Du är Ensamma Vargen – den siste av Kai-herrarna. Ett grymt krig förhärjar ditt hemland och de onda Mörkerherrarna från väster belägrar huvudstaden.
I ELD ÖVER VATTNET har kungen sänt dig på en desperat färd för att återvinna det enda i Magnamund som kan rädda ditt folk: Sommersvärdet, solens svärd.
Framför dig väntar fruktansvärda faror – våldsamma sandstormar, Tarnalins tunnel och förrädaren Vonotars fasansfulla monster. Du måste använda dina kunskaper och din utbildning på bästa möjliga sätt, ty endast du kan rädda ditt land från Mörkerherrarnas förödelse.

Omslaget till spelboken Eld över vattnet.

Omslaget till spelboken Eld över vattnet.

Medan mina föräldrar passade på att vila upp sig, och kanske börja förberedelserna inför nyårshelgen, så var mellandagarna årets näst största begivenhet. Till skillnad från idag, när butikerna slår upp portarna redan under juldagen, fick man minsann vänta tills den 28 december innan man kunde sätta sprätt på julklappspengarna. Något som förstås gjorde att juldagen och annandagen var några av årets längsta, och tråkigaste dagar, när det inte fanns något att göra. Annat än att vänta på den 28 december då. Efter att ha spelat sönder Flykt undan Mörkret under dessa tråkiga dagar, så var siktet inställt på den andra delen i serien och jag riktade snabbt stegen mot Winnhuset och Leksakshuset, för att köpa Eld över Vattnet.

Holmgård är en farlig plats, och din resa har inte ens börjat.

Holmgård är en farlig plats, och din resa har inte ens börjat.

Så har det blivit dags att plocka fram de välanvända stövlarna, den slitna manteln och de malätna kläderna, och träda in i rollen som Ensamma Vargen, den siste Kai-herren efter Mörkerherrarnas nesliga angrepp på Kai-klostret. När vi lämnade Ensamma Vargen i boken Flykt undan Mörkret, så hade denne efter en strapatsrik resa genom Sommerlund, nått fram till huvudstaden Holmgård för att informera kungen om vad som hänt de övriga Kai-herrarna. Berättelsen fortsätter nu, och den av nyheten om vad som hänt vid klostret tagna kungen, förklarar att det ända sättet att rädda Sommerlund är att bege sig till grannlandet Durenors huvudstad Hammerdal för att hämta hem Sommersvärdet. Detta mytomspunna svärd, som spelade en avgörande roll i att kung Ulnar tillsammans med sin bundsförvant kung Alin av Durenor, kunde segra vid slaget om Moyturapasset, och döda Vashna, den mäktigaste av alla Mörkerherrar. Det är dock bråttom, då Mörkerherrars härar brutit igenom huvudstadens yttre försvarsverk, och inlett en belägring av Holmgård. Med kungens sista ord ekande, ”Fyrtio dagar, Ensamma Vargen. Vi har inte styrkor nog att stå emot dem längre än fyrtio dagar”, lämnar du slottet och beger dig till hamnen för att leta rätt på Gröna Spiran, den båt som ska ta dig till Port Bax, den första anhalten på resan innan du når Hammerdal.
Resan mot Port Bax visar sig snabbt bli svårare än tänkt, då det visar sig att nyheten om ditt uppdrag nått Mörkerherrarnas öron innan du ens hunnit lämna slottet. Inte ens ombord på den Gröna Spiran går du säker från Mörkerherrarnas agenter, men när så fartyget sjunker under en våldsam storm och Ensamma Vargen med nöd och näppe överlever, så ser det milt sagt mörkt ut. Strandad i vildmarken, utan vare sig utrustning, pengar eller mat, måste du nu försöka slutföra ditt uppdrag, samtidigt som du har Mörkerherrarnas agenter i hälarna.

Vem är det som försöker sätta käppar i hjulet för Ensamma Vargen?

Vem är det som försöker sätta käppar i hjulet för Ensamma Vargen?

Det är i ordets rätta bemärkelse en intensiv resa som Ensamma Vargen ger sig ut på, och Joe Dever spar sannerligen inte på krutet. Precis som i Flykt undan Mörkret, är tempot i Eld över Vattnet högt, och berättelsen medryckande. Medan Flykt undan Mörkret kändes på tok för kort, och berättelsen aldrig riktigt hinner tar fart innan boken är slut, så lyckas Dever klart mycket bättre med Eld över Vattnet. Det är få lugna stunder, och under resan mellan Ragadorn och Port Bax, så lyckas dessutom Dever smyga in en deckargåta värdig Agatha Christie i anrättningen. Medan det inte saknades personer att interagera med i Flykt undan Mörkret, så förblev de flesta rätt anonyma och saknade någon som helst betydelse för berättelsen. Dever har även här tagit lärdom, och bjuder oss på en uppsjö av intressanta karaktärer, vilka antingen kan bistå Ensamma Vargen, eller försöka stjälpa denne på sitt uppdrag.

Du lämnar den belägrade huvudstaden i jakten på Sommersvärdet.

Du lämnar den belägrade huvudstaden i jakten på Sommersvärdet.

Helt utan brister är dock inte Eld över Vattnet, och boken är tyvärr fylld med ett par mer eller mindre irriterande buggar. Den kanske mest kända av dessa, är händelserna i tunneln som leder fram till Hammerdal, och där saknaden av ett visst spjut kan få berättelsen att få ett väldigt abrupt slut. Men hur frustrerande dessa buggar än är, så är det inget emot hur jag upplever försöken att skrapa ihop pengar till resan från Ragadorn till Port Bax. Här kan man verkligen köra fast, och ska man peka på en sekvens där berättelsen tappar både fart och spänning, så är det kanske i denna sektion. Det blir förstås inte mindre frustrerande av att man är mycket väl medveten om vad som väntar, om man inte lyckas skrapa ihop de där pengarna.
Dessa brister till trots, så är ändå Eld över Vattnet kan jag inte blunda för att detta är en välskriven, och spännande bok med en medryckande berättelse. Som vanligt skämmer Gary Chalk bort oss läsare, och vars stämningshöjande illustrationer verkligen fångar Devers berättelse. Översättningen av Ylva Spånberg är klart godkänd, om än att det finns en del passager som väcker vissa frågor. Den är dock klart bättre än översättningen av nyutgåvorna av böckerna, där översättningen stundtals är bedrövlig. Som vanligt är inte limningen den bästa, och även om Eld över Vattnet inte är lika dåligt skick som många andra, så började många sidor släppa efter endast ett par genomspelningar.
Nästa gång vi återvänder till Magnamund, så ska jag ta en närmare titt på del tre i serien om Ensamma Vargen, Kaltes Grottor.