Som mannen bakom den omåttligt populära Konfluxsviten till Äventyrsspels rollspel Drakar och Demoner och inspirationskälla till rollspelet Svavelvinter, är det givetvis ingen underdrift att kalla Erik Granström en av giganterna inom den svenska rollspelsvärlden. Även om jag antar att han själv säkert skulle undvika en sådan etikett, så går det förstås inte att blunda för det avtryck han gjort på hobbyn under alla år. I synnerhet när man betänker att hans romaner, vars publik inte enbart består av gamla grånande rollspelsrävar som jag, utan även rönt framgång utanför den svenska rollspelsvärlden.
Det är därför jag har nöjet, och även den stora äran, att få publicera en intervju med herr Granström, vilken genomförts av Fredrik som driver sidan Äventyrsspel (Target Games) på Facebook. Den som är intresserad av att läsa mer, och följa Granströms arbete med sitt författarskap, rekommenderar jag att besöka hans eminenta blogg Tankar från Trakorien.

Men nu får det vara nog, och jag lämnar därför över till Fredrik.

Hej och tack för att du ville ställa upp på intervjun!

Nöjet är på min sida. Jag är ivrig som en smörklick på kniven att få breda ut mig!

Vill du berätta hur du först kom i kontakt med rollspel, vad du fastnade för och vilka var favoriterna?

Jag började spela det allra första D&D när bara en handfull personer kände till rollspel i Sverige. Det måste ha varit i slutet på sjuttiotalet. En bekants bekant importerade reglerna från USA och jag blev indragen som spelare. Efter något år hittade jag och min skolkamrat Magnus Anå på en egen spelvärld och blev spelledare tillsammans. Världen var ganska enkel – mest ett grottkräl bredvid en standardby – fast vi försökte vara listiga och ritade grottkomplexet som ett berg istället där det blev värre ju högre upp man kom. När jag hade ritat alla nivåerna kom jag på att jag kunde skära ut dem i lager med skumgummi och limmade ihop hela berget som modell. Det var ganska kul – jag har kvar modellen fortfarande. Senare började jag på egen hand skapa en mer ambitiös värld som blev förebilden till Trakorien och Svavelvinter. Shaguliterna var ursprungligen en egen yrkesklass som kallades ”Fakirer”. Egentligen har jag aldrig spelat annat än D&D och DoD.

Spelar du själv rollspel idag och i så fall vilket?

Nej egentligen inte om man bortser från några få tillfällen med barnen. Då använde jag Västmarks regler eftersom de verkade enkla.

Hur kändes det när äventyrsspel gav ut svavelvinter? Fick du styra allt som du ville eller la dom sig i något etc?

De lade sig knappast i någonting alls. Jag blev snarast förvånad över att de ritade av min skisser utan att ändra något och texten tror jag inte att de rörde över huvud taget. Det var väldigt kul att se illustrationer över det jag skrivit och den glädjen har jag kvar än i dag. Det enda ingrepp jag kan komma på från deras sida var att de döpte andra äventyret i serien till ”Oraklets fyra ögon” istället för ”Vox Ranzina” eftersom de tyckte att titeln var ganska obegriplig. Det ligger en del i det. En kul detalj var att de valde färdiga amerikanska omslagsbilder (bortsett från just Svavelvinter som är en originalbild) och att jag försökte skriva in handlingen att passa bilderna snarare än tvärtom.

Stämmer det att du köpt rättigheterna till Svavelvinter-serien?

Nej, jag sålde dem aldrig och äger dem alltså fortfarande. För några år sedan hade jag en dust i frågan med Riotminds men PRV gick på min linje och gav mig varumärket Svavelvinter som båda parter hade sökt. RM förklarade saken med att de trott sig ha köpt rättigheterna men säljarna ägde dem aldrig att sälja. En viss förvirring uppstår lätt när det gäller upphovsrätt och varumärke som är två olika saker men jag har arbetat professionellt med sådant på MySQL AB och är ganska klar över vad som gäller – även internationellt.

Kommer äventyret svavelvinter m.fl. till rollspelet svavelvinter?

Om du frågar om det gamla äventyret kommer att ges ut med de nya reglerna så tror jag inte det. Sedan länge finns det dock planer på att ge ut de gamla speltexterna (illustrationerna äger jag inte) under fri Creative-Commons-licens. Att så ej skett redan beror bara på arbetet som krävs och på prioriteringar.

De intervjuer jag sett på senaste med dig har mest handlat om dina böcker, börjar du bli trött på frågor om dina gamla kultalster?

Nädå, men jag ser å andra sidan ingen gräns mellan spel och romaner. När jag skriver böckerna använder jag de gamla spelen som idébank. De som läst romanerna känner nog igen en hel del även om företeelserna är ändrade och flyttade. De gamla spelen är ju skrivna och mitt arbete nu är att skriva romaner så därför hamnar fokus där.

Vår spelgrupp ska precis börja med Kristalltjuren nu och något som slagit oss på resan genom Svavelvinter och Oraklets fyra ögon är att det det finns väldigt lite loot eller andra belöningar för dom tappra rollpersonerna. Var det något avsiktligt när du gjorde äventyren och i så fall varför?

Det var avsiktligt eftersom jag i min första spelvärld råkade ut för inflation i loots (och omvälvande händelser). För mig är själva situationen och intrigen det viktiga, gärna i liten skal, och belöningar kan ju spelledaren lägga in efter behov. Faktiskt har det förvånat mig när folk säger att mina äventyr är dödliga / har bristande belöningar för sådant kan ju spelledaren enkelt anpassa. Förmodligen tas äventyren för bokstavligt när de mer var menade som uppslag.

Vad har du för råd till mig som SL inför de resterande delarna?

Att ta vara på kopplingarna mellan äventyren och plantera sådant som återkommer – dvs läs igenom även sista delen redan nu.

Mitt i konfluxserien så bytte ju äventyrsspel regelsystem medans serien fortsatte, är det något som du tyckte var bra eller dåligt och på vilket sätt?

Jag har faktiskt inget minne av det och tror inte att det påverkade mig så mycket. Varken som konstruktör eller som spelledare har jag känt mig särskilt bunden av regler utan har lagt in sådana data allt eftersom.

När det gäller långa serier av äventyr som tenderar ju rollpersonerna att bli bättre och bättre och jag läser även att du rekommenderar nya spelar som börjar senare att få mer BP osv, har du även gjort stridsdelarna svårare ju längre fram man kommer?

Det tror jag. I sista delen är ganska många utmaningar av typen: ”hitta på något eller dö!” Utmaningen är att hålla igen och inte låta mäktigheten eskalera inflationsmässigt för tidigt.

När man läser Kristalltjuren så får man fort känslan att mycket av det senare återfinns i ”Kaos väktare”?

Jag har aldrig läst ”Kaos väktare” och har alltså heller inte medvetet tagit något därifrån. Om det har gått andra vägen vet jag inte men det vore helt OK för min del. Kristalltjuren bygger mycket på gnosticismen och jag blev ganska missnöjd när Kult kom alldeles innan baserad på samma idéer. Tyckte att Target kunde ha sagt något. ”Nominatorn” var ursprungligen ”Demiurgen” men fick förstås döpas om. Nu gör det inte så mycket eftersom språket fått en mycket större roll i romanerna så att ”Nominatorn” egentligen passar bättre.

Vad är din teori angående rollspelens död och hur tyckte du de svenska rollspelsbolagen skötte sig mot ”slutet”?

Jag tror framför allt att det var dataspelen som minskade rollspelens betydelse. Samtidigt är det kul att se hur de lever kvar. Personligen gör det mig inget att rollspelen för en mer undanskymd tillvaro nuförtiden. Kreativitet lever vidare och söker ständigt nya vägar och kanalen har för mig mindre betydelse. Då tycker jag att kommersialisering och likriktning av fantiserande är ett allvarligare problem. Jag älskar den kreativa visionen och avskyr när jag anar kommersiella baktankar med filmer, spel och böcker. Det är OK att tjäna pengar på dem men inte till priset av deras själ.

Vad skulle du ha ändrat på om du var tvungen att skriva om konfluxsviten idag?

Jag är ganska nöjd med sviten med dess förtjänster och brister. Den är ett tidsdokument och innehåller ganska många bra idéer. Det finns förstås massor att korrigera men samtidigt finns det otaliga oskrivna spel och böcker som jag hellre tar mig an.

Har du läst något utav Riotminds utgåvor av Drakar & Demoner och i så fall vad tycker du om dem?

Nej, jag har inte läst någon av utgåvorna men bläddrat lite. Den grafiska utformningen är mycket imponerande och idén med en nordisk och Bauersk värld värd all respekt. Samtidigt är min erfarenhet att en så definierad värld lätt blir begränsande. Det är charmen med DoD och Ereb – det finns utrymme för allt.

Du jobbade väl en del med Anders Blixt förr i tiden, vet du vad det har blivit av honom numera?

Vi umgås fortfarande av och till och Anders är i allra högsta grad aktiv. Han skriver både romaner och spel vilket man kan läsa mer om på hans blogg: http://gondica.wordpress.com/

Hur har det gått med försäljningen av dina första två böcker och tror du att det mestadels är gamla rollspelsrävar som köper dem eller har du nått ut till nyare blod som kanske inte ens hört talas om Drakar och Demoner?

Det går alldeles utmärkt tycker jag. Svavelvinter är inne på femte upplagan nu och har sålt i kanske 12000 exemplar. Mina romaner är förmodligen för säregna för att bli bestsellers men jag skriver det jag vill skriva på det sätt jag vill skriva det och har många läsare – långt ifrån bara gamla rollspelare. Vad mer kan man begära som författare?

Vad kan du berätta om den kommande boken Vredesverk?

Boken som kan sägas vara andra halvan av ”Slaktare små” är färdigskriven och jag redigerar den som bäst på tredje varvet efter synpunkter från tre testläsare. När jag gått igenom den ännu en gång ska jag lämna ut den till ytterligare tre-fyra personer. Min deadline med texten är först vid nyår och sedan kommer boken ut våren 2014. Då återstår för mig att skriva den avslutande delen med äventyrets upplösning.

Slutligen, vad ligger i pipeline för dig framöver, några nya projekt på gång?

Sista delen i serien har naturligtvis högsta prioritet, sedan får jag se. Jag har en del idéer, exempelvis på en barnbok, en sf-bok, noveller i Trakorien m.m. Jag kommer förmodligen att fortsätta skriva så länge jag kan pricka tangentbordet med hjälplig precision.