Colonel Percy Harrison Fawcett, the inspiration behind Conan Doyle’s novel The Lost World, was among the last of a legendary breed of British explorers. For years he explored the Amazon and came to believe that its jungle concealed a large, complex civilization, like Eldorado. Obsessed with its discovery, he christened it the City of Z. In 1925, Fawcett headed into the wilderness wiht his son Jack, vowing to make history. They vanished without a trace.

For the next eighty years, hordes of explorers plunged into the jungle, trying to find evidence of Fawcett’s party, or Z. Some died from disease and starvation; others simply disappeared. In this spellbindning true tale of lethal obession, David Gran retraces the footsteps of Fawcett and his followers as he unravels one of the greatest mysteries of exploration.

Omslag till "The Lost City of Z: A Legendary British Explorer's Deadly Quest to Uncover the Secrets of the Amazon" av David Grann.

Omslag till ”The Lost City of Z: A Legendary British Explorer’s Deadly Quest to Uncover the Secrets of the Amazon” av David Grann.

Besökte Myrorna förra veckan, och fyndade som vanligt bland fantasyböckerna. Efter att ha plockat på mig ett par böcker i hyllan med fantasyböcker, så gick jag förbi bordet de har med vanlig litteratur och tog mig en titt. Bland en uppsjö böcker till Vampire Diaries och annat som inte intresserar mig, så hittade jag boken The Lost City of Z, a Tale of Dead Obession in the Amazon av David Grann. Texten på baksidan lät onekligen lovande, och antydde något som andades lite så där lagom Lovecraftkänsla. En snabb koll på Amazons app, avgjorde det och den åkte snabbt ned i korgen för vidare transport till kassan.
Trots att jag redan är fullt upptagen med den andra boken i Finder’s Stone Trilogy, så blev suget alldeles för stort. Jag hade knappt kommit hem, innan jag satte mig i soffan i vardagsrummet och började läsa. Vilket snabbt visade sig vara ett bra beslut, och jag var fångad av berättelsen om översten, och hans jakt på den förlorade staden Z, men också författarens försök att finna ett svar på vad som egentligen hände expeditionen.

Berättelsen om om överste Fawcetts ödesdigra resa, tar sin början en iskall januaridag 1925, när han, hans son Jack och dennes vän Raleigh Rimell, lämnar Hoboken i New Jersey ombord på SS Vauban. Men översten var van vid Amazonas djungel och genomfört flertalet expeditioner i området, så var både Jack och Raleigh nybörjare och ovana med de vedermödor som väntade i den ogästvänliga miljön. De var dock alla tre fulla av förhoppningar, hoppades att man en gång för alla skulle kunna bekräfta överstens teori om att Amzonas djungler dolde en bortglömd civilisation. Överste Fawcett, som egentligen endast nått befälsgraden överstelöjtnant i den brittiska armén, hade i slutet av 1800-talet gjort sig ett namn som en skicklig och framgångsrik upptäcktsresande i Sydamerika. Efter att han framgångsrikt i slutet av 1800-talet, och under svåra strapatser lyckats kartlägga gränsen mellan Bolivia och Brasilien, ledde han flera framgångsrika expeditioner i Amazonas djungler och var en respekterad medlem av Royal Geography Society (RGS). Hans stjärna började dock dala efter det första världskriget, under vilket han tjänstgjort som befälhavare för en artilleribrigad, när han började få konkurrens av en ny generation upptäckare. Till skillnad från den till stora delar självlärde Fawcett, så började nu vetenskapsmän att bege sig in i Amazonas djungler för att kartlägga urinvånarna, djurlivet och geografin. Intresset från externa finansiärer och RGS minskade, och han fick svårare och svårare att finansiera sina expeditioner i Sydamerika.
Det var dock inte enbart ekonomiska problem som satt käppar i hjulen, hans kanske främsta vapen i försöken att penetrera Amazonas hemligheter, hade började svikta. Känd för att verka i det närmaste oberörd av de sjukdomar, parasiter eller den uppsjö av andra åkommor drabbade upptäcktsresande, så hade hans strapatsrika expeditioner och upplevelser under det första världskriget börjat sätta sina spår. Efter att han på grund sjukdom, för första gången tvingats avbryta en expedition, så var detta han kanske sista chans att bevisa sin teori om att den ogenomträngliga djungeln dolde resterna av en bortglömd civilisation.
Fawcetts intresse för denna bortglömda civilisation, vars överdådiga huvudstad han döpte till ”Z”. Med tiden, kanske påverkad av de traumatiska upplevelserna av slagfälten på västfronten, blev det till en fix idé. Fawcett sökte igenom arkiv i såväl Sydamerika, USA och Storbritannien, i jakten på dokument som kunde bekräfta hans teori, vilken avfärdades av de flesta vetenskapsmän och många medlemmar av RGS. Ständigt oroad över att någon skulle avslöjas hans hemlighet, så använde sig Fawcett av koder i sina anteckningar eller korrespondens. Hans enträgna arbete, gav till slut frukt, och med hjälp av externa finansiärer, kunde han slutligen ge sig av mot Amazonas djungler i jakten på staden Z. Efter att man inväntat att regnperioden skulle ta slut, så lämnade de tre männen slutligen Cuiabá och satte av ut i djungeln. Det sista livstecknet från gruppen, var ett meddelande att de nått till ett av Fawcetts äldre läger, Dead Horse Camp.
Eftersom det inte var ovanligt, på grund av svårigheterna att kommunicera med omvärlden när du väl lämnade civilisationen, så var detta inget märkligt. Men allt eftersom tiden gick, och absolut ingenting hördes av Fawcetts expedition, började många ana oråd. Flera expeditioner gav sig in i djungeln på jakt efter Fawcett, varav många delade hans öde och aldrig hördes av. Andra tvingades avbryta undsättningsförsöken på grund av sjukdomar, parasiter och/eller fientligt inställda indianstammar, vilka ibland även tog deltagarna tillfånga för att utkräva lösensummor för att släppa dem. Under årens lopp har mängder med teorier florerat om vad som egentligen hände Fawcetts expedition, men utan att någon med säkerhet kunnat fastställa trions slutliga öde.
Den New York-baserade journalisten Grann, ramlade över historien av en slump, i samband med att han arbetade med en Sherlock Holmes-fantast, som avlidit under mystiska omständigheter. Bland allt material han samlat på sig, så återfanns berättelsen om Fawcett, som sir Arthur Conan Doyle, kände personligen, och vars expeditioner i Amazonas fungerat som inspirationskälla ”En försvunnen värld” (The Lost World, 1912). Fascinerad över berättelsen, började Grann också gräva ner sig i den tidsanda som skapade utforskare som Fawcett. Resultatet blir en bok, där Grann blandar berättelsen om Fawcett, hans resor, men också om det tankegods som inspirerade upptäcktsresande att ge sig ut i en oförlåtande terräng i jakt på ära och berömmelse. För Grann, som inledningsvis har en relativt romantisk bild av den värld som skapade personer som Fawcett, vaknar sent om sider insikten om att han är på väg att ge sig in i en terräng där allt i stora drag är dödlig. I jakten på Fawcetts expedition, beger sig nämligen Grann till Sydamerika, för att söka klarhet i både expeditionens öde och om det finns något belägg för överstens teorier.

Det är sannerligen en spännande, och medryckande bok som Grann skrivit. Bara berättelsen om Fawcett och hans jakt på staden Z, räcker så det blir över. Men genom att varva denna berättelsen med sina egna försök att bringa någon klarhet i överstens öde, så lyckas Grann ta den till en ny nivå. Han försöker också, med lite sämre resultat, spegla tidsandan och det tankegods som inspirerade en generation upptäcktsresande, att lämna civilisationen och bege sig djupt in i djungeln. Det är också en berättelse om slutet på en era, där Fawcett som jag tidigare varit inne på, var en av de sista klassiska upptäcktsresande, och hur dessa självlärda personer, nu konkurrerades ut av vetenskapsmän.
Som vanligt när det gäller biografier, gäller det förstås att hålla i åtanke att författaren gärna försöker förstora upp sin huvudpersons insats. För mig som knappt hört talas om Fawcett, är det lite svårt att riktigt sätta honom i sitt sammanhang, och här kan jag kanske tycka att Grann emellanåt gör honom ”larger than life”. Samtidigt så undviker Grann att ramla ner i den andra fällan, nämligen att antingen sätta upp sin huvudperson på en gyllene tron, eller svartmåla denne fullständigt. Bilden som målas upp av Fawcett, gör gällande att han var en komplicerad och något motsägelsefull person. Samtidigt som han var starkt påverkad av tidsandan, och såg indianerna som rasligt underlägsna den ”vita mannen”, så hade han stor respekt för dem och deras traditioner. Han var stark motståndare till Brasiliens försök att ”civilisera vildarna”, utan han ansåg att de borde få leva ifred och inte civiliseras. Under sina expeditioner var han noga med att försöka att undvika att provocera indianerna. Istället för att skjuta först, och fråga sedan, ville han få kontakt med indianerna, och blev snabbt känd för sin förmåga att avväpna stammar han kom i kontakt med. Han uttryckte också sin vrede över de expeditioner, där man istället för att försöka vinna indianernas förtroende, istället sköt mot dem.
Samtidigt som han kunde uppvisa stor förståelse för indianernas livsstil, och empati för deras prekära situation, så avspeglades detta knappast på sina följeslagare. Här kunde han nästan uppvisa ett mycket obehagligt förakt, för dessa svaga varelser som inte klarade av djungelns vedermödor. Ska man ska tro Grann, så verkar detta förakt, delvis bottnat i att han själva drabbades av de oändliga parasiter och åkommor som återfinns i djungeln, och att det snarare var ett tecken på andlig och fysisk underlägsenhet. Han förakt för dessa svagheter, gjorde att han snabbt blev impopulär bland de övriga expeditionsmedlemmarna, vilka ofta var svårt ansatta av det oändliga antal sjukdomar och parasiter som grasserade i Amazonas djungler. Medan övriga expeditionsmedlemmar kunde vara svårt drabbade av malaria, köttätande maskar, infektioner och andra åkommor, verkade han nästan oberörd av dessa.
Hans intresse för staden Z, eller den bortglömda civilisationen, förvandlas med tiden till ett nästan sjukligt besatthet som konsumerade honom. Ställd inför en skeptisk omvärld, vände han sig till medium för att söka bekräftelse för sina teorier. Hans kanske främsta förespråkare var hans fru, som visserligen försökte hålla skenet uppe, men drabbades hårt av hans försvinnande. Urfattig och ansatt av gikt, försökte hon ständigt hitta nya ledtrådar om vad som hänt sin make och son, och även hon började – sina finansiella problem – vända sig till medium för att få svar på sina frågor. Detta är kanske den mest tragiska sidan i boken, och där Grann vandrar försiktigt, utan att döma.

Medan jag fann boken medryckande och spännande, så har den vissa nackdelar. Även om Grann lyckas knyta ihop de flesta trådarna på slutet, så blir upplägget med flera separata berättelser stundtals rörigt. Även om det givetvis är intressant att följa Granns förberedelser och resor till England i jakt på Fawcetts släktingar och Brasilien, så tar det ibland fokus från själva huvudpersonen. Jag kom på mig själv flera gånger, att jag glömt bort var vi befann oss i historien om Fawcett och tvingades bläddra tillbaka för att komma på rätt spår. Men den kanske största bristen i Granns bok, är att ”den försvunna staden Z”, försvinner i historien, vilken kan tyckas något ironiskt med tanke på dess ökande betydelse för Fawcett. Istället hamnar den i skymundan av Granns jakt på Fawcett, vilket jag tycka är lite ironiskt. Jag hade gärna velat läst mer om staden, och den kultur som Fawcett kunde tänkt sig legat bakom den. Så istället för att förvandlas till en viktig pusselbit i berättelsen, förblir den ett bakgrundsbrus som endast sporadiskt beskrivs mer ingående. Jag kan även tycka att Granns beskrivning av den Viktorianska eran, emellanåt är lite väl schablonmässig. Enligt Grann så bär alla män cylinderhattar, medan kvinnorna sakta kvävs av sian korsetter, och alla är sexuellt frusterade. Nja…

Hur som helst, så är ändå The Lost City of Z, en bok jag verkligen rekommenderar. Speciellt som jag såg den som en inspirationskälla, kanske främst för någon form av skräckrollspel som Chock eller Call of Cthulhu. Något den verkligen levererar. Historien om den försvunna civilisationen, torde utan problem kunna användas i båda spelen, och Granns miljöbeskrivningar och de vedermödor som medlemmarna ställs inför, gjorde att jag blev sugen på ett kampanj i en liknande miljö. Ve de eventuella spelare, som ska spela äventyret Skymnings By med mig i framtiden.
Det kanske således kanske inte kommer som en direkt överraskning, att berättelsen om Fawcett, letat sig in i fantastiken. Självaste Indiana Jones har gett sig ut på jakt efter den brittiske överstens och hans kompanjoner, och den mystiske upptäcktsresande som hjälper Tintin i boken ”Det sönderslagna örat”, verkar av allt att döma inspirerad av Fawcett. Till råga på allt, så kommer boken snart ut som film med ingen annan Charlie Hunnam som Percy Fawcett, och Robert Pattison som Henry Constin (som i samband med en expedition med Fawcett drabbades av en köttätande parasit och blev galen).
Vad kommer då Grann fram till? Tja, det tänker jag faktiskt inte avslöja, utan läs boken istället.

Källor:
The Lost City of Z (bok)
The Lost City of Z (film)
Percy Fewcett