hela layouten på tidningen gjort. För till skillnad från sina föregångare, så ser Nummer 4 ut som en riktig tidning, och inte ett fanzine. Inte för att det är något fel på fanzine, men det var inte vad Sinkadus var tänkt att vara. Det kanske mest talande i denna transformering, är omslaget. Borta är de taffliga, men ack så charmiga omslagsillustrationerna i svartvitt (där delar av illustrationen färgats godtyckligt i gult (Nummer 1), rött (Nummer 2) och blått (Nummer 3) av Nils Gulliksson. Här möts vi av ett fyrfärgsomslag av självaste Rowena Morill, i form av ”The crime of Juliette Grey and other strange tales”, vilket även prydde Chockäventyret Skräckens tre ansikten. Ett stämningsfullt omslag, speciellt med tanken på att en hel del av tidningen ägnas åt skräckrollspelet Chock. Borta även den småfula bannern i form av en upprullad pergamentrulle, och istället har man valt att placera ett axplock av tidningens innehåll i rubrikform. Tycker inte detta stör bilden allt för mycket, speciellt som man valt att placera dessa vid sidan av själva illustrationen, och att färgerna trots allt (även om färgvalet osökt för tankarna till Italien eller Ungerns flagga) stör inte heller intrycket. Omslaget bådar onekligen gott, låt oss nu öppna själva tidningen.

Reklam för Spelkongress '86

Reklam för Spelkongress ’86

Det första som möter oss är en halvsideannons för Spelkongress ’86, vilket var den första av en rad rollspelsrelaterade kongresser som Äventyrsspel anordnade i Stockholmstrakten under andra hälften av 1980- och början av 1990-talet. Av en rad anledningar så besökte jag aldrig någon av dessa, vilket jag så här i efterhand djupt ångrar. Men brist på pengar och tid, gjorde att det tyvärr aldrig blev något besök. Spelkongress ’86 lockar med SM i Drakar och Demoner, Mutant, Chock samt turneringar ibland annat brädspelet Diplomacy och rollspelet Advanced Dungeons & Dragons, men också andra aktiviteter som auktion, bio, loppmarknad, seminarium och så vidare. Kongressen gick av stapeln den 9 till 10 maj 1986, och var utlokaliserad till Stockholmsförorten Handen. Med tanke på att tidningen ramlade in i butikerna under februari, så känns OAS-datumet tämligen framhastat, sista dag att anmäla sig till eventet är den 31 mars.  Mycket man tyvärr missade…

Reklam för Soloiäventyrsserien Äventyr i det Okända.

Reklam för Soloiäventyrsserien Äventyr i det Okända.

De övriga två reklamannonserna är dels reklam för soloäventyrsserien ”Äventyr i det Okända”, vilket bestod av de två böckerna Ondskans Gruvor och Tidlös Skräck. Stämningsfullt illustrerad av Stefan Kayat, som var en flitig nyttjad illustratör under de här åren, var dessa böcker tillsammans med de om Ensamma Vargen, mina absoluta favoritböcker när det kom till de soloäventyr som Äventyrsspel gav ut. Det enda som kanske skaver mitt minne, var att historierna var lite väl utdragna. Hur som helst, formuleringen i reklamen – ”nedstig i en ny spännande värld” – känns lite knepig. Skulle det inte stå ”stig ned i en ny spännande värld”? Den andra av de två mindre reklamannonserna är vigda åt Fantasy Armies från Prince August. För egen del har jag aldrig riktigt fastnat för det här med att gjuta mina egna tennfigurer, utan jag har hållit mig till att måla dem. Mina egna erfarenheter av att gjuta figurer kan väl summeras med att de sällan lyckades få till det, och de gånger jag lyckades, så blev de ändå inte bra.
Nåväl, det är inte bara omslaget som fått en behövlig ansiktslyftning, det samma gäller även resten av tidningen i allmänhet, och titelsidan. Här får vi inte bara veta vem som är ansvarig utgivare, något som saknats i tidigare nummer, utan även vilka som stått för illustrationerna och omslaget. Precis som tidigare så innehåller denna sida en innehållsförteckning och Ledaren signerad Fredrik Malmberg. Detta nummers ledare handlar dels om att det råder febril verksamhet på Äventyrsspels kontor, men också information om den kommande kongressen. Så här i efterhand kan man kanske tycka att informationen om detta kommande event, var lite knapphändig och förmodligen skapat en hel del stress hos de intresserade utanför tullarna. Speciellt som tillgången på Sinkadus ute på landet, kunde vara milt sagt begränsat. Men som Fredrik avslutar Ledaren, ”tärningen är kastad”.

Hemmafronten i ytterligare en ny skepnad.

Hemmafronten i ytterligare en ny skepnad.

Även Hemmafronten, där Äventyrsspel presenterade kommande produkter, har fått en ny logotype och utseende. I likhet med förra numret, så verkar det av allt att döma vara full fart på Äventyrsspels kontor i Frihamnen. Tyvärr är upplägget på sidan lite lätt rörig, då produkterna till de olika spelen blandas friskt. Hur som helst, vi får ta del av nyheten att Chock-äventyret Draculas Hämnd ”[…] håller på att översättas” och att arbetet med Nattens Fasor, ”[…] den omtalade [av vem? Min amn.] monsterboken till Chock” fortskrider som planerat(?). Det samma gäller även Kaliz, som nu fått namn till Kandra, av lite oklara orsaker. Men det är även lite nya saker på gång, bland tänker Äventyrsspel ge ut brädspelet Battlecars (nu blev jag sugen på att spela det) från Games Workshop, och vilket vid sidan av lite förbättringar från det brittiska originalet, även ska gå att användas tillsammans med Mutant 2. Ja, för nu kommer vi till detta nummers stora nyhet, nämligen att Mutant precis som Drakar och Demoner ska ekiperas med en regelexpansion. I likhet med Drakar och Demoner Expert, så kommer Mutant 2 att ges ut i ”[…] i en box med regelbok, ett äventyr och en karta över Europa efter pesten, och den kommer att kosta ca 140 kr”. Kan kanske tycka att detta är något som man borde slagit på lite större, och placerat lite högre upp. För de som nu slutade läsa om Battlecars, så upprepar man att ”för alla Mad Max-diggare har vi lagt in ett avsnitt om strid mellan bilar”. Här näst är det tillbaka till Chock (ja sa ju att det var rörigt), och det kommande äventyret Högländernas skräck, vilket ”[…] utspelar sig i Skottland under mellankrigstiden, där varelser från det Okända smider dolska planer”. Det är dock inte bara Chock som belönats med nya äventyr, det samma gäller Drakar och Demoner som nu ska utrustas med Äventyrspaket 1, vilket är det första av en serie äventyrmoduler bestående av två eller tre kortare äventyr som inte ska ta ”[…] mer än fem timmar att spela. Kort men intensivt är mottot”. Attans nu började jag nynna på Hakuna Matata.

Vad mer är på gång, tja, Michael Petersen är fullt upptagen med att slutföra både äventyrsserien Den Grå Döden till Mutant och Ärans Väg till Drakar och Demoner. Så har i efterhand kan man väl bara konstatera att den taktiken var mindre lyckad, och att båda äventyren (Bris Brygga och Mörkrets Hjärta) lider av lite samma brister och problem. Tyvärr så blev inte det planerade äventyret/kampanjmaterialet Eriksdal ”[…] lika omfattande som avsett”, och vilket innebär att det inte kommer ”[…] att publiceras separat, utan kommer istället antingen som en del av ett äventyrspaket eller i Sinkadus”. Det blev det förra, och förvandlades till Skönheten och Odjuren i det ovan nämnda Äventyrspaket 1. Phew…det var mycket, och det är inte slut. Ensamma Vargen har fått göra ett kort uppehåll, då man inväntar att författarna ska bli klara med en bok om Magnamund, vilken förväntas bli klar under hösten. Men fansen till Ensamma Vargen kan vara lugna, då Äventyrsspel ska ge ut de två första böckerna i serien om Silverstjärnan, vilken bekämpar häxkonungen Sasarak. Till skillnad från Ensamma Vargen-böckerna, av vilka jag kan de flesta utantill än idag, så är mina minnen av Silverstjärnan otroligt vaga. Är till och med osäker på om jag faktiskt gillade dem… Det samma kan nog sägas om Falken, vilket också var en soloäventyrsserie som gavs ut av Äventyrsspel, och nu omnämns. Vet att jag spelade igenom ett par av dem, men något större intryck har de tyvärr inte lämnat. Sen släpper Äventyrsspel nästa bomb, nämligen att det ”i höst kommer ett nytt rollspel med inspiration från en känd bokserie. Alla som gillar Drakar & Demoner Expert kommer tycka om detta spel [varför kommer inte de som spelar Drakar & Demoner gilla spelet? Min anm.]”. Återigen kan man tycka att valet av forum är lite underligt…och att man borde gjort en större sak av att man tänkte ge ut Mutant 2 och ett nytt rollspel (ja, ni som gissade på Sagan om Ringen Rollspelet hade rätt). Nåväl, sektionen avslutas dels med lite information om vad nästa nummer av Sinkadus är tänkt att innehålla, och en uppmaning till läsarna att sluta plåga Äventyrsspel med frågor om när produkterna kommer ut, för det vet de inte själva. Skumt…

Brevspalten

Brevspalten

Härnäst ramlar vi över Brevspalten, där vi har två insändare och en hel drös med rättelser och regelfrågor. Den förste insändarskribenten låter hälsa att denne håller med Malmberg i ledare i Sinkadus Nummer 3, när det gäller att hålla nere antalet magiska tinga i Drakar & Demoner. Här någonstans kan man kanske finna starten på den oändliga diskussion som skulle följa på Sinkadus insändarsida om hur man skulle spela. I stora drag gick den ut på att insändarskribentens spelsätt var det rätta, och att alla som inte spelade som denne, gjorde fel. Uttalanden som att ”det finns ingen mening i att men springer omkring som en superperson och slafsar ihjäl varenda varelser man möter”, skulle i stort sett bli legio i den efterföljande diskussionen.  Den andra insändaren ställer frågan varför Äventyrsspels produkter är så hiskeligt dyra, och får ett uttömligt svar, som i stora drag kan sammanfattas med att marginalerna i rollspelsbranschen är små.

Porträttgalleriet

Porträttgalleriet

Vi studsar över regelfrågorna, och kastar oss in i en ny sektion som lanseras i och med Sinkadus Nummer 2, nämligen Porträttgalleriet. I den här sektionen så fick man som läsare ta del av karaktärer från populärkulturens värld, och vilka på ett eller annat sätt var tänkt att nyttjas som Spelledarkaraktär i något av de rollspel som Äventyrspel publicerades. Först ut i detta nummer är två karaktärer hämtade från litteraturens värld, och utgörs av den dynamiska deckarduon Sherlock Holmes och Dr Watson. Avsett för Chock, är artikeln skriven av Micheael Petersén. Givetvis är det ingen slump att denna dynamiska deckarduo återfinns i detta nummer av Sinkadus, då de – om än endast som hastigast – medverkar i äventyret ”Den Svarta Tigern”. Eftersom jag aldrig spellett Chock, är jag inte kapabel att säga något om deras egenskaper, eller hur pass väl de skulle fungera i spelet. Det känns väl dock kanske lite overkill med egenskaper för två karaktärer som förmodligen aldrig bör nyttjas i spelet.

Nicholas fon Rinj av Nils Gulliksson

Nicholas fon Rinj av Nils Gulliksson

Den andra (eller kanske skulle vi säga tredje) karaktär som beskrivs är hämtad från rollspelet Mutant, och är ingen annan än självaste Nicholas fon Rijn. Denne korpulente köpman, känd från introduktionsäventyret Uppdrag i Mos Mosel och Nekropolis, får nu en rejäl genomgång. Även porträttet av von Rijn är skrivet av Petersén, som hämtat inspiration till sin kreation från den amerikanske science fiction-författaren Poul Andersons verk. Det är väl en liten ojämn kreation, som svävar iväg rejält måste jag säga, speciellt med tanke på den unika mutation som fon Rijn råkar vara behäftad med.

 

Arkivet

Arkivet

Här näst är det dags för Arkivet, vilket var en sektion dedikerad helt och hållet till Drakar och Demoner. I detta nummer bjuds vi på en rejäl genomgång av Älvfolk, skriven av Anders Blixt och vilken senare införlivades i Monsterboken II. Det samma gäller Golem, vilken åtminstone kan glädja sig med att den behäftas av en – visserligen hiskeligt ful – illustration. Denna följs sedan av en spretig mängd varelser, allt från Yeti, Frostalv och Nattulv, alla författade av Blixt (om än den sistnämnde under hans alias Andrzej Kowalski). Eftersom alla dessa varelser sedan letade sig in i den ovan nämnda Monsterboken, så tänkte jag inte ödsla allt för mycket tid på dem här.

Den Svarta Tigern - ett äventyr till Chock

Den Svarta Tigern – ett äventyr till Chock

Efter denna tämligen intetsägande, och rätt magra anrättning, så vankas det nu äventyr till Chock. Skriven av Michael Petersén, som inte verkar haft några problem med att skriva äventyr till Drakar och Demoner, Mutant och en massa artiklar till Sinkadus på samma gång. Hur som helst, i äventyret Den Svarta Tigern, så förpassas spelarna till London på 1890-talet och jakten på Jack the Ripper. Äventyret inleds med att Sherlock Holmes och Dr Watson (vilka annars), ger spelarnas karaktärer i uppdrag att lösa fallet. Holmes som misstänker att fallet har med det Okända att göra, måste tyvärr bege sig till Tyskland på ett känsligt uppdrag, ger spelarnas karaktärer ett par ledtrådar att jobba vidare på.

Dr Watson och Sherlock Holmes (Stefan Kayat).

Dr Watson och Sherlock Holmes (Stefan Kayat).

Det blir sedan spelarnas uppdrag att försöka lösa härvan, som visar sig ha kopplingar till Kalikulten (kanske mest känd via filmen Indiana Jones och de fördömdas tempel, 1984). Lite rörigt äventyr, som leder fram till en tämligen våldsam upplösning på en herrgård utanför den waleiska byn Llwendlyn. Visst det är väl knappast något direkt minnesvärt äventyr, och mer än lovligt rälsat. Å andra sidan, det sistnämnda gör att det i stora drag ligger i linje med de övriga äventyr till Chock som Äventyrsspel publicerade. Underligt nog så har jag alltid blivit sugen på att spela Chock när jag läst äventyren i Sinkadus, som någonstans känns mer tilltalande än de äventyr som Äventyrsspel översatte och sedemera gav ut. Underligt.

Rollspelande i det victorianska Storbritannien

Rollspelande i det victorianska Storbritannien

Äventyret kompletteras sedan med den kortfattade artikeln ”Rollspelande i det victorianska Storbritannien. En kort, kanske lite för kort, och koncist introduktion till det victorianska Storbritannien, som i stora drag går att sammanfatta som att det inte var en dans på röda rosor, så till vida du inte tillhörde överklassen. Lite schablonmässig kan tyckas, men i en tid utan Wikipedia och det enda som ofta fanns att tillgå var en ännu mer kortfattad artikel i något lexikon på det lokala biblioteket, förmodligen ovärderligt. Artikeln avslutas med en ännu mer kortfattad beskrivning av S.A.V.E., den organisation som spelarnas rollpersoner är medlemmar i, under slutet av 1800-talet. I stora drag kan dess roll sammanfattas som att ni kan inte förvänta er speciellt mycket hjälp. Det medföljer även en utrustningslista, där man förstås kastat in en rad sydostasiatiska vapen som Nunchaku (hur många använde sig verkligen av dessa vapen på slutet av 1800-talet?).

Zonen

Zonen

Med Svarta Tigern avslutad, så är det dags att – tillfälligt – lämna Chock, och stifta bekantskap med Zonen. Detta var Mutantversionen av Arkivet, och i detta nummer består denna sektion av endast två sidor. Majoriteten av dessa två sidor vigs åt spel, dels i form av regler för olika former av hasardspel som roulette och ett nytt yrke i form av Spelare. Artikeln som är skriven av Thomas Höglund, är lite lätt rörig och inte speciellt inspirerande. Som vanligt på den här tiden, så består artikeln av en drös med tabeller. Med tanke på att vi var mitt upp i en massa egna äventyr, och vi snabbt gick över till Mutant 2, så var det här en artikel som aldrig riktigt fångades upp av mig.  Arkivet avslutas sedan med två varelser, Razorback (inskickad av Okänd, och inspirerad av den australienska filmen med samma namn från 1984) och Skvallergam (av Dag Stålhandske). Precis som namnet antyder, så är skvallergamens största tillgång till dess skrik, som används för att locka till sig rovdjur som kan döda det stackars djur som gamen inte själv vågar ge sig på. Roande namn och beteende, men knappast något som letat sig in i något av mina spel.
Med dessa två varelser avklarade, så återvänder vi nu till Chock och den nya sektionen Information från S.A.V.E. Precis som namnet antyder, så var detta en sektion där man samlade artiklar kopplade till Chock. I detta nummer bjuds vi på en hög med  nya färdigheter, men även ett nytt stridssystem. Eftersom jag som sagt aldrig spellett Chock, så kan jag inte säga något om hur pass välbalanserade de nya reglerna är. Dock är känslan att de förmodligen inte bidrar till mer realism, utan snarare bidrar till mer arbete för Spelledaren (eller Chockmästaren). I slutet av artikeln så medföljer en liten annons om att Äventyrsspel söker bidrag till den kommande Monsterboken II, vilket kan tyckas vara en lite underlig placering. Nu kan man iofs anta att många Chockspelare spelade även Drakar och Demoner, men rimligen borde den hamnat i anslutning till Arkivet, där den hör hemma. Resten av tidningen består sedan av Klubbannonser, där spelare eller spelgrupper kunde söka nya medlemmar, och en bunt med reklamannonser för diverse butiker som saluförde rollspel. Sista sidan domineras av en helsideannons för Humbrols Fantasyfärger, vilka jag nyttjade flitigt fram tills man drogs ner i Citadelträsket. Men det är som sagt en annan historia.

Information från S.A.V.E.

Information från S.A.V.E.

Med detta så har det så blivit dags att sammanfatta Sinkadus Nummer 4, som å ena sidan är ett gigantiskt steg framåt, speciellt om man jämför med tidigare nummer. Till skillnad från de tre tidigare numren, så känns detta som en riktig tidning. Layouten, valet av omslag, typsnitt och så det faktum att man nu även använt sig av fyrfärgstryck inne i tidningen, gör gällande att Äventyrsspel höjt ribban. Till skillnad från föregående nummer, så är dock detta nummer rätt sparsamt illustrerat. Det är i stora drag endast äventyret och de delar som ägnas åt Chock som är välillustrerade, i övrigt är det rätt dåligt med illustrationer. Tyvärr är kvalitén på de illustrationer som medföljer rätt låg, även från erkänt skickliga illustratörer som Nils Gulliksson och Stefan Kayat. Kanske berodde det på att både Kayat och Gulliksson var fullt upptagna med annat, och därför endast hade tid till några skissartade illustrationer.
Innehållsmässigt så lämnar dock Sinkadus Nummer 4 en hel del att önska, speciellt för någon som INTE spelar Chock. Jag har visserligen fullförståelse för att Äventyrsspel vill promota Chock, men det sker också på bekostnad av några av företagets riktiga storsäljare. Visst, man läste tidningen från pärm till pärm flera gånger, och trots min avoghet mot Chock, så var jag sugen på att införskaffa spelet för att kunna spela Den Svarta Tigern. Men att endast ägna två sidor åt Mutant och fyra-fem åt Drakar och Demoner av 32 sidor, känns kanske lite fattigt. Detta till trots så avskräcktes jag inte, och när så Sinkadus Nummer 5 ramlade ner på hyllorna på Leksakshuset i Gävle, så var jag där och öppnade plånboken. Vilket också kommer bli det nummer vi ska ta en närmare titt på i nästa veckas inlägg…

Föregående

Sinkadusmåndag, Sinkadus Nummer 3

Nästa

Solo: A Star Wars Story

2 kommentarer

  1. Petter Poromaa

    Vill minnas att vi verkligen gillade Den Svarta Tigern då det begav sig, även om man i efterhand kan känna att premissen kanske inte utforskas alldeles uttömmande. På äldre dagar får man ju därtill glädjas över att notera hur inte bara James Kirk utan även Eric Idel återfinns bland invånarna i byn Llwendlyn.

  2. Andreas

    Gävle är inte Sveriges huvudstad, bara så ni vet. 😉

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: