Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Äventyrsspels tio fulaste omslag

Hemmafronten, en sektion från Äventyrsspels tidning Sinkadus.

Hemmafronten, en sektion från Äventyrsspels tidning Sinkadus.

När jag gick igenom mina gamla rollspel, så slås jag av hur fruktansvärt fula omslag många av produkterna pryds av. Gissningsvis så handlar det om ekonomiska skäl, varför man lite likt Jan Banan från Torsk på Tallinn, gått direkt på andrahands-sorteringen, när det var dags att välja vilket omslag som skulle pryda produkten.Ett genomgående tema för omslagen, oavsett företag, är att de oftast pryds av någon muskulös man – eller ibland kvinna – vars svällande biceps skulle få självaste Arnold Schwarznegger att bli avundsjuk, och som viftar med en yxa eller ett svärd. Muskelberget från Thal i Österrike behöver dock inte oroa sig, då de flesta av de personer som figurerar i dessa sammanhang, ofta känns groteskt osymmetriska i sin kroppsbyggnad, att de förmodligen inte ens klarat av att kvala in till Mr Universum. Återvänder vi till temat, muskulös man svingar valfritt vapen, så brukar denne ofta, men inte alltid, åtföljas av en vacker och storbystad kvinna, vars klädkonto tydligen inte tillåter annat än några tyglappar som hjälpligt täcker de mest privata delarna av kroppen och som ofta befinner sig i ett hjälplöst tillstånd eller klänger lite lagom sensuellt på mannens svällande biceps.Som sagt, så var inte Äventyrsspel ensamma om denna typ av omslag, och många av de illustrationer som pryder rollspelsprodukterna från 1980- och tidigt 1990-tal, skulle förmodligen klassas som sexistiska idag. Orsakerna till detta kan delvis förklaras med den tidens samhällsklimat, och att företagen utgick från att kundkretsen i stora drag utgjordes av pojkar i tonåren och att denna typ av omslag fångade den kundkretsens intresse.
Men nu ska vi inte gräva ner oss i rollspelshobbyns uppenbara grabbighet, vilket kanske få bli ett ämne för ett framtida inlägg, eller kvalitén på omslagen i stort utan koncentrera oss på fula omslag på produkter som gavs ut av Äventyrsspel. Kriterierna är kort och gott rent kvalitetsmässigt, och hur pass estetiskt tilltalande omslagen är. Hur pass väl omslaget speglar själva produkten, är i detta avseende oväsentligt.
Med detta sagt, så är det dags att plocka fram popcornskålen, och njuta av showen…

10. Högländernas skräck (1986)

Omslaget till äventyret Högländernas Skräck

Omslaget till äventyret Högländernas Skräck

Det var inte alltid Äventyrsspel själva valde omslag, utan ibland fick de omslaget på köpet när de gav ut översättningar av utländska produkter. Så var fallet med det omslag som prydde framsidan på äventyret Högländernas Skräck till CHOCK, och föreställer någon form av sjö- eller havsmonster som anfaller en segelbåt. Tanken är förmodligen god, men ett omslag med ett missbildat monster, som för tankarna till vad resultatet skulle bli om man parade en säl och utter med en Pokémon, ger förstås helt fel intryck. Speciellt som omslag för ett skräckrollspel, och den angripande varelsen förmodligen leder till att offren skrattar ihjäl sig. Att sedan segelbåten verkar sakna någon som helst form av roder, gör inte saken bättre…

9. Mutant 2 (1986)

Omslaget till rollspelet Mutant 2.

Omslaget till rollspelet Mutant 2.

På något sätt symboliserar den här bilden allt vad som blev fel med Mutant, nämligen den otroliga fixeringen vid moderna vapen. Men om man struntar i det, så är omslaget groteskt fult och ser ut att varit ett hafsjobb modell större. En hund med simfötter (alternativt defekten ”deformerade fötter) beväpnad med en L85 och ett spjut(?) stormar tillsammans med en man med någon form av automatiskt hagelgevär genom ett hål i en väg. Bakom dem ligger en sönderskjuten robot lutad mot en pansarbandvagn, som starkt påminner om den amerikanska M113, och där någon form av ödla/orm med groteska röda ögon (pink eyes?) avfyrar en minigun. I luften svävar en helikopter som starkt påminner starkt om den sovjetiska attackhelikoptern Mil Mi-24 ”Hind”, och beskjuter något/någon utanför bild. Hela bilden andas visserligen action, men det är så mycket att titta på att det blir svårt att fästa blicken, det blir inte heller bättre av de underliga varelser som befolkar bilden, där den rödögda reptilen (har fortfarande inte riktigt fått klarhet i precis vad det ska föreställa för något) ändå tar priset.

8. Rösten från Forntiden (1986)

Omslaget till äventyret Rösten från Forntiden.

Omslaget till äventyret Rösten från Forntiden.

Omslaget till äventyret Rösten från Forntiden till Drakar och Demoner Expert, pryds av en psykotiskt vrålande barbar, som håller sin yxa i ett ytterst onaturligt grepp. Inte nog med att yxan är missformad och nedkletat med något som för tankarna till ketchup, den är dessutom i fel perspektiv med resten av bilden och känns som den klämts in i efterhand. Släpper vi yxan, och granskar själva barbaren, så är det svällande muskler lite överallt och där man undrar lite smått vem han haft som PT, då det inte ser speciellt naturligt ut. För att toppa hela denna osymmetriska bild, så har Allan Craddock, utrustat barbaren med en av rollspelshistoriens fulaste halsband.

7. Dimön (1983)

Omslaget till äventyret Dimön (första utgåvan).

Omslaget till äventyret Dimön (första utgåvan).

Med tanke på att vi talar om ett tidigt omslag, så känns det här faktiskt lite som att sparka på den som redan ligger ner. Det är dock ett osedvanligt plottrigt omslag, bestående av två bilder. I den övre bilden, så angrips en något överraskad – vilket kanske inte är så underligt – man, av ett gäng skelett (varav ett ankskelett), som verkar utöva karate mot den stackars äventyraren. Den andra bilden på omslaget, består av en grupp hus, som saknar allt vad perspektiv heter. Det extremt amatörmässiga omslaget, toppas dessutom med att man tryckt in inte mindre än fyra olika typsnitt, och att det vita band som delar av omslaget, ser ut att ha ritats utan linjal och är snett.

6. Berlin 2092 (1991)

Omslaget till Berlin City 2092.

Omslaget till Berlin City 2092.

När man ser det här omslaget, så undrar man lite försynt hur många föräldrar som undrade vad deras barn egentligen sysselsatte sig med under helgerna, och om det inte var dags att ta för denne att skaffa en ny hobby. För säga vad man vill, men Äventyrsspel drog sig sannerligen inte för att låta urflippade omslag pryda sina produkter, i detta fallet en brett grenslande androgyn person, som iförd sin Byggare Bob-hatt, svingar någon form av piska. Visst, vi talar cyberpunk och vi talar Berlin, dekadensens huvudstad i Europa, men precis vad tänkte man med när man beslöt att låta denna skapelse pryda omslaget till Berlin 2092. Det hade kanske fungerat bättre på Kult, om än jag är lätt tveksam…

5. Drakar (1992)

Omslaget till kampanjhäftet Drakar.

Omslaget till kampanjhäftet Drakar.

Jag skrev i inledningen av det här inlägget, att kriterierna för urvalet av omslag, inte omfattade innehållet i produkten. Jag ljög..för i detta fallet måste jag göra ett undantag, då man istället för de förmodligen hundratals omslag som finns på drakar, valde Äventyrsspel att pryda omslaget till sin kampanjmodul Drakar med en väloljad mansrumpa. Till deras försvar, kan dock sägas, att man bakom den väloljade mansrumpan, så kan man faktiskt skymta en uppenbarligen uppretad drake. Att ägaren av den väloljade mansrumpan dessutom har sitt vapen, ett klart överdimensionerad stridsgissel med spik, i en klart ofördelaktig position och troligtvis inte kommer – om han överlever mötet med draken – att kunna sitta på flera veckor.

4. Ereb Altor (1989)

Omslaget till kampanjboxen Ereb Altor.

Omslaget till kampanjboxen Ereb Altor.

När Äventyrsspel släppte den hett efterlängtade boxen till sin kampanjvärld Ereb Altor, så kunde man förstås inte hålla sig, utan var tvungen att pryda denna med några barbröstade och yxsvingande barbarer. Den något grådassiga och oskarpa bilden, kan dock inte dölja att vi talar om ett rejält hafsverk och skaften till de vapen som barbarerna svingar, är både ur perspektiv och sneda. Vad som alltid fascinerat mig när det gäller dessa barbarer, är hur de lyckas med sitt hårsvall, vem är deras frisör och vad använder de för schampo och balsam? Varför i all världen Äventyrsspel valde detta omslag, till det kanske mest ambitiösa projekt man hitintills lanserat, är lite oklart för min del.

3. Mutant (1985)

Omslaget till rollspelet Mutant (andra utgåvan).

Omslaget till rollspelet Mutant (andra utgåvan).

Av någon anledning ansåg Äventyrsspel att Mutant (den ursprungliga versionen) var i ett starkt behov av ansiktslyftning, och bytte bild till det här. Nils Gulliksson var en skicklig illustratör, men hans arbeten fungerade inte alls i färg, och det här är inget undantag. Det är rörigt, det är plottrigt och svårt att fästa blicken (möjligtvis annat än på den grönhyade kvinnan med spjutet) på något. Även om omslaget till skillnad från omslaget till Mutant 2 är förhållandevis troget tanken med Mutant, kunde inte Gulliksson hålla sig utan slängde in en stridsvagn i form av en brittisk A 15 Crusader Tank i högre nederkant. Riktigt vad denna stridsvagn, som såg tjänstgöring under det andra världskriget, har för relevans i Mutant och varför man inte valt en mer modern variant, är lite oklart. I bildens högra överkant har man av någon anledning lagt till en schackrutig ruta, och den kanske något opolitiskt korrekta textsnutten ”Bara de starkaste överlever i…”.

2. Krim (1992)

Omslaget till kampanjhäftet Krim.

Omslaget till kampanjhäftet Krim.

”Nya” Mutant lyckades onekligen med att producera några av Äventyrsspels fulare omslag, men det här tar onekligen priset. Här har de sedvanliga yxsvingade barbarerna, ersatts av motorcyklister iförd hjälmar och kläder, som mer för tankarna till Mad Max än Cyberpunk, gör inte saken bättre. Att bilden dessutom saknar proportioner och perspektiv, gör det i mitt tycke än värre. Speciellt när man betänker att motorcykelns framdel, är helt missbildad, och att det är ett under att framhjulet kan snurra under stänkskärmen.

1. Alver i Chronopia (1996)

Omslaget till kampanjhäftet Alver i Chronopia.

Omslaget till kampanjhäftet Alver i Chronopia.

Ohotad etta på listan är omslaget som pryder Alver i Chronopia, och som är så urflippat att det nästan kräver ett eget inlägg. Vi talar om ett omslag med alver i rosa kråsskjortor, som ridandes på strutsar jagar ett gäng anorektiska globinoider. I en dörröppning står en man(?) i en schackrutig tröja och viftar med en mask, medan vad en man på en balkong viftar lite lagom hotande med en marionettdocka i ena handen. Det psykedeliska intrycket förstärks ytterligare av det underliga perspektivet, att marken är starkt konvex och himlen är lite lätt äckligt mintgrön. Men eftersom jag aldrig spelat Chronopia, så är jag inte rätt man att avgöra hur pass trogen världen omslaget är.

Har jag missat något omslag, eller tycker du att jag är helt fel ute? Jag är mycket väl medveten om att det finns fler fula omslag till t.ex. ”nya” Mutant, men om jag skulle plocka med dem, så skulle det förstås inte funnits plats för några andra.

Föregående

Spelböcker, en spelform som försvann

Nästa

Havets vargar

3 kommentarer

  1. Krim er også den dårligste modulen de har utgitt til Nya Mutant, så da kan man jo si at omslaget passet?

    • rollspelaren

      Kanske det, har faktiskt inte läst den. Fastnade aldrig riktigt för Cyberpunkspelen.

  2. Min rollespillsgruppe er den eneste jeg vet om hvor Nya Mutant var suksess. Vi hadde ikke noe forhold til ”vanlig” Mutant, så vi fikk ikke den skuffelsen jeg har skjønt at mange fikk når Nye Mutant kom ut. Jeg vet ikke helt hvorfor det ble slik, men blandingen Cyberpunkt og Mad Max slo an hos oss.

    Et vanlig eventyr består av en innledende del inne i byen, hvor RPene driver litt etterforskning, for å så finne ut at det de egentlig søker er ute i Zonen, enten på et korp-anlegg eller hos noen ziggyer. Midtre del av eventyret er en slitsom ferd gjennom Zonen med masse skuddvekslinger og møter med rare (konstiga) karakterer. Så drar RPene tilbake til byen igjen for å enten møte eller konfrontere oppdragsgiver, og det hele ender vanligvis med at de blir forrådt og ender opp med en dramatisk skuddveksling på et hustak eller noe.

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: