Rollspelaren

Din plats vid spelbordet

Utvald bild Aliens Rogue

Aliens Rogue

Escape from Charon or die in the grip of the ultimate weapon.

Welcome to the former penal colony of Charon, where a labyrinth of underground tunnels offer shelter to an Alien hive. Professor Ernst Kleist rules — a paranoid tyrant who sees and hears all. His speciality is making humans disappear…

Captain Joyce Palmer — instantly recognizable in her yellow Harley-Davidson cap — is bound for Charon. Only she and a few hand-picked Marines can stop Kleist in his tracks. Only they can stop the professor’s most insane creation — the ROGUE.

Omslaget till boken Aliens: Rogue avSandy Schofield

Omslaget till boken Aliens: Rogue av Sandy Schofield

Skulle med kidzen till ett köpcentrum i stan, och för att slå ihjäl tiden medan de sprang runt på diverse klädaffärer och andra butiker, så tänkte jag spendera tiden med att läsa en bok. Inte helt oväntat infann sig den sedvanliga beslutsångesten, samtidigt som det började bli lite bråttom att komma iväg. Bland alla böckerna, så föll till slut blickarna på en liten trave med böcker baserade på Aliensfilmerna jag nästan glömt bort att jag hade, och vilka jag köpt på Tradera för länge sedan. Medan kidzen stökade runt i resten av lägenheten, och bad mig skynda mig så de inte skulle komma försent, så plockade jag fram en av böckerna och tänkte, ”ja vad tusan, jag älskar ju konceptet och det måste vara bättre än ingenting”. Så föll på boken Aliens Rogue, vilket hastigt packades ner ryggsäcken, och med detta avklarat begav vi oss iväg till köpcentrumet. Medan kidsen snabbt försvann iväg med sina kompisar, så hittade jag efter en kort stunds letande en ledig sittplats. Efter att jag plockat fram en flaska Coca Cola, och till tonerna av musiken från filmerna, så öppnade jag boken och började läsa.

Boken utspelas på den avlägsna forna straffkolonin Charon, vilken har byggts om till en avancerad forskningsstation för att studera, och finna ett effektivt vapen mot de famösa rymdvarelserna. Forskningen för att hitta detta vapen, bedrivs av den – milt sagt – egensinnige och ytterst obehaglige professor Ernst Klein, som nu försöker klona fram en superalien, en så kallade Rogue. Den förmodligen sedan tidigare redan excentriske Klein, har nu fått storhetsvansinne, och styr över stationen med järnhand och övervakar allt och alla med ett avancerat system av övervakningskameror och en mängd medhjälpare. Stationen är genomborrad av ett avancerat tunnelsystem, vilket nu härbärgerar en stor koloni rymdvarelser, men som en gång i tiden byggdes av straffångarna för att hålla dessa sysselsatta. På grund av det stora antalet rymdvarelser, så finns även en mindre enhet marinsoldater under ledning av sergeant Green stationerade på stationen. Till Greens stora irritation, består dock inte soldaternas uppgift av att beskydda stationens personal i fall rymdvarelserna skulle  bryta sig ut, istället används de för att – med svåra förluster – fånga in rymdvarelser åt professorns forskning. Uppretad över de ständiga förlusterna och meningslösa uppgifterna, försöker till slut Green att konfrontera Klein.
Till denna station anländer efter en lång resa fraktfartyget Caliband, vars kvinnliga kapten Joyce Palmer lovar att det är sista resan till Charon. Ombord på fartyget finns även hennes copilot, den något överviktige men gladlynte Deegan och dess enda passagerare, den hemlighetsfulla och tystlåtna mr Cray. Väl framme på Charon, så lämnar mr Cray besättningen på Caliband för ett möte med Klein, medan Palmer och Deegan får försöka slå ihjäl tiden bäst de kan i väntan på att få åka därifrån. Det dröjer inte länge innan Palmer märker av den tryckta stämningen bland personalen ombord på Charon, och att det cirkulerar rykten om professorn och hans närmaste medhjälpare. När så Palmer nås av nyheten att hennes bäste vän ombord på stationen försvunnit spårlöst, bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen händer på stationen.

Förväntningarna på Aliens Rogue, vilken bygger på en serietidning av Dark Horse med samma namn, kan väl knappast sägas varit speciellt höga, i synnerhet som man plågat sig igenom en massa halvdåliga böcker baserade på diverse filmer som Star Wars eller rollspel som Advanced Dungeons & Dragons. För även om signaturen Schofield (bakom vilket paret Wesley Smith/Kathryn Rusch döljs) knappast lär bli väckt av Peter Englund som förkunnar att man fått Nobelpriset i litteratur, så blev jag glatt överraskad och sträckläste boken över helgen.
Vare sig intrigen eller karaktärerna knappast kan anklagas för att vara speciellt nyskapande, och är ganska schablonmässiga, galen vetenskapsman som fått storhetsvansinne, verkar av allt att döma vara ett återkommande tema i den här typen av böcker. Så får man som läsare få möjligheter att reflektera över dessa tillkortakommanden, eftersom tempot i boken är högt redan från start. Även om jag inte läst serien, så tycker jag att författarna åtminstone lyckas fånga stämningen från filmerna i boken. Detta förstärks ytterligare av att såväl bokens intrig som miljö, i synnerhet det övergivna tunnelsystemet och försöken att finna en slags supervarelse, för tankarna till någon form av hybrid mellan Aliens3 och Aliens Resurrection (vilken dock inte hade kommit upp på bioduken när boken släpptes). Ska man kanske säga något negativt om boken, så är det kanske att själva rymdvarelserna får väldigt litet utrymme, och att de tyvärr förpassats till någon form av irriterande bakgrundsbrus för huvudkaraktärerna.
Det är alltså en helt ok bok i sin genren, och ett perfekt val för någon som vill ha en lättläst och inte allt för omfångsrik bok att läsa över en helg eller en kortare resa.

Bok: Aliens Rogue
Författare: Sandy Schofield
Förlag: Bantam Spectra
Utgivningsår: 1995

 

Föregående

Monsterboken

Nästa

Partisan, historien om rollspelet som aldrig gavs ut. (Del 1)

2 kommentarer

  1. Tulkas

    Bra Blogg men skrev du inte detta för något år sedan ?

    • rollspelaren

      Jo, men tyvärr så har det strulat att återskapa den gamla bloggen när jag bytte leverantör, så nu får tyvärr allt läggas upp manuellt istället. Vilket tyvärr kommer göra att det blir en hel del gammalt skåpmat, innan det blir något nytt.

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: