In a wild and battle-scared galaxy, assassins, pirates, smugglers, and cutthroats of every description roam at will, fearing only the professional bounty hunters – amoral adventurers who track down the scum of the universe for a fee. When Darth Vader seeks to strike at the heart of the Rebellion by targeting Han Solo and the Millennium Falcon, he calls upon six of the most successful – and feared – hunters, including the merciless Boba Fett. They all have two things in common: lust for profit and contempt for life.

Featuring original stories by
KEVIN J. ANDERSON * M. SHAYNE BELL * DANIEL KEYS MORAN * KATHY TYERS * DAVE WOLVERTON

Omslag till boken "Tales of the Bounty Hunters".

Omslag till boken ”Tales of the Bounty Hunters”.

Drabbades av en rätt utdragen magsjuka, och eftersom det inte fanns så mycket annat att göra, så passade jag på att försöka beta av några böcker på ”att läsa listan”. Eftersom jag inte riktigt var laddad för någon längre bokserie, så föll valet för dagen på novellsamlingen Tales of the Bounty Hunters, redigerad av Kevin J. Anderson. Boken som är en del i en serie novellsamlingar, vars berättelser kretsar runt några av de mer eller mindre kända bifigurer som medverkar i den ursprungliga trilogin Star Wars-filmer. De två övriga böckerna i serien Tales from the New Republic och Tales from the Empire skiljer sig från de övriga, då novellerna i de böckerna primärt avhandlar karaktärer från det numera nedlagda Star Wars Universe.
Som titeln – och texten på baksidan – skvallrar om, så avhandlar boken Tales of the Bounty Hunters några av galaxens mest kända prisjägare i form av bl.a. IG-88, 4-LOM, Zuckuss och Boba Fett. Den röda tråden i den här boken är att alla karaktärerna, på  Efter en hel del av bakgrundsmaterialet i novellerna verkar letat sig in i Star Wars X-Wing Miniatures Game, och jag tänkt dra igång en kampanj i rollspelet Edge of the Empire, så var jag intresserad av att se om man kunde få någon slags inspiration till de båda spelen.

Therefore I am: The Tale of IG 88
Tales of the Bounty Hunters inleds med novellen Therefore I am: The tale of IG 88. För er som nu inte är allt för insatt i Star Wars-universiumet, så är IG 88 den samla metallfärgade roboten på Executor i filmen Rymdimperiet Slår Tillbaka. I berättelsen Therefore I am: The Tale of IG 88, så får vi lite mer kött på benet. Det visar sig nämligen att det finns fyra IG 88:or, beställda av en mindre nogräknad, men mycket karriärlysten tjänsteman inom Imperiet, är det tänkt att dessa robotar ska lönnmörda högt uppsatta personer inom Rebellalliansen. Men i samband med att man startar upp den första av de fyra robotarna går något snett, då roboten av misstag utvecklar ett självmedvetande. Efter att ha dödat de mänskliga teknikerna, väcker IG 88A – som denne numera kallar sig för att särskilja – de övriga robotarna, och ger sig iväg för att realisera sin dröm om att över galaxen för de robotarnas räkning.
Den första anhalten i denna ambitiösa plan är en planet bestående av fabriker som tillverkar robotar, och som är sparsamt befolkad av människor. Efter att ha dödat de fåtaliga mänskliga teknikerna och administratörerna på planeten, och ”frigjort” robotarna, börjar IG 88:orna att sätta sin plan i verket. För att undvika att dra åt sig allt för mycket uppmärksamhet, så börjar IG 88:orna att agera prisjägare…

Therefore I am: The Tale of IG 88 är en hyfsad novell, som verkar lite lätt inspirerad av Terminator-filmerna och den i scifi-litteratur vanligt förekommande historien om vad som kan hända om robotar blir medvetna om sin egen existens. Tyvärr så håller inte Andersons verk hela vägen, utan att avslöja allt för mycket, så känns slutet lite lätt krystat och framstressat. Men, om man nu kan blunda för detta, så är det som sagt en hyfsad historia som ger lite mer kött, eller stål kanske man skulle säga, till IG 88 och dess tre medrobotar.

Payback: The Tale of Dengar
Den andra novellen i samlingen avhandlar Dengar, den mänskliga prisjägaren som är insvept i någon form av sjal och rustning. Berättelsen tar sin början i ett lönnmord på en extremt hatad guvernör, som Dengar utför på order av den hunsade lokalbefolkningen. Ett rutinuppdrag för prisjägaren Dengar, som efter en svår olycka i samband med ett podrace, utrustats med en rad cybernetiska bättringar. Nackdelen är dock att Dengar inte längre känner några känslor, vilket med tanke på hans yrkesval, kanske nödvändigtvis inte är ett problem. Riktigt alla känslor har han inte blivit av med, han hyser nämligen ett enormt hat mot den person som orsakade olyckan, nämligen Han Solo.
Rutinuppdraget förvandlas dock snabbt till något helt annat, när han i samband med att han ska lämna guvernörspalatset, bestämmer sig för att rädda den lokala dansösen Manaroo. Den empatiska Manaroo är Dengars totala motsats, och blir fascinerad över den känslokalle prisjägaren och dennes livsöde. Dengar å sin sida, kan inte låta bli att fascineras över Manaroo och hennes empati för honom. Rädd för sina egna känslor, väljer dock Dengar att skiljas från Manaroo och beger sig iväg för att fortsätta sin jakt på sin ärkenemesis Han Solo.

Ska man säga något positivt om Payback: The Tale of Dengar, så var det kanske att jag inte riktigt var beredd på en kärlekshistoria i en novellsamling om prisjägare. Missförstå mig inte fel, under rätt förutsättningar kunde detta mycket väl fungerat. Men kärlekshistorien mellan Manaroo och Dengar, som går som en röd tråd genom novellen, känns bara krystad och tillgjord. Även försöket att väva in Han Solo i berättelsen, känns si så där. Visst författaren vrider det till att Dengar, likt hans ärkenemesis är från Corellian, men det förvandlar samtidigt det oändliga Star Wars-universiumet till en liten värld, där alla känner alla.
Det som delvis räddar novellen, och ger den någon form av relevans, är kampen mellan Dengar och Boba Fett. Här blixtrar berättelsen till, och man får en – om än – liten inblick i hur universumets avskum och skurkar agerar. Men tyvärr så hamnar denna konflikt i skymundan av den sega, och rätt avslagna kärlekshistorien.

The Price of Pelt: The Tale of Bossk
Den tredje novellen i samlingen avhandlar Bossk, vilket för dig som nu inte är så insatt i Star Wars, är den ödleliknande varelsen iförd en alldeles för liten rymddräkt ombord på Executor. Precis som de övriga novellerna, är det jakten på Millennium Falcon som gör att Bossk söker sig till Darth Vaders flaggskepp. Men till skillnad från de övriga prisjägarna, så han inte så speciellt intresserad av Han Solo, utan i stället är det hans copilot Chewbacca som drar åt sig Bossks intresse. Bossk har nämligen gjort sig ett namn som en skicklig Wookiejagare åt Imperiet, i Expanded Universe så visar det sig nämligen att tusentals Wookies använts för att bygga den första Dödsstjärnan. Det är dock inte därför som Bossk är intresserad av Chewbacca, utan istället är det hans päls, som han tänker skänka till en kultledare som ett offer, som Bossk är intresserad av.
För att bistå Bossk i hans jakt, så anlitar han, om än högst motvilligt, två stycken medhjälpare, den kvinnliga människan Tinian I’att Azur-Jamin och wookien Chenlambec. Givetvis har inte hans två nya medhjälpare inte något större intresse av att bistå Bossk, i synnerhet wookien som är mycket medveten om reptilens rykte. Men så lätt lurar man inte Bossk, som själv planerar ett sätt att utnyttja sin medhjälpare för sina egna syften.

The Price of Pelt: The Tale of Bossk är väl en helt ok novell, där Kathy Travis kanske är den av författarna som faktiskt lyckas förmedla bilden av hur universumets avskum och skurkar agerar. Det är fullt med tjuv och rackarspel, där ingen av sidorna riktigt litar på varandra. Vad som däremot inte är lika roande, är att Bossk på något sätt hamnar i skymundan och tämligen snabbt förvandlas till en bifigur, medan Tinian och Chenlambec blir berättelsens huvudpersoner. Lite underligt kan tyckas i novellsamling, där man förväntar sig att prisjägarna från filmen, ska vara huvudpersoner i berättelserna.
Men, om man nu kan blunda för det lilla tillkortakommandet, så är ändå The Price of Pelt: The Tale of Bossk, en hyfsat skaplig berättelse. Tempot är visserligen emellanåt ojämnt, och det är väl inte det mest välskrivna jag läst. Men, mycket av berättelsen förtas ändå av att Bossk förpassas till att bli novellens bifigur och protagonist.

Of Possible Futures: The Tale of Zuckuss and 4-LOM
Novellsamlingens fjärde, och näst sista berättelse, låter oss stifta bekantskap med de båda prisjägarna Zuckuss och 4-LOM. För dig som nu inte råkar vara allt för insatt i Star Wars-lore, så är Zuckuss den lilla knubbiga varelsen med en gulbrun kappa och andningsmask, medan 4-LOM är den taniga och svarta roboten med insektsögon ombord på Executor. Berättelsen tar vid precis innan Imperiet angriper Echo Base, rebellalliansens bas på isplaneten Hoth, när de båda prisjägarna Ganden Zuckuss och roboten 4-LOM anländer till systemet i jakten på Han Solo. De båda prisjägarna har sina egna intressen av att finna den före detta smugglaren och möjliga nerfherden. I Zuckuss fall hans behov av nya lungor, vilka skadats efter att han andats in syre, medan 4-LOM är på ett personligt korståg att finna sig själv. Sittandes på första parkett, blir de vittne till rebellalliansens desperata flykt från Imperiets styrkor, och i ett försök att visa sig vara tillmötesgående visavi Imperiet, beslutar de båda sig för att angripa transportskeppet Bright Hope.
När de så får kännedom om Imperiets intresse för Han Solo, kanske främst eftersom Darth Vaders betalar ett högre pris än Jabba the Hutt, så kläcker de båda en djävulsk plan för att hitta Han Solo. Man beslutar sig för att återvända till vraket av Bright Hope, i hopp om att finna överlevande, och rädda dessa innan syret ombord på transportskeppet tar slut och sedan få reda på vart de kvarvarande rebellerna gömmer sig. I hopp om att även Han Solo tar sig dit.
Ombord på Bright Hope, försöker Toryn Farr organisera de få kvarvarande överlevande, och rädda sin svårt skadade lillasyster. Motvilligt bestämmer sig hon för att ta hjälp av Zuckuss och 4-LOM, vars motiv hon inte är helt övertygade om.

Till skillnad från flera av de övriga novellerna, vars historia spänner över en längre tidsperiod, så utspelas berättelsen i Of Possible Futures: The Tale of Zuckuss and 4-LOM under ett par dagar. Det gör att man slipper de tidsmässiga luckor som tyvärr omgärdar de övriga berättelserna, när författaren försöker föra berättelsen framåt genom att bara kort beskriva vad som sker. Problemet novellen har, är dock att de förmodade huvudpersonerna, återigen förpassas till någon form av sidofigurer, och att berättelsen om Toryn Farrs försök att organisera de överlevande ombord på Bright Hope, fungerar bättre än den om Zuckuss och 4-LOM. Kan kanske också tycka att temat i berättelsen, om förlåtelse och förlösning, faller något platt. I likhet med övriga berättelser, känns slutet krystat och något som slängts ihop på grund av tids eller platsbrist. Eller kanske både och…
Ska man vara riktigt petig, så skiljer sig berättelsen i Of Possible Futures: The Tale of Zuckuss and 4-LOM från vad som sker i Rymdimperiet Slår Tillbaka något. Men det är inget som direkt stör, och jag kan tycka att novellen, sina brister till trots, ändå är hyfsad. Det har dock varit trevligare om författaren lagt fokus på att utveckla de båda prisjägarna, i stället för sidoberättelsen om Toryn Farr, som emellanåt tar över berättelsen.

Den femte och sista novellen är The Last One Standing: The Tale of Boba Fett, och avhandlar precis som titeln antyder om den kanske mest kända av prisjägarna. Nämligen den som till slut lyckades lista ut vart Han Solo tog vägen, och sedan fick för med sig den nedfrusne smugglaren till Jabba Fetts palats på Tatooine. Trots att Boba Fett är en periferi bifigur i filmerna, så fick han snabbt kultstatus bland många Star Wars-fan (mig inräknat). Det kändes kanske därför logiskt att han således får avsluta novellsamlingen, då han utan tvekan är den mest kända av de medverkande prisjägarna.
Till skillnad från de övriga berättelserna, så utspelar sig större delen av The Last One Standing: The Tale of Boba Fett, långt efter händelserna i Rymdimperiet slår tillbaka och Jedins Återkomst. Efter att som vi snabbspolat oss igenom händelserna i två filmerna, så förflyttas vi hastigt och mindre lustigt framåt i tiden. Han Solo och Leia Organa är lyckligt gifta och har slagit ned sina bopålar på Courscant, men livet på galaxens huvudplanet faller inte riktigt den före detta smugglaren i smaken. När så Leia lämna planeten, beslutar sig Han för att ge sig iväg på en resa för att återuppliva lite gamla minnen, och stöter då ihop med en gammal bekant i form av Boba Fett.

Medan jag som sagt inte haft några större förväntningar på de övriga novellerna, så hade jag ändå vissa förhoppningar om den här novellen och att man skulle få veta vad som hände i anslutning till att Boba Fett lyckas fly från Sarlacc. Men icke, i stället bjuds läsaren på en intetsägande, och ärligt talat rätt tråkig berättelse om en uttråkad Han Solo, och en prisjägare vars primära motivation inte handlar om pengar, utan om Boba Fetts idéer om rätt och fel. Tempot är stundtals plågsamt lågt, och jag lekte med tanken flera gånger att bara lägga ifrån mig boken och göra något annat. Men, som den självplågare man är, så valde jag ändå att hålla ut till den sista sidan. Nej, den här novellen var verkligen inget att hänga i den berömda julgranen.

Med det så är det kanske dags att avrunda denna recension, och komma med slutomdömet. Som du kanske anar, så är jag inte allt för imponerad. Även om jag inte hade några större förväntningar, så var jag kanske inte riktigt beredd på att det skulle vara så här illa. Visst, några av novellerna är hyfsade, men inte mycket mer. Det saknas, anser jag, någon novell som höjer sig över mängden och lyckas väcka mitt intresse. I stället tragglar man bara vidare, i ett allt mer förtvivlat försök att finna något av intresse i denna sörja.
Ett annat problem med Tales of the Bounty Hunters, är att det saknas en röd tråd i novellsamlingen. Visst, alla berättelser innehåller scenen på Executor från Imperiet Slår Tillbaka, och i några av novellerna interagerar de olika prisjägarna med varandra. När det väl händer att prisjägarna stöter ihop med varandra, så känns det sällan speciellt naturligt och väldigt konstlat. Ett annat problem är avsaknaden av känslan att ingen av novellerna, på allvar, lyckas förmedla känslan av att man följer några av galaxens kanske mest avskydda och föraktade karaktärer. Den som förväntat sig en novellsamling fylld med berättelser om hur galaxens värsta skurkar och avskum intrigerar mot varandra, lär således tyvärr bli besvikna.
Så slutomdömet för Tales of the Bounty Hunters blir således underkänt. Ingen av novellerna lyckas riktigt väcka mitt intresse, och jag vara glad att få lägga ifrån mig boken…och inte därför att jag uppskattat den…

Tills nästa gång, på återseende, och jag lovar att jag ska slutföra recensionen av Drakar och Demoner Gigant…någon gång. 😊

Titel: Tales of the Bounty Hunters
Redaktör: Kevin J. Anderson
Omslag: Steven Youll
Förlag: Bantam Spectra
Utgiven: December 1996