Sagan om Ringen

Sagan om Ringen

I dagens inlägg tänkte jag vi skulle ta en närmare titt på omslagen till de moduler Äventyrsspel gav ut till Sagan om Ringen Rollspelet (SRR). Spelet som var en översättning på det amerikanska företaget Iron Crown Enterprises (ICE) rollspel Middle Earth Roleplay (MERP), gavs ut 1986 och blev genast väldigt populärt. Med undantag för kampanjmodulen Södra Mörkmården, så behöll Äventyrsspel omslagsbilderna från de amerikanska originalutgåvorna. Gemensamt för de omslagsbilderna man valde behålla, är att de är signerade av den brittiske illustratören Angus McBride (1931–2007), och vars alster även finns i flertalet av det brittiska förlaget Osprey Publishings böcker.
Betygen ges enligt en femgradig betygsskalan, baserat på dels artistiska grunder, men också hur pass stor Midgårdskänsla som bilden förmedlar.

Sagan om Ringen Rollspelet – Rollspel baserat på J.R.R. Tolkiens verk [Regelbox, 1987]

Omslag till rollspelet Sagan om Ringen Rollspelet, första versionen.

Omslag till rollspelet Sagan om Ringen Rollspelet, första versionen.

Originalutgåvan av regelboxen till SRR pryds av en bild på ringens brödraskap i samlad trupp, med Domedagsberget i bakgrunden och med några ringvålnader som verkar närma sig. Under en trädstam, vilken tjänstgör som sittplats för Gwaihir(?), Merry och Pippin, ligger Gollum och trycker med ett gäng – förmodligen – orcher/orker bakom sig. Även om bilden kanske inte finner något stöd i böckerna, som de flesta känner till så splittras ju brödraskapet innan de når så långt att de kan se Domedagsberget, så har den ändå haft stor inverkan på mig, det var så här jag såg brödraskapet framför mig när jag läste trilogin om Härskarringen. Nästan 30 år senare, trots påverkan från Ralph Bakshis tecknade version från 1978 och Peter Jacksons filmatisering av trilogin, så är det så är det McBrides bild av brödraskapet som etsat sig fast i mitt minne.
Huvudintrycket förstörs dock av den osedvanligt fula lilla låda med texten ”Roll- spelet” som pryder omslaget, vilket verkar vara det som fångar brödraskapets uppmärksamhet och inte Domedagsberget. Oavsett Äventyrsspels mindre lyckade layout, så går det inte att blunda för att McBrides bild är riktigt passande och som sagt satt ett djupt intryck på mig.
Betyg: 4,5 av 5


 

(Smugglare, lönnmördare och tjuvar – alla finns i) Tharbad (Midgård 1) [Kampanjmodul 1987]

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen Tharbad.

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen Tharbad.

Som den första kampanjmodul till SRR, valde Äventyrsspel att ge ut Tharbad (Thieves of Tharbad, 1985) och som pryds av McBrides alster från originalet. Det stämningsfulla omslaget föreställer hur ett gäng försöker borda ett mindre fartyg, som förmodligen ligger förtöjd i Tharbad och där två män är djupt upptagna med att försöka bryta sig in i en tunna. Bakgrunden domineras av en massiv bro, vilken för en oinvigd kanske mer för tankarna till London Bridge, än en sprudlande storstad i Midgård.
Just denna brist på Midgårdskänsla, är tyvärr dess stora svaghet. För även om bilden är utmärkt och en av mina absoluta favoriter när det gäller omslag till SRR/MERP, så är det inget som skvallrar om att scenen utspelas i Midgård.
Betyg: 3


 

(Rid med Rohirrim – i krig mot mörkret med…) Rohan (Midgård 2) [1988]

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen Rohan.

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen Rohan.

Den andra kampanjmodulen till SRR blev Rohan (Riders of Rohan, 1985), och pryds av två stycken Rohirim som rider ner två stycken stackars orcher. Medan det kanske var svårt att riktigt placera omslaget till Tharbad i Midgård, så ångar verkligen McBrides omslag av referenser till händelser i trilogin om Härskarringen. Scenen med båda rohirim och orcherna, skulle kunna vara inspirerade av när t.ex. Eomers ryttare angriper de orcher som håller Merry och Pippin fångar, slaget vid Helms klyfta eller slaget vid Pelennors fält.
Den massiva Midgårdskänslan på omslaget, uppvägs dock av att det känns lite intetsägande och inte speciellt fantasieggande. Till McBrides försvar, så kan man kanske konstatera att Rohan inte direkt sprudlar av uppslag för intressanta och fantasieggande bilder.
Betyg: 3


 

Södra Mörkmården (Midgård 3) [1988]

Omslag till kampanj- och äventyrsmodulen Södra Mörkmården.

Omslag till kampanj- och äventyrsmodulen Södra Mörkmården.

Äventyrsspels tredje och sista kampanjmodul till SRR blev Södra Mörkmården (Southern Mirkwood, 1983), och vilken är det enda omslag till SRR, som inte pryds av någon av McBrides alster. Istället är det Michael Whelan, kanske mest känd för sina illustrationer baserade på böckerna om Elric, som står för omslaget till Södra Mörkmården. Omslaget pryds av en krigare, som från en avsats stirrar ut över ett dimmigt hav av en massa – av allt att döma – ondskefulla varelser, och vars existens förmodligen bidrar till varför denne dragit sitt svärd.

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen "Mirkwood - haunt of the necromancer"

Omslaget till kampanj- och äventyrsmodulen ”Mirkwood – haunt of the necromancer”

Valet att ersätta originalomslaget med ett nytt, är kanske inte helt oväntat, men man kan kanske tycka att det borde funnits bättre alternativ. För även om Whelans omslag är helt ok, om än lite rörigt, så saknas någon som helst känsla av att omslaget är avsett för Södra Mörkmården (Mörkveden som den heter i den nya översättningen) eller ens Tolkiens Midgård. Med andra ord, någon Midgårdskänsla infinner sig knappast när jag blickar ut över omslaget.
Betyg: 2


 

Sagan om Ringen Rollspelet – Rollspel baserat på JRR Tolkiens verk [1988]

Omslaget till rollspelet Sagan om Ringen Rollspelet (andra utgåvan)

Omslaget till rollspelet Sagan om Ringen Rollspelet (andra utgåvan)

Det enda som skiljer den andra utgåvan av SRR från den första utgåvan från 1987, är omslaget på lådan. I övrigt är innehållet, med alla sina översättningsgrodor och referenser till icke-existerande tabeller, det samma som i originalutgåvan. Hur som helst, omslaget till den andra utgåvan av regelboxen pryds av en av höjdpunkterna från den tredje delen av trilogin om Härskarringen, nämligen när Gandalf stöter ihop med Häxmästaren av Angmar i sin Nazgûlskepnad under slaget om Minas Tirith och det går förmodligen inte att få fler poäng i Midgårdskänsla än så här.
Tyvärr så misslyckas McBride fullständigt med att förmedla denna känsla, och mötet mellan Gandalf och Häxmästaren känns bara stelt och saknar den dynamik som han vanligtvis brukade skapa med sina alster.
Betyg: 3


 

Anduins Vålnad [1990]

Omslaget till äventyrsmodulen Anduins Vålnad

Omslaget till äventyrsmodulen Anduins Vålnad

Om nu omslaget till den andra utgåvan av SRR kändes både stelt och fantasilöst, så kan man knappast säga det samma om omslaget till Anduins Vålnad (Ghosts of the Southern Anduin, 1989). Inspirationen till omslaget verkar av allt att döma kommit från ett av häftets fyra äventyr, Flodens vålnad, vilken kretsar runt berättelsen om en ung skräddarlärling och dennes närkontakt med en vålnad. Detaljrikedomen i McBrides illustration är otrolig, och han lyckas verkligen fånga ögonblicket den där dimmiga natten när skräddarlärlingen ser vad denne tror är en vålnad.
Detta är utan tvekan en av McBrides bästa alster till MERP/SRR, och vilken på sitt sätt också skänker en viss Midgårdskänsla, då vålnaden osökt för tankarna till någon av de nio ringvålnaderna som plågar Frodo, utan att för den delen beskriva en specifik detalj ur böckerna.
Betyg: 5


 

Ente Älv, Fasornas Träsk [1989]

Omslaget till äventyrsmodulen Ente Älv - Fasornas Träsk

Omslaget till äventyrsmodulen Ente Älv – Fasornas Träsk

Om omslaget till Anduins Vålnad tillhör en av mina favoriter, så kan man tyvärr inte säga det samma om Ente Älv, Fasornas Träsk (Mouth of the Entwash, 1988). För även om McBride på ett förtjänstfullt sätt lyckas fånga den smått dystopiska miljön, och där intrycket förstärks av Ävenyrsspels val av att använda en brun bakgrund till häftet) som råder i träskmarkerna som omger Ente Älv (och vilka förstärks av Äventyrsspels val av att använda en brun bakgrund till häftet), och där vi får bevittna hur en dyvätte angriper en milt sagt överraskad fiskare. Problemet är bara att utseendet på dyvätten spolierar hela scenen, då denne mer för tankarna till en förvuxen version av Gollum, än ett skräckinjagande monster.
Visserligen skvallrar den vita hästen på den olycksalige fiskarens gröna tunika på att denne kommer från Rohan, eller tjänstgjort i dess här, men i övrigt är det väldigt dåligt med några direkta referenser till Tolkiens verk i denna bild.
Betyg: 2,5


 

Gundabad – Orchernas Rike [1990]

Omslaget till äventyrsmodulen Orchernas Rike - Gundabad

Omslaget till äventyrsmodulen Orchernas Rike – Gundabad

Medan omslaget till Ente Älv, Fasornas Träsk kanske inte skriker Midgård, så kan man knappast säga det samma om den bild som pryder omslaget till Gundabad – Orchernas Rike (Mount Gundabad, 1989). Omslaget domineras fullständigt av Saurons Språkrör (eller Saurons Mun som den heter i Erik Anderssons översättning, men i detta fall föredrar jag faktiskt Åke Ohlmarks version), som uppsutten på sin odöda häst blickar ut över omgivningen. Bakom sig myllrar en armé av orcher ut från Bara-dûrs port, och det hela känns som hämtat från slutuppgörelsen i Kungens återkomst. Ska man kanske anmärka på något, så är det möjligtvis att språkröret verkar vara i behov av att minska ned på fredagsmyset något.
Hur som helst, Midgårdskänslan är total, och det är ett lysande omslag som det inte råder några konstigheter om i vilken rollspelsvärld det utspelas.
Betyg: 4,5


 

I djupaste Harad, Ökens Krigsherrar [1989]

Omslaget till äventyrsmodulen  djupaste Harad, Ökens Krigsherrar

Omslaget till äventyrsmodulen djupaste Harad, Ökens Krigsherrar

Vårat nästa objekt är ”Harad, Ökens Krigsherrar” (Warlords of the Desert, 1989), en kampanjmodul/äventyrshäfte som utspelas i Harad, en avlägsen del av Midgård, och som endast omnämns i förbifarten i trilogin om Härskarringen. Precis som med omslaget till Ente älv, fasornas träsk, så får vi bevittna den eviga kampen mellan regionens mänskliga invånare och dess skräckinjagande monster i form av en sanddrake, i en dystopisk miljö. I likhet med detta omslag, så lyckas dock McBride inte riktigt med sin intention, då den skäggprydde sanddraken med sina stora ögon och rådjurshorn, mer för tankarna till en mangafigur än en skräckinjagande drake.
Någon speciell känsla av att scenen utspelas i Midgård saknas således, och skulle jag inte vara så insnöad på ämnet, så hade jag förmodligen utgått från att det utspelats i någon Mangavärld.
Betyg: 2,5


 

Mordors Portar [1990]

Omslaget till äventyrsmodulen Mordors Portar.

Omslaget till äventyrsmodulen Mordors Portar.

Någon annan än jag som börjar se ett mönster i den här recensionen, nämligen att jag dissar vartannat omslag och hyllar vartannat? Så i enlighet med detta, så borde alltså jag gilla omslaget till Mordors Portar (Gates of Mordor, 1987), och som vi ska se, så stämmer det faktiskt. Återigen får McBride glänsa, den gången bevittnar vi en scen när en utbygdsjägare i strid med en orch, samtidigt som man i bakgrunden kan se en massiv här av orcher komma springande över en slätt. Det är således inte mycket som talar för att utbygdsjägaren kommer kunna återvända i en bit, om än osvuret kanske är bäst.
Med en orch med Saurons röda öga på sin sköld och en utbygdsjägare som för tankarna till Aragorn, så blir det förstås inte speciellt mycket mer Midgårdskänsla än så här.
Betyg: 4


 

Woserna, Skogens Vildmän [1989]

Omslaget till äventyrsmodulen Woserna - skogens vildmän

Omslaget till äventyrsmodulen Woserna – skogens vildmän

Så har då vår lilla exposé över omslagen till SRR nått fram till Woserna, Skogens Vildmän (Woses of the Black Wood, 1987), vilket också innebär att vi nått fram till det sista omslaget till de produkter som Äventyrsspel gav ut till den svenska versionen av MERP. Precis som vanligt, så valde Äventyrsspel att behålla omslaget och i enlighet med devisen traditioner är till för att brytas, så konstaterar jag bara att detta är ytterligare en av mina favoritomslag till SRR/MERP. Scenen på omslaget föreställer två ryttare som är på väg över en bro, när de blir beskjutna av två blåsrörsbeväpnade woser. I likhet med många av hans alster, är detaljrikedomen på detta omslag riklig och det är nästan så att man finner nya saker varje gång man tittar på detta omslag. Speciellt förtjust är jag i de två små gapande stenfigurerna som återfinns vid det ena brospannet, de tre små fåglarna som flyger runt vattenfallet och att McBride bemödat sig med att förse såväl bron som stenar med diverse inristningar.
Med sin kombination av hög midgårdskänsla och ett artistiskt mästerverk, så förstår ni kanske att betyget blir där efter.
Betyg: 5


 

Som synes, så håller omslagen till Sagan om Ringen Rollspelet rätt bra klass och att McBrides alster bidrog till att locka potentiella köpare. Även om jag för mitt liv inte förstår varför man var tvungen att täcka nästan en tredjedel av omslaget, med något som för tankarna till Kexchoklad. För även om vissa av omslagen fått sämre betyg, så innebär det inte nödvändigtvis att de är dåliga, bara att de saknar en känsla av att utspelas i Midgård. Detta intryck förstärks ytterligare av att det finns gott om rent bedrövliga omslag, och att de till MERP/SRR ur denna synvinkel onekligen stod ut i butikshyllorna. Med tanke på att innehållet i ICE:s moduler till spelet inte höll riktigt samma klass som McBrides omslag, så kanske det var en nödvändighet?