THE DOOR IS OPEN

The grimy alleys and looming mansions of Arkham harbor eldritch forces, terrifying secrets, and unspeakable monsters. within these ancient buildings, glibbering madmen, and cultists call upon the Ancient Ones, and beasts unknown by mortal scholars stir beneath the gibbous moon. Tonight, a few brave investigators venture behind Arkham’s closed doors to make their stand against the madness within…
Mansion of Madness is a fully cooperative board game of horror and discovery for one to five players. Players take the part of investigators, entering the darkened rooms of haunted Arkham mansions and other sinister locales to discover strange secrets, solve cunning puzzles, and battle otherworldly dangers. Mansion of Madness also includes a bonus conversion kit that allows fans of the first edition to use their investigators, monsters, and map tiles in this new edition.

Mansion of Madness Second Edition

Mansion of Madness Second Edition

Som stort fan av HP Lovecrafts verk, och värld för den delen, så har jag länge kastat lystna blickar mot brädspelet Mansion of Madness. Men eftersom jag vanligtvis spelar ensam, och spelets upplägg byggde på att en av spelarna antog rollen som Keeper (eller Spelledare), så var det tyvärr uteslutet. När så Fantasy Flight Games i höstas gav ut spelet i en ny version, i vilken Keepers roll övertagits av en app, så var det dags att omvärdera sitt tidigare beslut. Eftersom Webhallen hade ett riktigt bra erbjudande på Mansion of Madness (2nd edition) under sin mellandagsrea, så var det förstås inget att fundera över. Jag lade in en beställning, och kilade iväg till butiken så snabbt som spelet landat på lagret.
Väl hemma, så påbörjades förberedelserna med att plasta in korten och ladda ner appen på Steam. Ultimat är förstås att nyttja en surfplatta, men i brist på en sådan, så får min gamla laptop duga. Jag testade med mobilen, mest för skojs skull för att se om det fungerade. Vilket det gjorde, men det var så smått att man hade svårt att läsa texten eller se precis vilka brickor (tokens) som skulle nyttjas. Med alla förberedelser avklarade, så var det så äntligen dags att påbörja arbetet med att försöka utforska Mansion of Madness…

 

Som vanligt när det gäller Fantasy Flight Games är det regellådan välfylld med kort, tokens, figurer och allt annat man behöver för att spela Mansion of Madness.

Som vanligt när det gäller Fantasy Flight Games är det regellådan välfylld med kort, tokens, figurer och allt annat man behöver för att spela Mansion of Madness.

Mansion of Madness är ett brädspel, för en till åtta personer, där spelarna tillsammans ska försöka lösa ett mysterium. Till sin hjälp att lösa mysteriet, så får de leta rätt på utrustning, besvärjelser och ledtrådar, vilka inte enbart kan hjälpa dem lösa äventyret, utan också bistå dem i att bekämpa monster, som de ofrånkomligt kommer konfronteras av. Spelet innehåller precis allt du behöver för att spela, utom givetvis appen, som är gratis att ladda ner och finns tillgänglig till såväl Android, Apple och PC. Eftersom appen övertagit rollen som Keeper, så visar den hur man ska lägga upp de medföljande kartbrickorna och övriga brickor. Den sköter även monstren och diverse pussel som spelarna kan tvingas bemästra. Skulle man inte hinna spela klart äventyret, så kan man spara spelet. Det rekommenderas dock att man fotograferar det analoga brädet (om man nu måste lägga undan spelet på grund av platsbrist, husdjur eller små barn). Med i grundspelet så medföljer fyra uppdrag i appen, vilka varierar i såväl svårighet som längd. Redan nu finns flera nya uppdrag, varav några går att spela med grundspelet, medan andra kräver tillgång till nya eller äldre expansioner. Det är väl troligt att antalet uppdrag, successivt kommer utökas kraftigt under den närmaste tiden.
Som vanligt när det gäller Fantasy Flight Games, så medföljer två regelhäften, ett introduktionshäfte där man förklarar hur man sätter spelar, och ett referenshäfte, som man kan använda under spelets gång om det uppstår oklarheter. Regelhäftet är väldigt pedagogiskt upplagt, och guidar dig igenom inledningen av spelet. Uppstår oklarheter under spelets gång, så är det dock tänkt att du ska leta rätt på detta i referenshäftet. Eftersom artiklarna i Referenshäftet är i alfabetisk ordning, är det mycket lätt att hitta dessa utan allt för mycket bläddrande fram och tillbaka. Det finns också gott om illustrationer i båda häftena, för att illustrera hur reglerna fungerar.
Även om reglerna i sig inte är speciellt avancerade, så är det är lätt att bli överväldigad av alla regler, tillbehör och allt annat som följer med i spelet. Efter några skakiga omgångar, då jag bläddrade fram och tillbaka i både regel och referenshäftet, i den vaga förhoppningen om att inte göra fel, så släppte det. Det är en del att hålla koll på, men när man väl fått grepp om reglerna, så glider det på väldigt bra. Uppstår några frågetecken, så är det referenshäftet som gäller.

Detaljrikedomen på kartbrickorna till Mansion of Madness är väldigt hög.

Detaljrikedomen på kartbrickorna till Mansion of Madness är väldigt hög.

Men det är förstås inte regelhäftet eller referenshäftet, som är behållningen i Mansion of Madness, utan det är kartbrickorna. Med i spelet följer 24 stycken kartbrickor, vilka pryds av otroligt vackra illustrationer. Framsidan på varje kartbricka utgörs av diverse olika innemiljöer, som ett bibliotek, klocktorn, kök, foaje och så vidare, medan baksidorna utgörs av utemiljöer som gator, torg, parker och så vidare. Detaljrikedomen är otrolig, illustrationerna är verkligen stämningsfulla.
Det samma kan dock inte sägas om de medföljande plastfigurerna, som avbildar såväl de karaktärer som spelarna spelar, och monstren. Visst de är inte direkt fula, men inte heller speciellt minnesvärda eller nämnvärt välgjorda. Detta gäller i synnerhet monstren, som dessutom utrustats med en stor och ful svart basplatta, i vilken det är tänkt att man ska placera korten med informationen om spelarnas motståndare. Inte nog med att baserna tar väldigt mycket plats, speciellt till de större monstren eller om ett helt gäng av de mindre angriper spelarnas investigators (karaktär), som tenderar att täcka de vackra kartbrickorna. Som grädde på moset, så upplevde jag att peggen under plastfigurerna, inte alltid är kompatibel med hålet i basplattan. Något som leder till att de antingen glappar och inte fäster, eller inte går att trycka ner ordentligt och därför hamnar i en väldigt onaturlig – och för spelet föga stämningsfull – pose. Nu har jag påbörjat ett, förmodligen oändligt, projekt att måla figurerna, och ersätta de medföljande basplattorna med mindre genomskinliga baser. Det är också värt att notera att plasten som man använt till figurerna, är rätta mjuk. Något som leder till att det är lätt att detaljer och figurer lätt kan bli böjda, vilket kan åtgärdas genom att lägga dem i varmt vatten. När det gäller spelarnas karaktärer, så är de tack och lov utrustade med en liten platta.

Några av de figurer som medföljer i spelet.

Några av de figurer som medföljer i spelet.

Det vore förstås inget spel från Fantasy Flight Games, om det inte medföljde en massa brickor (Tokens) och kort, och givetvis är Mansion of Madness inget undantag. Även om det inte är i närheten av andra spel som Arkham Horror eller Eldritch Horror, så kan det säkerligen uppfattas som något överväldigande för spelare som är nya till Fantasy Flight Games. Som sig bör, är kvalitén hög på såväl tokens och kort. Med undantag för de enskilda karaktärskorten, så är alla kort i spelet av storlek mini (för er som mig som föredrar att sleeva dem). Mycket känns igen från andra spel i serien, vilket förstås kan ha sina för och nackdelar. Ibland kan jag tycka att det kan vara svårt att riktigt särskilja dem från varandra, och att man blandar ihop vilka kort som finns med i vilket spel.
För de som spelat den första utgåvan, så medföljer även ett konverteringskit, med vars hjälp man kan införliva investigators och monster från den versionen till denna version. Kitet består av en kort regelgenomgång, nya kort och brickor som uppdaterar investigators samt monster från första utgåvan till den nya versionen. Smidigt och bra, speciellt för de som kanske varit oroade över att sakerna från den gamla versionen, nu skulle bli värdelösa. För de som inte spelat den första utgåvan, och önskar få tag i innehållet i dessa, så har Fantasy Flight Games gett ut två expansioner bestående av kartbrickor, investigators och monster från den tidigare utgåvan. Bra…om än de är rätt dyra…

mad20_conversion-kit_sample

Konverteringskitet till Mansion of Madness, så att man kan införliva karaktärerna från första utgåvan i den nya versionen.

Innan man kan köra igång, måste man plocka fram alla kort, tokens och lägga ut de första kartbrickorna. Tack vare appen, så slipper man dock viga flera timmar åt att vänta tills Keepern lagt ut layouten över det som ska utforskas. Den sköter nämligen allt som Keepern behövde hålla reda på, och gör att tidsåtgången att förbereda spelet inte är allt för påfrestande. Men visst, Mansion of Madness är kanske inte det första spel jag skulle gräva fram, om jag fick oväntat besök av några spelsugna kompisar. Efter att man bestämt vilket scenario man ska spela, så är det dags att välja vilken investigator man tänker nyttja sig av. Det återfinns åtta investigators i spelet, och med hjälp av det ovan nämnda konverteringskitet, så kan man införliva invesigators från den tidigare utgåvan. Har man spelat andra spel i Fantasy Flight Games Arkham Horrorserie, så känns som sagt förmodligen flera av karaktärerna igen.
Karaktärskorten är av modell större, American Tarot om inte minnet sviker mig, och har tryck på båda sidorna. De åtta karaktärerna som medföljare är:

  • Rita Young (The Athlete)
  • Father Mateo (The Priest)
  • Wendy Adams (The Urchin)
  • Minh Thi Phan (The Secretary)
  • Carson Sinclar (The Butler)
  • William Yorick (The Gravedigger)
  • Agatha Crane (The parapsychologist)
  • Preston Fairmont (The Millionaire)

På karaktärskortens framsida, så återfinns karaktärens värde i Health, Sanity och Grundegenskaper, samt vilken special action som denne har tillgång till. Precis som när det gäller karaktärerna i Mansion of Madness, så känns grundegenskaperna igen från andra spel i Arkham Horror-serien. Värdet i grundegenskaperna, som är Strength, Agility, Observation, Lore, Influence och Will, anger hur många av de specialdesignade tärningar som spelaren får slå när det är dags för ett färdighetstest. Dessa slås i samband med att man antingen undersöker saker, kasta en besvärjelse, angriper en motståndare eller försöker undvika något otäckt i största allmänhet. De anger även hur många försök man har på sig när man ska lösa ett pussel eller andra prövningar med hjälp av appen. Tärningar som visar ett så kallat Elder Sign, anses som lyckade, medan de som visar upp ett förstoringsglas kan ändras till ett lyckat slag genom att använda så kallade Clue Tokens. De flesta Skill Tests kräver vanligtvis bara ett lyckat slag, men det finns fall när du måste få flera lyckade slag. Oavsett vad, så blir resultatet ofta bättre ju fler lyckade tärningsslag du har. I de fall där appen avkräver dig ett Skill Test, skriver man in antalet lyckade slag, och den berättar vad som sker. Antalet tärningar du slår i ett Skill Test, kan modifieras med både fler och färre tärningar. Oavsett hur många negativa modifikationer du drabbas av, så slår du alltid minst en tärning.

mad20_fan_investigator-detail

Karaktärsblad för Minh Thi Phan.

När vi ändå är inne på ämnet karaktärer, så kanske vi även kan ta en närmare titt på hur systemet med dennes hälsa fungerar. I Mansion of Madness, precis som i alla andra spel i serien, så kan karaktären drabbas av både Damage (fysiska) som Horror (mentala) skador. Att den mentala hälsan är minst lika viktig som den fysiska hälsan, är kanske inte någon större överraskning, det är trots allt ett spel baserat på H.P. Lovecrafts verk vi talar om. På karaktärskortet, så återfinns hur mycket din karaktär har i Health och Sanity. När en karaktär skadas, så drar spelaren kort från en av de två skadekortlekar som medföljer, och läser effekten på kortet. Vanligtvis uppmanas du dra ytterligare kort från samma kortlek, men utan att läsa texten. När antalet kort i den berörda hälsokategorin är lika med, eller överstiger, värdet i antingen Health eller Sanity, så blir din karaktär antingen Wounded eller Insane.
En karaktär som blir Wounded, kasserar alla kort med baksidan uppåt, och kan bara utföra en förflyttningshandling per omgång. En karaktär som blir Insane, kasserar även denne alla sina kort med baksidan uppåt, och får en Mental Condition (Sinnessjukt tillstånd). Vad detta tillstånd rent praktiskt innebär, avslöjas i det kort man drar och ska hållas hemligt för övriga spelare, då det ofta innebär att karaktären måste utföra specifika uppgifter för att vinna spelet. Detta kan bestå i att sno föremål från övriga karaktär, tända eld på byggnader eller andra galenskaper.
Skulle man återigen bli Wounded eller Insane, anses karaktären antingen dött av sina skador, eller blivit så galen att denne inte längre vill vara med. Karaktären tas bort från spelbrädet, och de övriga spelarna har nu bara en enda Investigator Phase på sig att klara spelet. Gör man inte, så väljer man “Investigator Eliminated” på appen, och spelet är slut. Hårt kan tyckas, men det håller trots allt tiden det tar att spela Mansion of Madness nere, och också behovet av att försöka hålla koll på karaktärernas hälsa.

Det är rätt stor chans att din karaktär kommer bli Wounded eller Insane.

I Mansion of Madness är det rätt troligt att din karaktär kommer bli Insane eller Wounded.

Med utredarna och grundförutsättningarna för Mansion of Madness avklarat, så är det dags att ta en titt på själva spelet, vilket är uppdelat i omgångar. Varje omgång är indelade i två faser, nämligen Investigator Phase (utredarsfasen) och Mythos Phase (Mytosfasen). Först ut av dessa två är Investigator Phase, i vilken spelarna får agera. Varje karaktär har två Actions (handlingar), som denne kan utföra. Detta kan inbegripa allt från att flytta karaktären, till att undersöka föremål, vilka markeras med en bricka med ett frågetecken på, till att interagera med vad som i rollspelstermer skulle betecknas som Spelledarpersoner och slåss med monster. Idén är att spelarna under denna fas, ska försöka hitta ledtrådar eller utrustning och besvärjelser, som gör att de kan lösa mysteriet och vinna spelet. Platser som går att undersöka, är markerade med speciella Tokens, vilka placeras i enlighet med vad som framkommer i appen.
Dessa platser brukar vanligtvis ge spelarna någon form av ledtrådar, som är tänkta att föra dem på rätt väg, eller? Men kan också bestå av föremål, både i form av alldagliga saker som vapen, ficklampor och annat som kan vara bra att släpa runt på, och mer udda, och kanske potentiellt farliga. Det sistnämnda gäller även för de besvärjelser, som spelarnas karaktärer kan ramla över. Till skillnad från övrig kort i spelet, så har alla besvärjelsekort även text på baksidan. På framsidan står vilken besvärjelse det är, och hur man aktiveterar den. När man aktiveterat den, vanligtvis genom att göra en Skill Test, så vänder man på kortet och läser vad som händer. Det kan vara bra, men det kan också – i HP Lovecrafts anda – också vara ett dubbeleggat svärd och ge dig en fet käftsmäll. Eftersom effekten av besvärjelsen är olika från besvärjelse till besvärjelse, så vet du aldrig riktigt vad som väntar din karaktär när du kastar den.
Även om det ibland kan vara frestande att försöka undersöka allt, eller lösa alla pussel och gåtor, så gäller det att hushålla med sina handlingar och välja rätt. Tiden är knapp, och ju längre tid du tar på dig att lösa de gåtor som krävs för att föra historien framåt, desto svårare blir spelet. För inte nog med att de varelser som försöker förhindra dig, får tid att samla sig, effekterna av vad du upptäckt, tar också ut sin rätt. För efter den siste spelaren gjort sin Action, är det dags för Mythos Phase. Mythos Phase är indelad i tre underfaser, innebär i praktiken att spelet slår tillbaka på utredarna, Denna del som tidigare sköttes av Keepern, sköts alltså numera helt och hållet av appen. Den förklarar precis vad som händer, vilka eventuella tester spelarna måste klara för att deras investigators inte ska ta skada av de visioner de ser, eller vilka monster som frammanas och så vidare. Vid sidan av detta, så håller även appen reda på vilka ledtrådar man lyckats avslöja, och vilket underlättar väldigt mycket. Speciellt om man som jag, är glömsk och dessutom ofta glömmer att notera sådant.
Även om fokus i spelet ligger på att försöka lösa så många gåtor som möjligt, och från dessa dra rätt slutsatser, så saknas det inte action i Mansion of Madness.Snarare tvärt om, så är det rätt troligt att utredarna förr eller senare, tvingas att konfrontera någon av de monster som befolkar spelet. Strid kan som sagt ske i båda faserna, och löses som mycket i spelet av appen. Innan du går i strid med motståndaren, så måste du välja attackform. Det finns fem sätt att angripa en motståndare, “Attack with a Heavy Weapon”, “Attack with a Bladed Weapon”, “Attack with a Firearm”, “Attack with a Spell” och “Attack Unarmed”. Med detta avklarat, är det dags att genomföra en Skill Test med någon av din karaktärs grundegenskaper, vanligtvis Strength eller Will. Precis som i fallet med vanliga Skill Tests, så kan detta Antalet lyckade slag, markeras sedan in i appen som håller reda på monstrets Health och berättar vad som händer som du besegrar det. Blir du angripen, så behöver du vanligtvis klara ett Skill Test för att undvika skador.

En hunting horror.

En hunting horror, en av många monster du kan stöta ihop med i Mansion of Madness.

Med detta avklarat så börjar det bli dags att försöka knyta ihop säcken, och avsluta denna omfattande och kanske alldeles för långa recension av Mansion of Madness. Som synes så gillar jag spelet skarpt, det är både trogen H.P. Lovecrafts verk och framförallt spännande. För även om det är väldigt lätt att bli överväldigad av alla regler, tokens, olika kortlekar och allt annat som återfinns i spelet, så är ändå Mansion of Madness, när man väl klivit över inlärningströskeln – som trots allt ändå är rätt låg i jämförelse med andra spel i Arkham Horror-serien – ett förhållandevis enkelt spel.
Även om mycket av detta beror på appen, som jag kommer återvända till lite längre ner, så skulle jag ändå vilja slå ett slag för Fantasy Flight Games upplägg med att använda sig av två häftena. Istället för att tvinga läsaren att plöja igenom en tjock och – kanske alldeles för – omfattande regelbok, så presenteras grunderna i spelet i det ena häftet. Detta gör det inte bara enkelt att komma in i spelet, det gör också att man slipper känna sig överväldigad av en massa regler, som man kanske inte heller kommer i kontakt med så ofta, när man ska sätta sig ner med spelet för första gången. Det tog mig kanske femton eller tjugo minuter att läsa igenom regelhäftet, och sedan var man igång med att plocka upp spelet för den första testrundan. Gillade upplägget i Star Wars X-Wing Miniatures Game, och gillar det nog kanske ännu mer i Mansion of Madness, som regelmässigt är ett mer omfattande spel.

Mansion of Madness behöver en app för att användas.

Mansion of Madness behöver en app för att användas.

Men som sagt, spelets stjärna och vad som gör detta spel spelbart, är förstås appen – som alltså kan laddas ner gratis. Jag är mycket väl medveten om att Fantasy Flight Games beslut att använda en app till spelet, har mött en hel del kritik och delat delar av brädspelsvärlden i två läger. För egen del har jag absolut inga problem med att införliva tekniska lösningar på spelbordet, speciellt som det underlättar spelet något kopiöst. Samtidigt så finns där onekligen frågor, vad händer om Fantasy Fligth Games lägger ner Mansion of Madness, eller hela verksamheten, kommer det gå att spela spelet då? Med tanke på att spelet trots allt återfinns på flera olika plattformar, och att det uppenbarligen återfinns personer som gladeligen spenderar sin lediga tid med att lägga upp gamla spel på nätet, så känns kanske den oron som något oberättigad. Men det ställer också frågan vilket tidsperspektiv talar vi om? Det är knappast troligt att Fantasy Flight Games kommer lägga ner Mansion of Madness inom en rimlig framtid, och även om vi inte vet vad som händer i framtiden, är det därför man köper ett spel? Givetvis är det trevligt att kunna använda sitt spel under en lång tid, men knappast något jag tänker på när jag köper spelet. Snarare handlar det, åtminstone från min sida, om att kunna spela spelet nu, inte hur jag kommer värdera det om tjugo år. Detta kanske låter lite motsägelsefullt, från en person som vigt sin blogg åt att recensera tjugo år gamla rollspel. Men de köptes inte in av den orsaken, utan för att jag ville spela dem då, inte kunna sitta och skriva om dem tjugo år senare.
Ett av mina absoluta favoritspel under 1990-talets första hälft var Advanced Squad Leader, som jag älskade, om än kanske aldrig riktigt bemästrade till fullo. Men, det var kul och spännande. För några år sedan övertalade jag en kompis att testa det, och det var rätt uppenbart att tiden inte behandlat spelet allt för väl. Spelmekaniken kändes ålderstigen och lite småtrist, och omfattningen av spelet gör det nästan oöverskådligt. Efter att ha plöjt igenom grundreglerna, så kände jag mig så mentalt slut, att jag inte orkade ge mig in på reglerna i efterföljande expansioner. Hur jag en gång i tiden både orkade sätta mig i detta mastodontspel, övergår idag mitt förstånd. Vilket, för mig tillbaka till diskussionen om Mansion of Madness. Bara för att ett spel uppfattas som bra idag, behöver nödvändigtvis inte göra det om fem, tio eller tjugo år. Det är således svårt, för att inte säga omöjligt, att på förhand veta vad som fungerar i framtiden. Således, jag köper spel för att roa mig nu, inte sen. Men, det är jag och jag är ingen tvättäkta brädspelsfanatiker.

counters

Har man spelat Advanced Squad Leader är man van vid counters.

Med detta avklarat så vill jag bara kasta in brasklappen att jag aldrig spelet Mansion of Madness (1st edition), men av det jag läst och sett om den första utgåvan, så var det otroligt tidskrävande. Inte nog med att Keepern var tvungen att spendera ett par timmar med att i förväg ställa i ordning allt, minsta lilla misstag kunde få förödande konsekvenser för scenariot. Jag har även fått intrycket att när väl spelet kom igång, så var det tidsödande arbete med en tungrodd spelmekanik.
Men nu tillbaka till Mansion of Madness, där mycket av detta merarbete har alltså skalats bort, och det samma kan väl även sägas för delar av spelets tillkortakommanden och brister. Appen beskriver som sagt inte bara layouten för spelbrädet, utan sköter även Spelledarpersoner, monster, diverse pussel och gåtor, samt vad som händer under Mythosfasen. Det blir således mer tid åt spelarna, som slipper ägna sig åt tidskrävande och kanske också komplicerade moment i spelet. Att appen dessutom spelar stämningsfull musik, gör förstås inte saken sämre.
Men med detta sagt, så saknar inte Mansion of Madness skönhetsfläckar. Vid sidan av de sedan tidigare nämnda figurerna samt baserna, och deras tillkortakommanden, så är Mansion of Madness, appen och den mer strömlinjeformade spelmekaniken till trots, ett mycket tidskrävande spel. Ett scenario, beroende på vilket man väljer och hur många man är, tar mellan en och halv timme till tre timmar att spela klart. För även om de scenarion jag spelat är välgjorda och spännande, är tre timmar lite av gränsen för vad åtminstone jag klarar. Kände i samband med att jag spelade igenom Escape from Innsmouth (vilket är det längsta av de scenarion som medföljer i spelet), att det emellanåt blev lite lite repetitivt och lätt småsegt. Efter ett par omgångar kändes det lite som om man spelade en repig skiva, när samma saker skedde återkommande hela tiden. Med detta sagt, så är det inget fel på scenariot i sig, även om det kanske är i lite väl längsta laget.
En annan fråga som ofta kommer upp när det gäller brädspel, är hur stort är omspelsvärdet? Vilket om man får fråga mig, är lite av spelets stora svaghet. För även om appen kan ändra på layout och vilka monster man stöter ihop med, så är ändå historien sig likt från scenario till scenario. Efter två eller tre gånger, så känns de lite lätt sönderspelade. Nu finns det visserligen fler scenarion att välja mellan, men utan kontinuerliga uppdateringar, så känns det ändå som att spelet snabbt kommer förlora sin charm. Ett annat problem är att händelserna under Mythosfasen, som jag redan varit inne på, tenderar till att bli väldigt repetitiv och tjatigt.
Ett annat, om än kanske inte lika stort för min del, om än jag antar att Eurogamers inte delar den åsikten, är att Mansion of Madness bygger väldigt mycket av spelmekaniken runt tärningsslag. Det blir således rätt slumpmässigt, och gör att utgången av spelet, kan variera rätt mycket från gång till gång. Som sagt, det är inte något större problem för egen, men visst, har man otur med tärningarna så är väldigt, väldigt frustrerande.mad20_full-layout
Den stora frågan för min del, var dock hur Mansion of Madness fungerar solo. Svaret på den frågan, är att det går alldeles utmärkt att spela Mansion of Madness på egen hand. Ska man kanske peka på någon avigsida av soloversionen, så är det att man förlorar lite av de rollspelselement som smugits in i spelet. Hur än jag försöker, så är det till exempel lite svårt att hemlighålla vad effekten blivit av att min karaktär blivit insane.
Så vad blir då slutomdömet? Tja, gillar du brädpsel och HP Lovecraft, så är det här absolut ett måste. Visst, Mansion of Madness är inte prickfritt, reglerna kan kanske vid en första anblick te sig som övermäktiga, och tidsaspekten är absolut ett problem. Men detta är ändå inget som stör helhetsintrycket, och jag älskar Mansion of Madness. Det är spännande och trogen källmaterialet, utan att för den delen fastna allt för mycket i detaljer som kan tänkas skrämma bort de som inte är insatta i Mythosvärlden.

maxresdefault

Något av det som behövs för en helkvälla med Mansion of Madness.

Med detta så tänkte jag avsluta recensionen av Mansion of Madness, men eftersom jag nu investerat i Eldritch Horror, så kommer jag att återvända till Mythosvärlden inom kort. Tills dess på återseende, och tack för att du tog dig tid.