Mutant

Mutant

För ett tag sedan tog jag en närmare titt på omslagen till Sagan om Ringen – Rollspelet, och idag är tanken att ta en närmare titt på de omslag som prydde framsidorna till rollspelet Mutant. Detta klassiska svenska rollspel, skrivet av Michael Petersén och Gunilla Jonsson, har sedan det gavs ut av Äventyrsspel 1984, kommit ut i flera olika varianter. I dagens inlägg, kommer jag dock endast titta på de omslag som gavs ut till den första versionen från 1984, vilket innebär att omslagen till de övriga versionerna, får vänta. Precis som i fallet med det tidigare inlägget om omslagen till Sagan om Ringen – Rollspelet, så bygger betygssättningen på främst vilken Mutantstämning som förmedlas och kopplingen till äventyret, men baseras även på dess layout, och artistiska grunder. Betygen ges enligt en femgradig betygsskala, där fem rubbitar är det högsta betyget, och en rubbit det lägsta.
Låt oss därför börja…

Mutant, Grundregler (1984)

Det klassiska omslaget till rollspelet Mutant.

Det klassiska omslaget till rollspelet Mutant.

Denna klassiska regelbox kom alltså ut 1984, och blev snabbt en personlig favorit. Framsidan på regelboxen är signerad Carl Lundgren, som även stod för omslaget till äventyret Döda Skogen. Motivet på framsidan består av en man beväpnad med ett järnrör, som står framför vad jag förmodar är en heliograf i en glänta i djungeln. I bakgrunden kan man se tre stycken kraftigt tatuerade personer, som verkar smyga ut ur djungeln och är beväpnade med varsitt spjut. Av allt att döma verkar de vara på väg att försöka angripa mannen i ryggen, då han ser ut att göra sig redo för att angripa någon som kommer framifrån.
Personligen har jag alltid gillat framsidan till ursprungsversionen av Mutant, även om jag måste erkänna att den kanske inte direkt uppvisar någon större Mutantstämning. Det enda som möjligtvis kan skvallra om någon koppling till Mutant, är att mannen verkar försvara en heliograf. Samtidigt skänker formen på bergen i bakgrunden och den kringliggande djungeln, att scenen inte förmodligen inte utspelas i Skandinavien.
Betyg: Tre rubbitar.


 

I Reptilmännens Klor (1985)

Omslaget till äventyret I Reptilmännens klor.

Omslaget till äventyret I Reptilmännens klor.

Detta klassiska äventyr av Torsten Alm och Lars Hellström, vilka även skrev äventyret Rösten från Forntiden till Drakar och Demoner Expert, pryds av ett minst lika klassiskt omslag av Peter Johnsson. Denne idag lite bortglömde medarbetaren på Äventyrsspel, var upphovsman till ett flertal klassiska omslag, främst till Mutant, men han gjorde även omslaget till Kandra. Hur som helst, så är det här inget snack om vart vi befinner oss. I förgrunden står en reptilman iförd en läderjacka, vilken är beväpnad med en treudd och pratar med en sköldpadda med samma beväpning. I bakgrunden och i skydd av rötterna till ett stort träd, som grävt sig igenom en mur, står en pistolbeväpnad man och en robot, som jag förmodar tänker angripas de båda reptilerna.
Till skillnad från omslaget till Mutants regelbox, så är Mutantstämningen total. Johnssons illustration är dessutom fylld av smådetaljer som ytterligare förstärker den känslan, som löpsedlarna på den halvt raserade muren, som förkunnar ”storkrig” i versaler och något om USSR, Afghanistan och USA på den andra.
Kopplingen till äventyret är hög, dels befinner vi oss av allt att döma inne i en förbjuden zon, där delar av äventyret utspelas, och dels återfinns reptilmän. Ska man däremot anmärka på något, så är det kanske att layouten är lite plottrig, och bakgrunden gör att det lite svårt att utläsa den orangea texten. Men i detta fallet är jag faktiskt villig att blunda för det…
Betyg: Fem rubbitar.


 

Järnringen (1985)

Omslag till äventyret Järnringen.

Omslag till äventyret Järnringen.

Även detta excellenta äventyr av Karin Fredriksson, pryds av ett omslag signerat Peter Johnsson. Omslaget till äventyret pryds av en stimmig scen från teatern i Nordholmia, i samband med att Morgan, till publikens jubel presenterar en av de tre trillingar, som han använder i sin show. Den lätt kaotiska scenen, förstärks ytterligare av att en Johannes Brost-look-a-like, håller på att ta fram en pistol från kavajens innerficka, och skapar känslan av något otrevligt är på väg att ske.
Något vidare fel på stämningen är det inte frågan om, med alla muterade djur och en robot, är det tämligen uppenbart att vi befinner oss i Mutantvärlden. Däremot kan man förstås ha åsikter om den lättklädda kvinna, som presenteras till publikens jubel. Gubbigt enligt vissa, själv kan jag tycka den är på gränsen, men att den ändå förmedlar någon form av mellankrigsdekadens och förmedlar en föraning om att något kommer ske.
Valet av färg och typsnitt på texten, känns däremot inte heller helt lyckat och framstår som rätt amatörmässigt.
Betyg: Fyra och en halv rubbit.


 

Nekropolis – Den Grå Döden, del 1 (1985)

Omslaget till äventyret Nekropolis (Den Grå Döden, del 1)

Omslaget till äventyret Nekropolis (Den Grå Döden, del 1)

Även det tredje äventyret som gavs ut till Mutant, pryddes av ett omslag signerat Peter Johnsson. Tyvärr blev omslaget till Nekropolis hans sista alster för Äventyrsspel, då han lämnade företaget för en karriär inom reklambranschen. I likhet med de tidigare, så har Johnsson hittat inspiration till omslaget från själva äventyret. Omslaget pryds av ett gäng äventyrare, som i ett vintrigt landskap, står och värmer sig runt en öppen eld, och där ett muterat kattdjur ivrigt pekar mot ett gemytligt upplyst hus i bakgrunden. På en kulle bakom gänget, som består av en robot som uppenbarligen inte uppskattar snö och kyla, en råtta som en grillar en korv, en stoisk björn och en väl påklädd yngre man, står ett motorfordon och ryker. Scenen verkar av allt att döma inspirerat av en sekvens i äventyret, när det fordon som rollpersonerna fått låna av Trauffat, gått sönder och de tvingas söka skydd på Regans värdshus.
Utan tvekan Johnssons bästa omslag, inte minst artistiskt och med en otrolig detaljrikedom. Det är förstås ingen som helst fel på stämningen, och med en stark koppling till äventyret. Tyvärr förtas intrycket något av layouten, där puffen i formen av en taggtrådsinlindad träplanka med texten ”Ett äventyr till Mutant” och den kladdiga textmassan ”Den Grå Döden, Del 1” i rött. Nu väljer jag dock att blunda för detta, och någonstans finner jag det lite trist att jag bara använder mig av en femgradig betygsskala.
Betyg: Fem rubbitar


 

Bris Brygga – Den Grå Döden, del 2 (1986)

Omslaget till äventyret Bris Brygga (Den Grå Döden, del 2)

Omslaget till äventyret Bris Brygga (Den Grå Döden, del 2)

Med Johnssons karriärsbyte, så gick uppgiften att göra omslaget till äventyret Bris Brygga, upplösningen av serien ”Den Grå Döden”, till Nils Gulliksson. Precis som i det föregående äventyret Nekropolis, utspelar sig scenen på omslaget i ett vinterlandskap. Omslaget pryds en uniformsklädd kvinna som blundande verkar begrunda situationen, och en vilt stirrande muterad varg, som sitter hukad över den förlorande parten, i vad jag utgår från har varit en tidigare eldstrid. I luften svävar en zeppelinare, och i bakgrunden kan vi istäckta berg. För att ytterligare förstärka den smått surrealistiska känslan, är att snön på äkta Twilight-manér, glittrar och dessutom i en färg som för tankarna till uppmaningen i sången ”Ät inte snö som är gul”.
Att fylla det tomrum som Johnsson lämnat är förstås ingen enkel uppgift, och med tanke på hans tidigare alster så var förstås Gulliksson en på pappret värdig efterträdare. Problemet är bara att Gullikssons styrka låg i att arbeta i svart-vita, och att hans alster inte fungerade alls i färg och sällan som omslag. Någon vidare mutantstämning lyckas inte omslaget alstra, den vilt stirrande muterade vargen till trots och kopplingen till äventyret känns inte heller speciellt övertygande. Lägg därtill den horribla layouten, så landar tyvärr det här långt ifrån de övriga omslagen.
Betyg: Två rubbitar.


 

Mutant 2 (1986)

Omslaget till rollspelet Mutant 2.

Omslaget till rollspelet Mutant 2.

Den hett efterlängtade regelexpansionen av Mutant, stoltserar med ett omslag som bär Steven Häggs signatur, och vilken tidigare även ritat omslaget till bland annat Svavelvinter. Omslaget till Mutant 2 pryds av vad som förmodligen är ett hål i en mur, genom vilken en man utrustad med ett gevär i ena handen och ett svärd i det andra, tränger sig igenom tillsammans med en med en muterad hund med simhud. I bakgrunden är en gråaktig ödleliknande varelse i full fart med att avfyra en minigun från en amerikansk M113 och i luften svävar en sovjetisk Hind (Mil Mi-24), som täcker duon. Lutad mot den amerikanska bandvagnen, som verkar träffas av någon form av raket, ligger en sönderskjuten robot.
Något brist på action är det sannerligen inte, och det är uppenbart att Äventyrsspel vill försöka trycka på det faktum att Mutant 2 är ett actionrollspel. Det något plottriga intrycket, förstärks ytterligare av den kladdiga layouten, där man tryckt in en massa textrutor där man skriver ”Träng djupare in i den förbjudna zonen” (vilket onekligen kan tolkas på både ett och annat sätt) och ”en kraftfull expansionssats till rollspelet Mutant). All action och mutanter till trots, så bidrar inte bilden till att skapa någon direkt mutantstämning, och det alldeles för mycket högteknologisk utrustning för min smak. Nej, Häggs omslag är inte mycket att hurra för.
Betyg: Två rubbitar


 

Mutant (1987)

Omslaget till rollspelet Mutant (andra utgåvan).

Omslaget till rollspelet Mutant (andra utgåvan).

Inte helt olikt Sagan om Ringen –Rollspelet, så bestämde sig Äventyrsspel för att släppa en ny version av Mutant, men där det enda som skiljer de olika versionerna är motivet på omslaget. I Mutants fall så gick uppgiften till Nils Gulliksson, och han skapade ett motiv som det inte går att ta fel på vilket rollspel vi talar om. Framsidan pryds av en man som lite stelt håller upp en pistol, en grönhyad mutant utrustad med ett spjut, förmodligen en brittisk stridsvagn samt två reptiler som står på bakbenen, vilka blickar ut över siluetten från en stad och där en av dem håller i en lång pinne.
Till skillnad från originalomslaget, så infinner det sig visserligen en viss Mutantstämning i Gullikssons alster. Intrycket dras dock ner av att det så är det otroligt rörigt, det är svårt att fästa blicken på något, annat än kanske den grönaktiga mutanten, och i hörnet har man tryckt in en ruta där det står ”Bara de starkaste överlever i…”. Nej, precis som i fallet med Bris Brygga, så fungerar inte Gullikssons alster i färg, och det här bekräftar bara den tesen.
Betyg: Tre rubbitar


 

Efter Ragnarök (1987)

Omslaget till kampanjmodulen Efter Ragnarök.

Omslaget till kampanjmodulen Efter Ragnarök.

Denna kombinerade regel och kampanjexpansion till Mutant och Mutant 2, pryds av ett omslag signerat David Martin. Hur som helst så domineras omslaget av en eldstrid mellan ett par utrustade med laservapen, som beskjuter några okända motståndare utanför bild. Av allt döma verkar deras motståndare befinna sig utanför den mur som omgärdar paret, och som för tankarna till en fängelsemur eller liknande.
Precis som i fallet med omslaget till Mutant 2, så ligger fokus på action och högteknologiska vapen. Men medan det åtminstone var liv och rörelse i Häggs omslag, så är det här plågsamt stel och trist. För inte nog med att laservapnen skjuter helt parallellt, mannen håller sin pistol i en otroligt overklig – och förmodligen smärtsam – vinkel. Inte heller infinner sig någon som helst Mutantstämning, och denna generiska bild passar nog bättre till ett spel som utspelar sig i rymden, än i en värld befolkad av muterade djur. Inte heller blir intrycket bättre av layouten, som är kladdig och bidrar till att skänka omslaget ett amatörmässigt intryck, vilket också förklara slutbetyget.
Betyg: Underkänt


 

Brännpunkt Hindenburg (1988)

Omslaget till äventyret Brännpunkt Hindenburg.

Omslaget till äventyret Brännpunkt Hindenburg.

Brännpunkt Hindenburg var det första äventyret som gavs ut till Mutant 2, och pryds av ett omslag av Michael Whelan, som också ligger bakom de ikoniska omslagen till Drakar och Demoner. Här möts vi av muterad androgyn katt av något slag, som lite lojt och i en fullständigt onaturlig pose, är på väg att antingen stänga eller öppna en dörr till någon form av lagerlokal eller bunker. Innanför de halvöppna dörrarna, verkar det pågå någon form av eldstrid eller om det kan vara någon form av IR-larm.
Hur som helst, någon vidare Mutantstämning förmedlar inte omslaget, det muterade kattdjuret till trots. Inte heller går det att finna någon direkt koppling till äventyret i omslaget, vilket namnet till trots inte utspelas i den pyriska huvudstaden, utan runt den norrländska staden Ume. Intrycket förbättras inte av den kladdiga layouten, där man ringat in bilden i en tjock rutig bord, och att man använt sig av en mängd olika typsnitt i texterna. Nej, det här är inte alls bra…
Betyg: Två rubbitar.


Katastrofens Väktare (1988)

Omslaget till äventyret Katastrofens Väktare.

Omslaget till äventyret Katastrofens Väktare.

Det blott andra och sista äventyret till Mutant 2 blev Katastrofens Väktare, och vars omslag är ritat av Bob Larkin. Omslaget pryds av en lite stel scen, där en kvinna verkar hålla på med att förbinda en man, som beväpnad med – vad jag förmodar är – en laserpistol av något slag, och vilken lutar sig mot en trasig kolon, ser något ovanför sig. I bakgrunden kan man skymta ett domliknande kraftfält, som skyddar ruinerna efter vad jag antar är en stad.
Någon vidare koppling till äventyret Katastrofens väktare går inte att finna, och riktigt varför man vald det här omslaget är lite av en gåta för mig. Snarare får jag intrycket att vi befinner oss i rymden, och inte i Pyrisamfundet. I övrigt så lider äventyret av samma hemska layout och som Uppdrag Hindenburg, och någonstans finner jag det lite komiskt hur paret på bilden, med viss bävan stirrar upp mot texten ”Brännpunkt Hindenburg”, som dessutom fått två olika typsnitt.
Betyg: En rubbit.


 

Som synes av denna lilla exposé, så satte Äventyrsspel ribban redan från början väldigt högt, och att det inte fanns någon som på allvar kunde fylla det tomrum som Johnsson lämnat. Givetvis är jag inte helt objektiv i min bedömning, då de senare äventyren inte alls är lika kringgärdade av nostalgi som de äldre. Samtidigt går det inte att blunda för att Äventyrsspels senare val av omslag, inte hade någon större koppling till Mutant eller äventyret i fråga. Snarare handlade det om generiska omslag, som även skapade en för spelet ohälsosam fixering vid högteknologiska vapen. Givetvis hade högteknologiska föremål figurerat i de gamla omslagen, men detta hade främst rört sig om pistoler, och inte där de ofta haft en underordnad roll. Med omslaget till Mutant 2, så ändrades detta och tyvärr var det en utveckling som inte bådade gott för spelet…