Den uppgivne läsaren: ”Attans, så var det måndag igen…vänta det innebär ju att det är Sinkadusmåndag! Jippie!”

Så kanske det inte riktigt går till, men låt få leva i den illusionen i alla fall. Hur som helst, dagens inlägg är det tredje inlägget i denna serie, och vad passar då bättre än att recensera Sinkadus nummer 3. Den här synkroniseringen av antalet inlägg i serien och vilket nummer av Sinkadus jag recensera fascinerar mig, undra hur det går till?
Skämt och sido, även detta var ett nummer som tyvärr gick mig helt förbi back-in-the-days. Huruvida det berodde på att jag gick runt med skygglappar på den lokala leksaksbutiken, eller att de aldrig riktigt letade sig upp norr om Dalälven, låter jag vara osagt. Lutar dock lite åt det förstnämnda, men man vet aldrig. Hur som helst, tidningen ramlade in i samlingen vid ett senare tillfälle, men var redan då i rätt taskigt skick, och det har tyvärr inte blivit bättre. Någon gång när ekonomin tillåter, så kanske man får möjlighet att ersätta den med ett exemplar i bättre skick. Men nu var det inte skicket på mitt exemplar vi skulle prata om, utan tidningen i största allmänhet, och vad som döljs bakom omslaget till Sinkadus nummer 3, vars pris nu höjts från 15 kronor till 20 kronor.

Omslaget till Sinkadus nummer 3.

Omslaget till Sinkadus nummer 3.

Vilket osökt leder oss till motivet för detta nummer, vilket precis som de tidigare, är signerat ingen annan än Nils Gulliksson. Efter att ha bidragit med två halvdana illustrationer, så är det bara konstatera att det var tredje gången gillt som gällde för Gulliksson. För det omslag som pryder Sinkadus nummer 3 är kanske ett av hans utan tvekan bästa, och en ikonisk illustration av den då blott 18 år gamla Gulliksson. Visst, det är kanske lite serietidningsaktigt, men det kan man trots allt, med tanke på motivet och Gullikssons ålder, blunda för. Motivet då, kanske någon undrar. Tja, det består av en båt fylld med – vad jag utgår från är – en bunt svarta piratankor, på väg mot att angripa någon ont anande fiskebåt eller isolerad by. Hur det kom sig att ankorna blev så synonymt förknippade med Drakar och Demoner, är faktiskt något jag finner smått fascinerande. Var det ett arv från en uppväxt av Kalle Anka och en ungdom av Arne Anka? Frågorna är många, och förmodligen också svaren. Oavsett vad, så har jag dock inget direkt minne av mina spelare använde sig av anka för deras rollperson, ända fram tills jag rebootade Drakar och Demoner Expert för något år sedan. Men, det är som man säger en annan historia.
Ska man då säga något negativt om omslaget, vid sidan av de emellanåt lite väl serietidningsaktiga ankorna, är färgvalet. Av någon för mig obegriplig orsak, så har man beslutat sig för att färglägga delar av omslaget i olika nyanser av blått. Visst, jag kan absolut köpa att man inte vill ha ett svart-vitt omslag, men i det här fallet så blev tyvärr slutresultatet värre. Vilket som sagt är synd, då det är en ikonisk illustration. Som tur är så repriseras illustrationen inne i tidningen, och då i svart-vitt. Precis som tidigare Sinkadus, så är det enda som stör illustrationen i övrigt en banner i form av en upprullad pergamentrulle, på vilket det står vad tidningen innehåller. Några av de artiklar som kommer möta oss i tidningen är Caddo – ett annorlunda land, ett nytt stridssystem till Mutant, Nya besvärjelser, Varelser och så vidare. Intressant…

Reklam Chock

Reklam Chock

Det första som möter oss när vi öppnar själva tidningen, som faktiskt känns mycket mindre fanzineaktig än tidigare, är två annonser. Dels för det nya rollspelet Chock, men också Monsterboken som nu äntligen kommit ut efter sju år och åtta bedrövelser (eller åtminstone ett par år). Lite sugen på Chock blir man ändå, speciellt som spelet beskrivs som ”[…] en värld där de klassiska skräckberättelsernas fasansfulla verkligheter tar form. Du och dina medspelare är med om spännande och skrämmande äventyr när ni mäter det okända”. Den lite lätt stämningsfulla texten toppas med en passande bakgrund i svart, som verkar vara hämtad från Bates Motel med en kyrkogård. Synd bara att spelet aldrig riktigt levde upp till Äventyrsspels reklam. Reklamen för Monsterboken känns dock lite muntrare, speciellt som man bemödat sig med att utrusta Lindormen med en liten pratbubbla i vilken det framkommer att boken ”finns hos alla välsorterade leksakshandlare” och en punktlista med vad som återfinns i boken.

Reklam Monsterboken

Reklam Monsterboken

Precis som tidigare så har Fredrik Malmberg undertecknat detta nummers ledare, vilket tar upp frågan om ”realism” och om huruvida man ska ta med varelser, vapen, besvärjelser eller annat som kan betecknas som ”dåligt genomtänkta”. Malmbergs slutsats är att man ”föredrar saker som är vettiga och välgjorda, och monster som existerar för andra syften än att bara slås ihjäl”. Som exempel på hur illa det kan gå om man släpper förbi allt, är att leka med tanken om att föra in moderna byggmaskiner i en fantasysetting (eller ”fantasins värld” som han skriver), och riskerna det skulle medföra. Riktigt hur det går där när han sedan hoppar över till att jämföra detta med riskerna som uppstår om man ökar antalet magiska föremål, är dock inte riktigt klart. Själv tycker jag det vore rätt häftigt med portalliknande äventyr, och allt det skulle kunna tänkas medföra…
Sidan avslutas sedan med den sedvanliga lilla informationsrutan, där det framkommer att ”Sinkadus publiceras oregelbundet av Äventyrsspel HB”, men där det fortfarande saknas en ansvarig utgivare. Värt att notera är att redaktionen nu utökats med Anders Blixt…men mer om det senare.

Hemmafronten, gav information till läsarna om vad som skedde på Äventyrsspel.

Hemmafronten, gav information till läsarna om vad som skedde på Äventyrsspel.

Hemmafronten har fått en ny logotype, och det är knappast första eller sista gången detta sker. Detta är en skapelse av Gulliksson (som för övrigt verkar varit fullt upptagen med att illustrera tidningen), och andas väldigt mycket 1980-tal och att Sinkadus fortfarande står med ena foten i fanzinevärlden. Nåväl, detta är sannerligen en fullmatad sektion, så det är ingen idé att fastna allt för mycket i logon. Den första nyheten är att Sinkadus nu lämnar sitt gamla format och nu går över A4-format och utökar antalet sidor. Men det är inte slut med godbitarna där, utan man tänker även öka utgivningstakten ”[…] från 1t4 nr/år till 1t6 n/år!”. Vi får se hur det blir med det… Man kommer även utöka antalet sektioner i tidningen, vilket kanske är logiskt då antalet rollspel nu ökat från ett till tre. Men nyheterna tar inte slut där, man har även passat på att flytta till Frihamn, vilket beskrivs med en målade berättelse om hur arbetsmiljön nu är hämtad ”[…] ur en Bogartfilm”. Tveksam om dagens generation verkligen vet vad det innebär, men för någon som växt upp på 1980-talet, så var referenser till gamla svartvita filmer uppenbarligen gångbara. För egen del så vandrar tankarna iväg till ett dåligt upplyst hamnområde, ständigt omgärdat av dimma, där det smyger runt en massa mystiska människor i trenchcoats som pratar snabbt och lite lätt nasalt och ur vars ficka man se antydan till en pistol. Förhoppningsvis var det inte riktigt så illa utanför Äventyrsspels nya kontor. Men det är händer ännu mer, för nu har redaktionen fått ett välbehövligt tillskott i en ny(gammal) illustratör i form av den redan omnämnde Gulliksson och Anders Blixt. Dessa två legender inom svensk rollspel, skulle på gott och ont (mest gott) forma mycket av min bild av rollspel.
Av allt att döma så verkar flytten, och personaltillskotten, gjort Äventyrsspel väl, för nu råder det tydligen febril verksamhet på kontoret.
För i samband med att Sinkadus Nummer 3 landar på butikshyllorna, så släpper Äventyrsspel soloäventyret Flykt undan mörkret, den första delen i serien om Ensamma Vargen. Denna form av spel, som var en slags hybrid mellan en vanlig bok och ett rollspel, var mäkta populära under början och mitten av 1980-talet, och Äventyrsspel beslut att satsa på Joe Devers böcker, visade sig vara ett riktigt lyckokast. En annan sak jag måste sätta mig ner och slutföra…
Klas Berndal låter sedan förklara att Maktens Portar, andra delen i Äventyrsspels trilogi ”Ärans Väg”, har blivit försenade på grund av svårigheter för författaren att slutföra äventyret och kommer släppas samtidigt med den avslutande delen. Det gick väl så där…
Men det är inte bara fantasyprodukter (eller fantasiprodukter som man förmodligen uttryckt det) som är på gång, utan man är också på väg att ge ut en drös annat. Återigen tar Berndal till orda och förtäljer att äventyret Järnringen av Karin Fredriksson är på väg att ges ut, äventyret beskrivs som ett ”dektiväventyr” och att läsarna ska ”hålla andan för omslag och illustrationer!”. Men den första riktigt stora nyheten är förstås att Äventyrsspel nu släppt sitt tredje rollspel (de första var ju Drakar och Demoner samt Mutant) i form av Chock. Nu får Blixt ta till orda och beskriver spelet, vilket är en svensk omarbetning av Chill, och vilket ”[…] är bättre än det amerikanska originalet”. Med tanke på hur uselt Chock faktiskt var, så ställer det ju frågan hur uselt den amerikanska förlagan faktiskt var. Men, låt oss inte försvinna ner i detaljer, utan återvända till Blixt beskrivning av detta ”[…] rollspel i skräckmiljö, med den sedvanliga rekvisitan av månskensbelysta borgar på den transylvanska landsbygden, varulvar som ylar under fullmånen, spökskepp som seglar på stormpiskade hav och allt annat ruggigt. Det är en godbit för alla som vill ha det riktigt mysigt otäckt när ni spelar”. Oj, nu blev jag lite sugen på att spela Chock, synd bara att spelet aldrig riktigt var i närheten av allt det Blixt beskrev. Kanske blivit bättre om Äventyrsspel satsat på eget skräckrollspel istället. Jag menar, Kult var ju rätt framgångsrikt.
Givetvis så krävs det äventyr, och först ut att träffa butikshyllorna blir äventyret Skymningens By. Tyvärr så har äventyret varit kantat av problem, främst vad gäller illustrationerna som är i fel format. Sett så här i efterhand så var nog det tur, för Stefan Kayats illustrationer är vida överlägsna Ian Holloways i originaläventyret.

Med detta är vi tillbaka till Drakar och Demoner, där Blixt släpper två gigantiska bomber. Dels tänker Äventyrsspel nu lansera en egen spelvärld, och dels tänker man släppa en regelexpansion till Drakar och Demoner som fått namnet Drakar och Demoner Expert. Vad gäller spelvärlden så skulle det här bli lite av ett sorgebarn för Äventyrsspel, och vilket slutade i vad som endast kan beskrivas en antiklimax. Men det är något som ligger i framtiden, och som vi således kommer återkomma till. För att inte sätta skräck i alla Spelledare som sitter med egna spelvärldar och nu är oroade att Äventyrsspels framtida produkter inte kommer gå att använda, så lugnar Blixt dessa med att förklara att de ”Spelledare som har egna världar ska kunna lyfta ut äventyren och placera dem i sina världar utan allt för stora besvärligheter”. Som en liten sneakpreview för vad som komma skall, så tillägnas en del av detta nummer till beskriva öriket Caddo. Men fler produkter är i antågande, såväl de framtida äventyren(?) Kaliz (Kandra) och Eskilsdal (Skönheten och odjuren), är tänkta att utspela sig i denna nya spelvärld.
Men den stora nyheten när det gäller Drakar och Demoner, är ändå den kommande regelmodulen Drakar och Demoner Expert. Syftet med denna regelexpansion ”[…] är att göra Drakar & Demoner [fortfarande verkar man enats om namnet ska innehålla ett ”&” eller ”och”, min anmn.] lika omfattande som de stora amerikanska spelen”. Det är dock inte tänkt att bli ett nytt spel, utan endast en expansion av grundreglerna och kommer innehålla en massa nya färdigheter och ”[…] annorlunda regler för den erfarenhet en rollperson har innan han kommer med i spelet”. Inte nog med att arbetet med expansionen förlöper bra, Blixt och Lars-Åke Thor har även kul under arbetet. Får man ha det?
Men vänta, det är mer på gång. Under hösten släpps äventyret Nekropolis, ”[…] där spelarnas rollpersoner är tvungna att ge sig iväg från det ’trygga’ Pyri-samfundet in i det otrevliga Ulvriket” och Monsterboken. Utvecklingen av den sistnämnda har varit en långkörare i Sinkadus, där man fått följt dess successiva väg mot katastrofen, men nu verkar Blixt släppt lös både inspirationen och albatrossen, vilket gör att boken är på väg mot butikshyllorna. Det samma kan dock inte sägas om äventyret Eskilsdal, skrivet av Mangus Anå, vilket presteras som ett äventyr ”i baroniet Eskilsdal i de barbariska utkanterna av Zorakin” och vilket kommer ”innehålla kartor över hela länet och de viktigaste orterna: Eskilsby och Östad”. Äventyret är planerat att – likt ovan nämnda produkter – hamna på en butikshylla under hösten. Riktigt så blev det inte, och istället paketerades äventyret om och gavs ut i Äventyrspaket 1 som Skönheten och odjuren. Riktigt så illa gick det inte för Kaliz, som dock fick byta namn till Kandra när den slutligen landande på butikshyllorna.
Vid sidan av dessa produkter, som i stora drag faktiskt kom ut (om än i annorlunda former och med andra namn), så går även Malmberg igenom ett par planerade produkter. Flera av dessa, Bris Brygga (uppföljaren till Nekropolis) samt äventyren Högländernas Skräck, Draculas Hämnd och Varelser i natten (Nattens Fasor) kom faktiskt ut. Däremot blev det inget av idéerna på att släppa egna äventyr till Chock, och det samma gällde även den fristående fortsättningen på Den Grå Döden. Arbetsnamnet på detta äventyr var ”Månbas Alpha”, och skulle föra ut Mutant i rymden. Just planerna på att låta Mutant ta steget ut i rymden, skulle bli en riktig långkörare i Sinkadus, men de som önskade den typen av äventyr fick gott vänta tills 1992, då man släppte Mutant R*Y*M*D*.
Här näst väntar en kort inlägga om vad som gäller när man skickar in material till Äventyrsspel, kortfattat, skicka inte in original, se till att eventuella monster är vettiga och att bidraget är maskinskrivet (helst med dubbelt radavstånd). Efter detta så väntar tre sidor med errata, vilket kanske inte är det mest roande att gå igenom. Sektionen avslutas med en reklamannons för Tradition (som på denna tiden låg på Storgatan 29 i Stockholm), och vilka upplyser eventuella kunder utanför tullarna, att de ”gärna tar emot postorder”. Tar emot, borde de inte skicka ordrar till kunderna?

Brevsidan.

Brevsidan.

Nu kommer vi till en ny sektion i Sinkadus, nämligen Brevsidan, där man publicerade insändare från läsarna och var det närmaste man kom till någon form av interaktion mellan läsare och redaktion. Det går däremot bra att konstatera att debatten var speciellt givande, och mycket kretsade runt hur man skulle spela (ofta som skribenten själv gjorde). Men, det är en historia vi lär få återvända till. Brevspalten i Sinkadus Nummer 3 består av tre insändare, den första är en hyllning till Christer Regebros artikel om metaller i Sinkadus Nummer 2, och innehåller även en ny metall i form av ”galvorn”. Denna svarta metall är inte bara svår att få tag på, den förste att använda den var en alv som sedan gav denna kunskap till dvärgarna. Till skillnad från järn, så är galvorn inte ett hinder mot magi, vilket gör att det kan användas av magiker. Nja…som om det inte räckte med mithril. Den andra ”insändaren” består av en hyllning till filmen Ladyhawk, som hade premiär i samma veva som rollspelen började bli populära i Sverige. Var väldigt, väldigt länge sedan jag såg filmen, och det enda minne jag har av filmerna, är att soundtracket var helt osynkat med själva filmen och förstörde stämningen. Hur som helst, insändarskribenten har nu bemödat sig att konvertera huvudpersonerna till karaktärer i Drakar och Demoner, och specialregler för det dubbelarmborst som Etinne Navarre nyttjar sig av i filmen.

Drakar och Demoner Arkivet av Anders Blixt

Drakar och Demoner Arkivet av Anders Blixt

Med detta avklarat så vänder vi oss till nästa fasta sektion i Sinkadus, nämligen Arkivet, vilket återigen fått en ny logotyp. Eftersom mycket av det här materialet redan finns publicerat i andra regelböcker, bland annat Monsterbok 2 och Drakar och Demoner Expert/Gigant, så tänkte jag inte orda för mycket om det. Utan jag går istället in på det som är unikt för detta nummer av Sinkadus, och efter att vi fått stifta bekantskap med två nya elementarer (Luminalen och Umbran), samt fått ett par nya besvärjelser, är det dags för två nya varelser. Den första är i form av Tarantellider (eller Spindelmän), vilket ”[…] är en mycket obehaglig blandras, förmodligen en korsning mellan barbariska människor och jättespindlar”. Hur detta rent praktiskt gått till, låter jag vara osagt…är faktiskt tveksam om jag vill veta hur det gått till. Hur som helst, så är dessa varelser relativt lätta att känna igen (tack fan för det) och lever i kolonier om 20 och 80 individer. Dessa rovdjur fördrar vildsvinskött (varför?), och är utrustade med ett förlamande gift. Kanske inte den mest sympatiska varelse, och ett av de få hybridvarelser som letade sig in i Drakar och Demoner under Blixts tid på Äventyrsspel.

Tarantellid, eller Spindelman

Tarantellid, eller Spindelman

Även den andra varelsen är en hybridvarelse, och ytterligare ett bevis för hur pass stort inflytande J.R.R. Tolkien de facto hade över svenskt rollspel. Jag talar förstås om Olog-Hai (eller Orchtroll), vilket beskrivs relativt kortfattat och av någon anledning sedan letade sig in i äventyret Svavelvinter, där den otrevlige slavdrivaren Abrelax, var av denna ras. Sektionen avslutas sedan med ett tillägg till Monsterboken, då den tekniska datan för Isbjörnen råkat blivit fel, men vilket nu rättas till.

Caddo

Caddo

Nästa del, och som i stora drag kommer dominera tidningen, är Anders Blixt artikel om öriket Caddo. Detta var den första inblicken i Ereb Altor, Äventyrsspels egna spelvärld, som växte fram från denna modesta artikel, till en av företagets kanske mest ambitiösa och sedragna projekt. Slutprodukten blev ett lapptäcke som förmodligen ingen var speciellt förtjust i, men som med mycket i detta projekt, så är det annan historia.
Låt oss därför återvända till beskrivningen av Caddo, som verkligen är omfattande. Blixt lämnar ingen sten orörd, utan beskriver med stor inlevelse öns befolkning, ekonomi, natur och fauna, samt inrikes- och utrikespolitik. Inspiration till Caddo verkar Blixt fått från verklighetens Schweiz och Baskien, och mycket tid och sidor ägnas åt den Lysande Vägen, den enda tillåtna religionen på ön. Själva beskrivningen känns otroligt tidstypisk, med den där lite lätt 1980-talstypiska naivitet som präglade mycket av Äventyrsspels produkter till Drakar och Demoner. Inget fel i sig, men det är ändå milsvidder från de ofta mer mörka undertoner som dominerade företagets produkter på 1990-talet. Kan kanske tycka det var lite synd att man gick miste om det här back-in-the-days, och medan en del med tiden reviderades i senare produkter/artiklar, så var mycket kvar när väl en mer ingående beskrivning av Caddo publicerades i Ereb Altor-boxen.
Kopplat till äventyret så publiceras även äventyret ”Den Vita Duvan” för 3-5 rollpersoner, i vilket spelarnas rollpersoner ställs mot ett gäng plundrande piratankor. Äventyret som utspelar sig på värdshuset med samma namn, för osökt tankarna till någon gammal westernfilm, och lider väl i vissa avseenden av att ankor i sig är mer roande än skrämmande. Men det är ett helt ok äventyr, kort och koncist, och där spelarna trots det lite rälsade upplägget, ändå har en viss rörelsefrihet att styra äventyret. Småtrevligt, och kanske lite bortglömt äventyr. Äventyret delar omslagsbild med tidningen, om än denna bild är i svartvit, och således bättre än de blåmålade omslaget.

I Zonen hittar du nytt spännande stoff till Mutant.

I Zonen hittar du nytt spännande stoff till Mutant.

Med äventyret ”Den Vita Duvan” avklarat, så är det dags för Zonen, vilket är en sektion som hänges åt Mutant. Återigen får vi stifta bekantskap med en ny logotype, vilket är snarlik den som senare kom att prägla denna sektion under ett par nummer. I denna sektion får nu oss tillgodo ett nytt stridssystem, senare införlivat i Mutant 2 och snarlikt det som användes i Drakar och Demoner Expert. För egen del så uppskattade jag det nya stridssystemet, även om det innebar lite merarbete hos både mig som Spelledare och för spelarna. Så mycket mer kommer jag faktiskt inte orda om detta…vi har läst om det både i recension av Expert och Mutant 2.
Både sektionen och tidningen, avslutas sedan med tre nya färdigheter (Mutning, Förfalskning och Fixare) till Mutant, samt två nya djur (Tiger och Varg). Varför man inte bara skrev Muta istället för Mutning, är lite oklart. Medan de två övriga färdigheterna känns rätt självklara, så består färdigheten Fixare i att man vet vem eller vilka man ska ta kontakt med för att fixa saker, t.ex. ”information, illegala droger eller vapen”. De båda varelserna skulle omvandlas något till Mutant 2, och förvandlas till Sabeltandad Tiger och Sumpvarg.
Tidningen avslutas sedan med en annons för Fantasy Armies från Prince August, en uppmaning till spelare som söker andra spelare eller klubbmedlemmar, och en annons från Swescot att köpa delar från ett engelskt konkurslager. Den senare annonsen väcker verkligen mitt intresse, var det någon som beställde ett av dessa fyndpaket, och vad innehöll de? Baksidan av Sinkadus täcks av en annons för de kommande böckerna i serien om Ensamma Vargen.

Annonser i Sinkadus Nummer 3

Annonser i Sinkadus Nummer 3

Ja, då avslutar jag denna genomgång av Sinkadus nummer 3. Tyvärr blev det lite rumphugget på slutet, men sommarvärmen kräver sin tribut och det börjar bli dags att försöka finna lite mer svalare delar av lägenheten. Hur som helst så känns Sinkadus Nummer 3 som ett rejält trendbrott, visst, omslaget för otvivelaktigt tankarna till ett fanzine, men det är också det enda. Det känns faktiskt som man håller i en riktig tidning, kvalitén på några av artiklarna är kanske inte den bästa, men i jämförelse med vad Äventyrsspel tidigare producerat, så är Sinkadus Nummer 3 ett jättestort kliv framåt. Flytten till Frihamnen, där företaget skulle spenderar en stor del av de gyllene åren, kombinationen av flytten och Blixts ankomst, verkar skänkt Äventyrsspel en hel del nyttig inspiration.
Det blir förstås inte heller bättre av att detta nummer innehåller riktigt med illustrationer, och även om Gulliksson kanske inte riktigt alltid når upp till vad han senare skämde bort oss med, så är det bättre än vad som hitintills publicerats. Bara artikeln om Caddo har förmodligen lika, eller fler, illustrationer än vad publicerats i både Sinkadus Nummer 1 och 2. Som sagt, Sinkadus Nummer 3 lämnar en onekligen med känslan att man vill köpa nästa nummer, vilket kommer recenseras nästa måndag.