Mystiska dödsfall förbryllar polisen

Glasgow – (Reuters) Tre campare hitades igår döda i närheten av Caxton St George, norr om Loch NEss. En hade drunknat, en bränts ihjäl och en hängts. Polisen är förbryllade över de mystiska dödssätten och misstänker brott.
Brandkåren i Caxton St George larmades igår till en befarad skogsbrand vid Hadham Farm. Det var en höstack som hade fattat eld. När brandmännen hade släckt elden fann de en svårt bränd manskropp i resterna av höstacken. Polisen kallades till platsen och och upptäckte ytterligare två döda män i närheten.
En av dem hade drunknat i en bäck, den andra dinglade hängd i en ek. De tre var Michael Fitz-Roderick, William Corbin och Morgan Gray, studerande vid Oxford och campade i Skottland under påsklovet.
Polisinspektör Ronlad Nicholson berättar att polisen är förbryllad över dödsfallen. ”Kropparna bär inga spår av yttre våld, men dödsfallen är ytterst onaturliga. Dessutom har det drabbat tre unga, friska pojkar samtidigt. Vi misstänker definitivt något slags brott. Nicholson avböjde att ge ytterligare kommentarer vid detta stadium i utredningen. […]

Omslaget till äventyret Högländernas Skräck.

Omslaget till äventyret Högländernas Skräck.

Kan väl inte direkt påstå att jag någonsin satt något större tilltro till berättelserna om Bermudatriangeln, Atlantis, eller de om den Förskräckliga Snömannen, Storfot, eller någon annan av den uppsjö av kryptozoologiska varelser och enigmatiska platser som figurerade i diverse pseudovetenskapliga böcker man slukade som yngre. Medan många av de faktaböcker man försökte läsa, ofta var både dammiga (både bildligt och bokstavligt), så var de pseudovetenskapliga böckerna både lättlästa och sprängfyllda av fantasieggande bilder och teorier. För en vetgirig grabb i de yngre tonåren, så var det förstås otroligt fascinerande att förflyttas till Tibets snötäckta bergspass i jakten på den Förskräckliga Snömannen, eller någon ångande djungel där någon förvirrad zoolog försökte finna bevis för att det fortfarande existerade dinosaurier i Afrika.
Nu återfanns dock inte alla av dessa varelser i något land, åtminstone jag på den tiden, man hade en rätt diffus uppfattning om, utan det fanns även fantasieggande varelser på mer lättillgängliga platser. Till dessa får man givetvis räkna Storsjöodjuret, det svenska bidraget till denna fauna av varelser, och de enigmatiska stora katter som påstås härja på den engelska landsbygden, och vilka under årens lopp gäckat såväl kryptozoologer som seriösa vetenskapsman.
Så här i efterhand, kan man kanske tycka att det här intresset borde smittat av sig på de äventyr man skrev till diverse rollspel under 1980- och 1990-talet. Men med undantag för ett tämligen misslyckat försök att smyga in en dinosaurie i ett äventyr till Drakar och Demoner Expert, så verkar dessa varelser tyvärr lyst med sin fullständiga frånvaro. Några som däremot ofta valde att bygga sin äventyr runt legendariska och mytomspunna varelser, var Pacesetter till CHOCK, och äventyret Högländernas Skräck är inget undantag. Här försöker man kombinera en av de mer enigmatiska civilisationerna i Europa, nämligen kelterna med den skotska turistnäringens främsta inkomstkälla, Loch Ness-odjuret, eller Nessie.

St Columba konverterar pikterna vid Brideis.

St Columba konverterar pikterna vid Brideis.

Berättelserna om denna världskändis, har faktiskt väldigt gamla anor. Det tidigaste nedtecknade vittnesmålet, som beskriver ett monster i närheten av Loch Ness, återfinns i hagiografin ”Vita Columbae” (Sankt Columbas liv), vilken skrevs av biskopen Adomnán under andra hälften av 600-talet. Hagiografin som består av tre delar, beskriver den irländske munken Columbas liv och gärningar under 500-talet, och det är den dess andra del, som berättar om hans mirakulösa gärningar, som vi hittar den första referensen till ett sjömonster i trakterna runt den skotska insjön. Enligt berättelsen, så befinner sig den irländske munken Columba i området runt sjön för att konvertera de pikter1 som bor i området till kristendomen, när han bevittnar hur en pikt begravs vid floden Ness. Man förklarar för Columba att mannen simmat i floden, när han plötsligt angreps av ett ”sjömonster” och dränkts, trots försök att rädda honom. När Columba får höra detta, så beordrar han till pikternas stora överraskning sin lärjunge Luigne moccu Min, att simma över floden. När så monstret dyker upp och börjar jaga hans lärjunge, så gör Columba korstecknet och utbrister teatraliskt “Rör inte denna man. Återvänd genast varifrån du kom ifrån”. Till såväl Columbas övriga lärjungar och de församlade pikterna stora förvåning, och förmodligen till Luigne moccu Mins ännu större lättnad, så väljer monstret att lyssna till Columba och försvinner. Riktigt hur den här berättelsen ska tolkas, och vad Columba jagade iväg, har sedan dess varit föremål för en intensiv debatt mellan kryptozoologer och skeptiker. De senare pekar på att kamper mot sjömonster och helgon inte var helt ovanliga hagiografier, och att det påstådda sjömonster som Columba fördrev, inte befann sig i själva insjön utan i floden Ness.
Det moderna intresset för insjön och dess påstådda monster, kan härledas paret Spicers upplevelser i slutet av juli 1933, när deras bil var nära att krockade med ”en mycket förunderlig varelse” vilken korsade vägen de färdades på. Paret beskrev att varelsen hade en stor kropp, lång och smal hals, och efter att deras upplevelse publicerades i The Inverness Courier den 4 augusti 1933, följde snart nya berättelser om personer som sett varelsen. Redan under hösten samma år publicerades den första bilden på odjuret, och den 21 april 1934 kunde Daily Mail publicera gynekologen Robert Kenneth Wilsons berömda foto, vilken eftersom han vägrade få sitt namn publicerat gått under namnet ”kirurgens foto”. Först 1975 kunde The Sunday Telegraph avslöja fotot som ett falsarium, något som dock inte övertygat många kryptozoologer, vilka fortfarande anser att bilden föreställer Nessie.

Krokmaror är inte att leka med. Speciellt inte till sjöss.

Krokmaror är inte att leka med. Speciellt inte till sjöss.

De återkommande referenserna i äventyret, och det osedvanligt fula omslaget till trots, så lyser tyvärr Nessie med sin totala frånvaro i Högländernas Skräck. Nu kompenserar Pacesetter bristen på Nessie, med att ersätta denna med ett stort antal varelser från Det Okända, vilka genom att utge sig för att vara keltiska gudomligheter, försöker ta sig in i vår värld. Nämnvärt framgångsrika kan man knappast påstå att dessa försök varit, speciellt efter att de sista resterna av kelterna konverterades till kristendomen av den ovan nämnda Columba, och druiderna – vilka utgjorde det keltiska prästerskapet – förlorade sitt inflytande.
Det nyuppväckta intresset för kelterna, och druiderna i synnerhet, verkar dock gett varelserna nytt hopp, och under ledning av en varelse som utger sig för att vara guden Lug (Lugh eller Lugos), har man återupptagit försöken. Med hjälp av dessa nydruider, har flera av Lugs underhuggare under sina keltiska alias lyckat tagit sig in i vår värld, och förbereder nu som bäst för att försöka se till att Lug kan göra dem sällskap. För att hjälpa Lugs underhuggare, har man fått bistånd av ett gäng krokmaror, en varelse från Det Okända som kommer i tre praktiska storlekar (liten, mellan eller stor). Varelserna vilka istället för händer har en lång och mycket vass krok, som skulle få vilken pirat som helst grön av avund, kan även använda sig av besvärjelsen Metamorfos för att förvandla sig till människor.
Trots att man försökt hålla en relativt låg profil, har deras försök inte gått helt obemärkta förbi och en av S.A.V.E.s medarbetare i Skottland, den ansedda professor Angus Gough, har upptäckt att något är i görningen, och har kontaktat S.A.V.E.s huvudkontor på Irland. Eftersom en stor del av de europeiska sändebuden är upptagna, och man inte (felaktigt?) anser det vara någon större brådska med ärendet, så har S.A.V.E.s högkvarter i Dublin vänt sig till sin nordamerikanska filial om hjälp. Tanken är nu att de nordamerikanska sändebuden ska ta sig till Skottland ombord på ångbåten Susan Gael, och sedan sammanstråla med professor Gough och hans medarbetare i Glasgow. Olyckligtvis har varelserna, på något oklart sätt, fått kännedom om professorns kontakter med S.A.V.E. och ombord på fartyget finns även varelsen som utger sig för att vara den keltiska guden Cernunnos, vilken antagit formen av avelstjur och ett gäng krokmaror. Dessa ska nu med alla medel, försöka förhindra rollpersonerna från att nå Skottland, och medan Cernunnos använder sig av sina besvärjelser för att försöka avskräcka rollpersonerna, så agerar krokmarorna mer handgripligt, eller krokigt kanske är ett bättre ord.

Krokmaror kommer i tre behändiga storlekar.

Krokmaror kommer i tre behändiga storlekar.

Resan från New York till Glasgow förväntas runt två veckor, och även om händelseförloppet ombord på Susan Gael följer ett noggrant utstakat schema, så är inte Chockmästaren lika bakbunden som i äventyret Skymningens By. Istället för att tvinga Chockmästaren att hänge sig en massa högläsning, så förklaras varje dags händelse kortfattat och sedan får denne själv beskriva händelseförloppet för spelarna. Utan att avslöja allt för mycket av handlingen, så når förhoppningsvis rollpersonerna fram till Glasgow till slut. Här möts de upp av den skotska polisen, vilka är mycket intresserade av vad som skett ombord på Susan Gael. Eftersom det förmodligen blir svårt att berätta sanningen om att fartyget var fullt av varelser från Det Okända, finns här alla möjligheter i världen för Chockmästaren att låta sina spelare anstränga sig med att komma på en riktigt bra förklaring.
Efter att rollpersonerna till slut släppts, och med uppmaningen att inte lämna Glasgow, så är det dags att träffa professor Gough och hans två medarbetare. Problemet är bara att varelserna från Det Okända hunnit före, och försatt professorn och hans medarbetare ur spel för resten av äventyret. Scenen som möter spelarnas rollpersoner är inget för den kräsmagade, och mycket stämningsfullt beskrivet utan att bli allt för detaljerat. Den här delen av äventyret går i praktiken ut på att rollpersonerna ska försöka hitta så mycket information de bara kan, för att på så sätt kunna slussas vidare till dess nästa del.
När rollpersonerna är som mest upptagna med att försöka snoka igenom lägenheten, så dyker plötsligt polisen upp, dit kallade av varelserna från Det Okända. Riktigt hur de lyckas ta sig ur den här knipan, är förstås helt upp till Chockmästaren och är denne snäll, så är polismännen helt ovetande om rollpersonernas involvering i händelserna ombord på Susan Gael. Oavsett vad, så bör det dock övertyga rollpersonerna om att det är dags att lämna Glasgow, och bege sig till ön Iona för att följa upp några av de ledtrådar som man funnit i professor Goughs lägenhet.

Rollspelet CHOCK är inte för den kräsmagade.

Rollspelet CHOCK är inte för den kräsmagade.

Tyvärr är beskrivningen av ön Iona i äventyret väldigt spartansk, vilket är trist, inte enbart på grund av den betydelse ön haft rent historiskt, utan även för dess kopplingar till legenden om sjömonstret i Loch Ness. Här grundade nämligen sankt Columba, han som påstods ha skrämt bort ett sjömonster i floden Ness, ett kloster som skulle spela en central roll i att konvertera de skotska pikterna och anglosaxarna i norra England. Klostret som befunnit sig på fel sida i den så kallade Påskkontroversen under 600-talet, det vill säga frågan om hur man skulle räkna ut när påsken inföll, förlorade efter detta mycket av sitt tidigare inflytande över både Northumbria och även Skottland. Spiken i kistan för Columbas arvtagare blev vikingarna, vilka plundrade klostret flera gånger, och munkarna övergav klostret under den första hälften av 800-talet. Ön var sedan fram till 1266 en del av det norska kungariket, men fick trots detta stor betydelse som det andliga centrumet för det skotska kungadömet. Flera tidiga skotska kungar ska finnas begravda på ön, och trots att ön angreps flera gånger av vikingar under slutet av 900-talet, så byggdes nya kloster och kyrkor på ön. Först i samband med reformationen under mitten av 1500-talet, så förlorade ön sitt andliga inflytande över Skottland.
Hur som helst, nu är det inte de välbevarade kyrkobyggnaderna eller dess historia som rollpersonerna kommit för att beundra, utan en monolit placerad på en avsats på öns sydvästkust. I samband med att rollpersonerna försöker ta sig ner till den milt sagt olämpligt placerade avsatsen, angrips de av en grupp tjurar som skrämts upp av Cernunnos, och vilka försöker knuffa ned rollpersonerna från klippan. Måste nog säga att jag fann hela den här sekvensen något förvirrande, och inte speciellt skräckinjagande intryck.
Lyckas rollpersonerna överleva de uppskrämda tjurarna, och tyda inskrifterna på monoliten, är det dags att lämna Iona och bege sig till det skotska fastlandet. Här ifrån tar resan dem till Fort Augustus vid Loch Ness, där de nu snabbt måste ta reda på vart nydruiderna håller hus, och stoppa dem från att låta Lug lämna Det Okända och ta sig in i vår värld. Till råga på allt har den skotska polisen dessutom lagt ihop ett och ett, och misstänker nu rollpersonerna för att vara involverade i mordet på professor Gough och hans medhjälpare i Glasgow. Utan att avslöja allt för mycket av upplösningen av Högländernas Skräck, så kan man väl bara konstatera att slutstriden är riktigt tuff och kräver att spelarna varit uppmärksamma under äventyret. Det är inte helt otänkbart att spelarna kan tänkas bistånd från en snäll Chockmästare, men det är nog kanske lite för mycket att hoppas på…

Varelser från det Okända.

Varelser från det Okända.

Även om det dröjde rätt länge innan jag själv införskaffade äventyret, som köptes in på Tradera någon gång i början av 2000-talet, så kan jag kanske tycka att det var lite trist att vi aldrig kom för oss att spela Högländernas Skräck. Riktigt varför vi aldrig kom för oss att spela äventyret back-in-the-days, är lite oklart, men jag kan tänka mig att kombinationen av andra spel och erfarenheterna från Skymningens By hade en stor roll i det hela. Oavsett vad, så kan jag så här i efterhand bara konstatera att det troligtvis rönt ett bättre öde, och att det borde väckt mitt intresse redan i mitten av 1980-talet. Jag menar, varelser hämtade från den keltiska mytologin, sjömonster och ondskefulla druider, vad mer kan man förvänta sig av ett äventyr?
Som synes så gillar jag trots allt Högländernas Skräck, vilken rivstartar med en intensiv och skräckfylld resa ombord på ångfartyget Susan Gael, när Cernunnos och krokmarorna försöker sätta krokben för spelarnas rollpersoner. Att det sedan kan bli svårt för Chockmästaren att hålla samma höga tempo genom hela äventyret är en annan sak, men det är inget problem som begränsas till det här äventyret. Till skillnad från den osedvanligt linjära och rälsade intrigen i Skymningens By, är upplägget i Högländernas Skräck mer öppen, och tillåter både Chockmästare och spelare att själva påverka händelseförloppet på ett sätt som saknades i det tidigare utgivna äventyret. Inte heller begränsas rollpersonerna av några språkförbistringar, även om grötig skotska kan vara nog så svår att förstå, och förutsätt att alla karaktärer kan tala engelska, så bör det inte finnas några större svårigheter med att interagera med äventyrets ISP (Icke-Spelar-person, den visserligen ordagranna, men krångliga översättningen av den engelska termen Non-player-character). Även om det inte kan sägas vara speciellt nyskapande, så gillar jag ändå upplägget med att låta rollpersonerna hamna i fokus för polisens utredning om händelserna ombord på Susan Gael och de mystiska morden på professor Gough och hans medhjälpare i Glasgow. För även om det kanske sätter en och annan käpp i hjulet för spelarna, så det skänker en viss realism till äventyret, och att det utspelas i en värld där rollpersonerna inte står utanför lagen.
Samtidigt som jag tycker äventyret är klart bättre än föregångaren Skymningens By, så är tyvärr inte Högländernas Skräck utan sina brister. Den kanske mest uppenbara är det väldigt ojämna tempot i äventyret, där konstruktören (vars namn av lite oklara orsaker saknas i den svenska upplagan) sprider ut handlingen över stora delar av Skottland. Det blir alltså ett väldigt flängande fram och tillbaka, vilket leder till att många av platserna är väldigt spartanskt beskrivna och att miljöbeskrivningarna nästan helt saknas. Ett annat problem med det ständiga resandet, är att spelarna kan tappar den röda tråd i äventyret, och man därför fokuserar på fel saker eller missar viktiga ledtrådar. Jag kan också tycka att många av ledtrådarna är rätt långsökta, och det är nog tveksamt om jag i mitten av 1980-talet sett sambandet mellan dödsfallen ombord på Susan Gael, morden på professor Gough och hans medarbetare i Glasgow med keltiska ritualmord utan hjälp av Chockmästaren. Nu kanske någon säger att det är därför man har en massa färdigheter, och det är visserligen sant, men jag kan ändå tycka att det förtar lite av mystiken om Chockmästaren hela tiden måste bistå spelarna.
Nåväl, själva äventyret är i form av ett häfte i A5-format på 50 sidor, och även om Äventyrsspel bidragit med lite mer information om vilka som legat bakom Högländernas Skräck, så saknas återigen namnet på äventyrets författare. En snabb koll i den amerikanska versionen Highland Terror, gör gällande att äventyret är skriven av Garry Spiegle. Det är inte dock inte enbart namnet på äventyrets författare som saknas, utan även vem som gjort dess omslag saknas och gör att man börjar undra varför Äventyrsspel envisades med att inte delge dessa. Hur som helst är omslaget en historia för sig själv, inte nog med att det är helt missvisande för Högländernas Skräck, då det vare sig figurerar några sjömonster på ecstasy eller segelbåtar – vilken dessutom saknar ett roder – i äventyret.

Givetvis så måste det finnas med elaka druider i ett äventyr med inspiration från kelterna.

Givetvis så måste det finnas med elaka druider i ett äventyr med inspiration från kelterna.

Enligt äventyrets titelblad så står Stefan Kayat som ensam illustratör för Högländernas Skräck, men det är tämligen uppenbart att ytterligare en – icke namngiven – illustratör varit delaktig i arbetet. Kvalitén på illustrationerna i Högländernas Skräck är något ojämn, och även om Kayat skämmer (skrämmer) bort oss med ett par riktigt stämningsfulla illustrationer, så når man inte riktigt upp till samma klass som i Skymningens By. I jämförelse med det amerikanska originalet, så står sig dock den svenska versionen förhållandevis väl, i synnerhet när det gäller kartorna, vilka både är fantasilösa och tråkiga i Highland Terror. Det är dock inte enbart illustrationerna som är något ojämna, utan det gäller även för Åke Eldbergs översättning, och texten skulle ha mått bra av en korrekturläsare (vilken kanske även denna blogg borde).
Precis som vanligt när det gäller Pacesetters äventyr, så inleds häftet med en kortare sammanfattning över äventyrets intrig och de nya varelser, besvärjelser och färdigheter som kan komma till nytta. I likhet med andra äventyr till Chock, så kan spelarna välja att använda sig av sina egna rollpersoner, eller använda sig av någon av de åtta rollpersoner som följer med äventyret. Något som slog mig när jag satt och läste Highland Terror, var att jag sett bilden Bolliver Morris i ett annat sammanhang, men att jag inte riktigt kunde placera den. Efter några minuters grubblande, så slog det mig att Äventyrsspel använt sig av den bilden i artikeln om Richard Grenadier i Sinkadus nr 6. När det gäller beskrivningen av kelterna, så kan jag tycka att den i det kortaste laget, och att alldeles för mycket av denna av lite oklara orsaker, kretsar runt kopplingen mellan kelterna och de indiska högkulturerna. Med tanke på att man redan under 1700-talet funnit likheter mellan sanskrit och antikens grekiska och latin, vilka bekräftades av den tyske lingvisten Franz Bopp under början av 1800-talet, så känns professor Goughs forskning rätt sent påkommen. Snarare så har debatten historiskt sett, handlat om de indoeuropeiska folkens ursprung, och huruvida dessa utvandrade från Europa till Indien, eller från Indien till Europa.
Beskrivningarna av varelserna från Det Okända, vilka genom att anta former från den keltiska gudar, verkar av allt att döma vara hämtade från en blandning av traditioner från såväl antiken som tidig medeltid och författarens fantasi. Som vanligt när det gäller Chock, så lägger författaren en hel del fokus på att beskriva varelsernas hiskeliga utseende och beteende, vilket dock faller platt till marken när man läser om Cernunnos förmåga att förvandla sig till en daggmask(!).

Hästar och ondskefulla monster.

Hästar och ondskefulla monster.

Som jag tidigare skrivit, så är Högländernas Skräck ett småtrevligt äventyr, men som lider av den smått röriga intrigen, bristen på miljöbeskrivningar och det finns ingenting i äventyret som gör gällande att det utspelas i Skottland under mellankrigstiden. Även om det förmodligen, likt övriga äventyr från samma tidsperiod, kräver en hel del arbete, så vore det intressant att spela äventyret.
Det blev av allt att döma en väldigt lång recension, och nästa gång ska jag ta en titt på äventyret Draculas Hämnd


Källor:
Stephen Allen: Lords of Battle; Osprey Publishing 2007
Arthur Cotterell (red.): Mytologi – gudar, hjältar, myter; Parragon Books Ldt. 2011
Barry Conliffe: The Ancient Celts; Penguin Books 1999
Gienna Matson & Jeremy Roberts: Celtic mythology A to Z; Chelsea House Publisher 2010
Kelterna (Wikipedia)
Lugh (Wikipedia)
Indoeuropeisk kultur (Wikipedia)
Keltisk polyteism (Wikipedia)
Keltisk animism (Wikipedia)
Loch Ness (Wikipedia)
Saint Columba (Wikipeia)
Iona (Wikipedia)


1) Pikterna var resterna av den brittisk-keltiska civilisation som existerat på de brittiska öarna före den romerska invasionen 43 vt, och vilka aldrig riktigt fallit under romerskt styre. Namnet härrör från det latinska ordet picti (lat. Pingere (att måla); pictus (målade), och antas betyda ”det målade eller tatuerade folket”. Vad pikterna själva kallade sig är okänt, de efterlämnade av allt att döma inget eget skriftspråk.