Var nere på stan i lördags, och passade då som vanligt på att besöka Myrorna i jakten på någon intressant bok. Denna outsinliga källa till böcker, och emellanåt även spel, levererade återigen, men den här gången blev det inte enbart fakta och fantastikböcker som letade sig ner i min ryggsäck, utan en bunt ungdomsböcker från 1970-talet. För i ett av bokställen, så hittade jag fyra böcker med samlingsnamnet ”Roger Moore och Spårhundarna”, utgiven av Hemmets Journal i bokserien ”Hemmest Hjuniorpocket” och vilket lite osökt förde tankarna till de klassiska ungdomsböckerna om ”Alfred Hitchcoock och tre deckare”, vilken gavs ut av B. Wahlströms. Nyfiken som man är, så köptes de tillsammans med boken ”The Science of Discworld”, och jag styrde hemåt.

Roger Moore och Spårhundarna

Roger Moore och Spårhundarna

Väl hemma så tog jag en närmare titt på vad man köpt, och vilka i stora drag bekräftade mina teorier om inspirationskällan till böckerna. Handlingen i de fyra böckerna kretsar runt tre ungdomar (och en hund), vilka kallar sig Spårhundarna, och som löser olika typer av brott. Spårhundarna består av den begåvade och rike Bill Compton, som önskar att alla kunde kalla honom Will, den ljushåriga tjejen Bonnie Fletcher ”i jeans, som spelar fotboll och avskyr dockor”, samt hennes lillebror Darren ”med hår som en popidol och en anskrämlig hund [vid namn Dalek, min anmärkning]”. Vid sidan av att användas i marknadsföringen av böckerna, så verkar Roger Moores insats i böckerna, inte helt olikt Alfred Hitchcoock i den ovan nämnda bokserien, bestå i slutet av boken, fungera som bollplank för ungdomarna när de berättar om vad de varit med om för honom. Av allt att döma verkar Moore, som i många avseenden stod på toppen av sin karriär under 1970-talets andra hälft, skänkt sina royalties för böckerna till olika välgörenhetsorganisationer.
Något direkt minne av böckerna, eller Hemmets Journals bokserie, har jag dessvärre inte. Detta trots att jag formligen slukade den här typen av böcker i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Nu verkar jag dock inte ensam om detta, då en snabb sökning internet ger känslan av att såväl serien om Roger Moore och Spårhundarna som Hemmets Journals bokserie, inte generar mer än några äldre annonser på Tradera och en rad internetantikvariat. Inte heller den engelska originalversionen, verkar lämnat något större avtryck.
En trolig orsak till att bokserien, till skillnad från den om Alfred Hitchcoock och de tre detektiverna, fört en tämlig bortglömd tillvaro, är att den inte blev speciellt långlivad. Efter endast sex böcker, valde förlaget Alpine/Everest att lägga ned serien. Hur många av dessa, vid sidan av de fyra jag hittade på Myrorna, som gavs upp svenska är okänt för mig.

Källa:
Nostalgic for my childhood – Roger Moore and the Crimefighters